Korrumperad rättspraxis

Människors förtroende för rättsväsendet urholkas när grova brottslingar döms till korta och därmed nästan meningslösa straff.

Foto: Henrik Montgomery/TT

Ledare2020-04-25 19:39
Det här är en replik. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Som det går att läsa på nt.se är mannen som gripits misstänkt för våldtäkten av ett barn i Kimstad, sedan tidigare dömd för grovt sexuellt utnyttjande av barn. Straffet? Ett år och nio månaders fängelse...

Till råga på allt frigavs mannen villkorligt i sedvanlig ordning efter bara 14 månader bakom lås och bom.

Det är inte märkligt att människor upprörs över de förolämpande korta straffen, men grundproblemet är egentligen ett annat. Nämligen hur en destruktiv rättspraxis växt fram, enligt vilket nästan aldrig mer än halva straffskalan i praktiken utnyttjas.

Grovt sexuellt övergrepp mot barn renderar mellan sex månaders och sex års fängelse. Såväl de lägsta som högsta straffsatserna skulle behöva justeras – uppåt – men problemet är alltså ett annat. Nämligen att straff över tre års fängelse sällan utdöms. Som chefåklagaren i Norrköping Torsten Angervåg konstaterar är ett utdömt straff på ett år och nio månader i praktiken relativt hårt. Det är så den verkliga straffutmätningen ser ut.

Naturligtvis är det oacceptabelt. Straffpraxis har avlägsnat sig så mycket från såväl lagens bokstav som lagstiftarnas intentioner att det numera snarast handlar om en vanställd straffutmätning. Istället för att diskutera hur hårda straffen bör vara i teorin, bör vi diskutera hur hårda de är i praktiken. Istället för dagens urartade praxis borde en så kallad normalfördelningskurva tillämpas, där de flesta straffen inte utdöms i botten av straffskalan utan i mitten av densamma.