Har räkenskapens dag kommit, är det nu vi som nation ska betala priset för åratal av försvarspolitiska försyndelser? Man behöver visserligen inte använda sig av gammaltestamentligt språkbruk för att inse allvaret. Sverige står inför en säkerhetspolitisk utmaning vi inte sett sedan mitten av 80-talet.

Och nej, vår beredskap är inte god.

Just nu pågår en omfattande underrättelseoperation i Stockholms skärgård. Enligt uppgifter i bland annat Svenska Dagbladet finns trovärdiga misstankar om en rysk miniubåt. På internationellt vatten i Österjön befinner sig flera sannolika, civilmaskerade ryska stödfartyg.

Det är fullt begripligt om många människor har svårt att ta till sig allvaret i händelserna, det hela ser ju ut att inspela sig i en kioskdeckare snarare än verkligheten. Det ryska agerandet är emellertid inte särskilt överraskande, utan i överensstämmelse med president Vladimir Putins nygamla stormaktsbygge. Efter Ukrainakriget uppträder Ryssland bara mer öppet och om en så vill hänsynslöst. Moskva resonerar som så att det inte finns allt för stor anledning att hymla längre (även om Kreml naturligtvis aldrig erkänner något officiellt).

Det gäller emellertid att sovra i det digra, men i grund och botten ganska tunna informationsmaterialet. En berättigad fråga är också varför Ryssland uppträder så aggressivt, vad hoppas Moskva uppnå?

Enligt professorn i historia Kristian Gerner i Lund kan det handla om att Kreml vill skrämma svenskarna, så att vi inte går med i Nato. I ett vidare perspektiv vill Ryssland påvisa sin dominerande ställning i Östersjön, vilket är av utomordentligt allvarligt för inte bara oss utan framför allt de baltiska staterna.

Vi befinner oss verkligen i en brydsam situation, för samtidigt som Försvarsmakten denna gång agerat med önskvärd raskhet behöver incidenten inte vara den första. Enligt uppgifter i Dagens Nyheter har emellertid indikationer av delvis svårbegripliga skäl tidigare mörkats. Att ubåtsjakten får politiska återverkningar är dock uppenbart, eftersom vår bristande beredskap nu blir tydlig för alla.

Försiktiga beräkningar tyder på att försvaret i dag bara har 20 procent av den kapacitet till ubåtsjakt som fanns under det gamla kalla kriget. Till exempel finns det inte längre några ubåtsjakthelikoptrar. Tidigast 2018 kommer nya att vara tillgängliga. De moderna Visbykorvetterna är visserligen avancerade (fast saknar luftvärn) men den dåliga personalförsörjningen på nästan alla nivåer försvårar möjligheten att genomföra större operationer.

Nu får vi betala priset. För Göran Persson som lät försvaret förfalla. För Fredrik Reinfeldt som kallade försvaret för ett särintresse. Och för medier som betraktat försvaret som en restprodukt i nyhetsskörden.