Över 150 miljarder kronor i ökade skatter och avgifter ska leda till det genuskorrekta samhället, enligt Feministiskt initiativ.

Resurser ska fördelas och resursskapande beskattas. Företagen ska inte bara betala mer i form av arbetsgivaravgifter. Även bolagsskatten ska höjas, krogmomsen likaså, en ny skatt på lastbilstransporter införas, en jämställdhetsfond för 14 miljarder ska inrättas, och all kollektivtrafik ska bli gratis.

Beskeden gällande hur Fi ska finansiera sina förslag har varit efterfrågade. Svaret som ges är att kvinnor som driver företag ska bekosta en stor del.

Kvinnor driver i högre grad än män företag inom personaltäta branscher så som kultur och fritid, nöje, handel, samt vård och omsorg.

För företag inom dessa branscher är personalomsättningen högre och personalkostnaden större. 18 procent av alla kvinnor som driver företag uppger att de vill växa, men upplever lagar och myndighetsregler som stora hinder för att öka omsättningen och antalet anställda.

Förslag som höjd arbetsgivaravgift slår extra hårt mot dem. Enligt Fi bör företagen betala 21 miljarder (ungefär hälften av dagens försvarsbudget!) i höjda arbetsgivaravgifter, varav en stor del skulle betalas av kvinnliga företagare.

I sin ekonomiska kalkyl skriver Fi att ”det råder inte brist på resurser, utan brist på kloka och ansvarsfulla prioriteringar”. Någon förståelse för vad resurser är, och hur de skapas, existerar dock inte i partiet. Det är nästan som om Schyman tror att maskiner, kompetent arbetskraft och kapital bara finns där, något som ligger och skräpar på gatan som fördelas ut som matkuponger.

Socialistfeministerna vill fördela resurser, men inte stödja alla de innovatörer och entreprenörer som skapar så mycket mervärde för oss andra.

Länge fick inte kvinnor driva företag, förutom om de var änkor, och då endast under mycket restriktiva former. Många branscher har länge varit juridisk förbehållna män, något som facken långt in i 1900-talet upprätthållit. Till exempel var det först 1976 som Gruvindustriarbetareförbundet gick med på att anställa kvinnor i gruvorna.

Trots fackens motstånd mot kvinnors intåg på arbetsmarknaden har kvinnor alltid varit företagsamma, även om de inte alltid fått registrera sina verksamheter. Förr i tiden var det vanligt att en kvinna i byn tvättade åt andra, i utbyte mot ett par hemgjorda tofflor.

Män drev företag och handlade med pengar, medan kvinnor hölls kvar i bytesekonomin.

Att kvinnor kunde börja ta betalt för sitt arbete och skapande har varit ett viktigt steg i kvinnors frigörelse. En försvagad företagarpolitik hindrar kvinnor från att fortsätta på samma framgångsrika resa.

Normförändringar har behövts, men kommer också när kvinnor tar plats.

Frigörelsen har varit resultatet av att alla har fått lika rättigheter, inte kostnadsfria bussresor eller särskilda jämställdhetsfonder.