Det är mindre än tre månader kvar till höstens val och årets stora påminnelse om detta inleddes i går i Almedalen, Visby. Valtaktik tas i praktik och vi ser ständigt nya rubriker om politiker och deras förslag.

Skolan fortsätter att vara en av de mest populära frågor att uttala sig i. Efter flera dåliga resultat på skolsidan visar en ny stor OECD-studie att läraryrket i Sverige får, av både lärarna själva och av samhället i stort, nya bottennoteringar.

Inte så konstigt egentligen. Om ens arbete och arbetsplats ständigt står i centrum för dåliga resultat får nog också ens självbild sig en törn.

Men det är inte bara lärarna som får klä skott för dåliga skolresultat. Den moderatledda regeringen kritiserades i går i en debattartikel av S-ledaren Stefan Löfven för att ha förvandlat skolpolitiken till ”vilda västern”. Men vad ska då Socialdemokraterna göra som Moderaterna och de övriga allianspartierna inte har gjort?

I samma artikel säger sig Löfven vilja jobba för höga kunskapsresultat, jämlik skola och ett attraktivt läraryrke. Vänta nu, visst har vi hört det förr?

Bland de politiska partierna pågår någon form av dragkamp om skolfrågan – åtminstone om vem som talar högst om den. Det är dock ofta oklart hur det ska finansieras, vilket får löften som nu senast från Löfven att kännas tomma.

Miljöpartiet fick också en uppsving i popularitet i våras när Gustav Fridolin uttryckte att skolan behöver räddas. Många som talade gott om MP då var lärare. Egentligen sade Fridolin inget mer konkret, men enbart att prata om frågan verkar ge popularitetspoäng.

Skolan, vården och jobben är alltjämt tre viktiga områden för samhället och väljarna – och därigenom också politikerna. Om man tittar närmare på vad de faktiskt vill står alla partier enade om ett fortsatt fritt skolval, utom Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

MP vill att en skolmission ska se över det fria skolvalet. Det ställer det gröna partiet klart till vänster på den politiska skalan, eftersom MP och V är enda partier (SD sticker också ut genom att inte ha någon bestämd uppfattning) som vill riva upp det fria skolvalet (SvD 27/6). Något som troligen inte är svaret på skolproblemen.

En ny rapport från Institutet för Näringslivsforskning (IFN) visar nämligen att det fria skolvalet inte har missgynnat de svaga eleverna, som politiska företrädare från oppositionen länge påstått. Det fria skolvalet infördes redan 1992 och effekterna har varit goda. Innan dess var eleverna hänvisade till den skola som låg närmast deras hem, oavsett skolans resultat.

S vill behålla det fria skolvalet, men föreslår vad man kallar mer jämlikhet i skolan. De vill bland annat ha mindre klasser och resursfördela mera. Vad det mer exakt skulle innebära framgår inte nu. Men i augusti, lovar Löfven, blir det mer konkretion (Di 26/6).

Medan undersökningar om svenska skolans resultat fortsätter att avlösa varandra pågår politikerveckan med partiernas dragkamp om förslagen. Förhoppningsvis tas en lagom dos av rätt förslag i praktik inför höststarten och dragkampen hit och dit lämnas för vad den främst är till för: en inspirationsvecka på Gotland.