"Vi önskar kamraterna i Tysklands Socialistiska Enhetsparti och medborgarna i DDR mycken framgång i byggandet av socialismen. Med kommunistisk hälsning, Vänsterpartiet kommunisterna. Lars Werner, ordförande.”

Så skrev Vänsterpartiets partiledare sin hälsning till den östtyska diktaturen den fjärde oktober 1989. Bara en dryg månad innan muren föll den 9 november 1989. Hälsningen var ingen enskild händelse som överraskade någon eller ett uttryck för en plötslig diplomatisk artighet.

Det parti som Gudrun Schyman, Lars Ohly och Jonas Sjöstedt gick in i som medlemmar, för att verka för dess politik, hade under hela sin historia haft Moskva som en överrock och de socialistiska diktaturerna som spännande och inspirerande föregångsexempel där socialismen förverkligades. Vänsterpartiets styrelse och ledningen sände sina underdåniga hyllningstelegram till diktaturerna bokstavligen ända tills adressaten upphörde.

Den politik som man förespråkade handlade om planekonomi, statligt ägande och politisk kontroll över produktionsmedlen. Precis som man gör idag med skillnaden att man hävdar att man inte visste hur hemskt det var.

Vartenda skolbarn visste att diktaturerna i öst var förknippade med brutalt förtryck, fängslanden och avrättningar av motståndare och misstänkta motståndare. Förtrycket ursäktades av vänsterpartiets aktivister, än en gång de ovan nämnda, med att de socialistiska målen ursäktade att man gick lite långt. När muren föll den 9 november för 25 år sedan blev det inte längre möjligt att i den offentliga debatten hävda att det fanns något bakom den som innehöll något gott eller bra, bara förtryck, förnedring och fattigdom. Det gick inte längre att låtsas tro, att låtsas hoppas eller låtsas att verkligheten var någon annan. Svenska vänsterpartister var politiskt avklädda när folken i Central- och Östeuropa befriade sig och låt muren falla.

I dag är Europa genom EU återförenat med öppna gränser. Det har inte skett genom Vänsterpartiets eller dess vänners ansträngningar. Det finns ett parti som bestämt är emot detta EU och Sveriges medlemskap och det är Schymans gamla parti som är Ohlys och Sjöstedts nuvarande.

I dag ser vi hur man åter från Moskva söker sänka ner en ny ridå, nu av skumma affärer, dold maktutövning, politiska påtryckningar, korruption, hot och militär aggression. Det har tagit sig uttryck i att vi i Europa har ett krig, i Ukraina. Vänsterpartiets företrädare gör en konst av att förklara för oss varför man ändå måste förstå att det inte bara är Rysslands fel att detta händer.

De köper nämligen Putinregimens beskrivning av att man känner sig inträngt när deras grannländer väljer sin egen väg, mot Nato och EU. Den omringning som Putin känner sig hotad av handlar om demokrati och människors fria val att forma sina länders framtid. Den är inte ett hot mot någon annan än dem som ser frihet, rättsstat och demokrati som hot mot den egna makten.

Den 9 november är en stor dag för Europa. Då föll förtrycket och människor fick sin frihet. Det är en dag värd att minnas dem som försvarade förtrycket och dem som kämpade för friheten. Det vi ser i dagens Europa är nämligen att den kampen aldrig tar slut.