Tolvåriga Malin Ohlsson från Höllviken har hittills i år sålt majblommor för 43 360 kronor. Från början såldes majblomman för att samla in pengar till kampen mot tuberkulos, i dag delas pengarna bland annat ut som bidrag till barn som lever i ekonomisk utsatthet. Det kan innebära pengar till nya glasögon, en cykel eller terminsavgift för någon fritidsaktivitet. Tiderna förändras och med den vad vi definierar som angelägna samhällsproblem, men själva grundtanken – att barn säljer majblommor för att hjälpa andra barn – är oförändrad.

Varje år, under några vårveckor i april och början av maj, fylls gator och torg av försäljande barn, vanligen i åldern tio till tolv år.

Förra året uppgick försäljningen av majblommor till 60 miljoner kronor.

Malin från Höllviken berättar för Sydsvenskan (26/4) att den vanligaste ursäkten för att inte köpa en majblomma är att man inte har kontanter på sig. Men skam den som ger sig. Malin löste problemet genom att låna sin pappas kortläsare och man måste applådera hennes förmåga att tänka nytt. Hur mycket hon kommer att sälja för totalt återstår att se, men det kommer hur som helst att bli ett rejält tillskott till hennes spargris, alla barn som säljer majblomman får som bekant behålla tio procent av intäkterna.

Är detta verkligen rimligt? Borde inte intäkterna oavkortat gå till behövande barn? Ska barn tjäna pengar på vuxna människors givmildhet? Svaren på dessa frågor är naturligtvis ja. Säkerligen skulle många barn kunnat tänka sig att sälja majblommor även om de inte fick en krona i ersättning. Men hade de varit beredda att avsätta lika mycket tid som i dag? Knappast. Att tjäna egna pengar blir för de unga majblommeförsäljarna ett incitament som gör att de jobbar hårdare än de annars skulle ha gjort. I slutändan blir det fler barn som ges bidrag för att exempelvis kunna åka iväg på sommarläger. Ponera nu att Malin från Höllviken växer upp och blir läkare eller lärare. Präglad av sin erfarenhet som majblommeförsäljare vill hon göra något gott för sina medmänniskor samtidigt som hon tjänar pengar. Antag att hon startar en vårdcentral eller en grundskola. Varför blir vinst så laddat i välfärden när det egentligen är samma typ av ömsesidigt gagn som med majblommorna?

På samma sätt som Malin tänkte till om kortläsaren så är det möjligt att tänka till och göra förbättringar inom välfärden så att patienter får bättre vård och elever bättre utbildning – samtidigt som ett överskott frigörs och kan tas ut som vinst. En vinst som inte bara är en belöning utan också skapar möjlighet att stoppa in pengar i verksamheten när det behövs.

På frågan vad Malin från Höllviken ska bli när hon blir stor svarar hon ”miljonär”. Låt oss hoppas att hon blir det!