Under våren avgörs framtiden för Mathssonska paviljongen i kvarteret Svalan utmed Östra Promenaden. Ett av de alternativ som det kommunala fastighetsbolaget Norrevo, som förvaltar byggnaden, överväger i dagsläget är rivning.
– Ingenting är bestämt ännu, men vi undersöker olika alternativ, säger Daniel Ackermann, talesperson för Norrevo.
– Allt hänger på vad utbildningskontoret har för behov och om byggnaden kan tillgodose de behoven. Om inte behoven kan tillgodoses eller om kostnaderna blir för höga är det aktuellt att uppföra något annat på platsen i stället. Under våren räknar vi med att komma fram till något. Ett första riktmärke borde komma inom en snar framtid.
Mathssonska paviljongen, intill Oskarsskolan, gör i dag ett tämligen skamfilat, brunmurrigt och bortglömt intryck. "En utmaning", säger Daniel Ackermann inför en eventuell renovering. Någon verksamhet bedrivs inte i paviljongen och den används för förvaring av i huvudsak skolmöbler. Däremot anses byggnaden stå som både en bra representant för formgivaren Bruno Mathssons arkitekturideal liksom för hans tekniska innovationer.
Bruno Mathsson (1907–1988) är annars mest känd som en framstående formgivare och ligger bakom en rad klassiska möbler. Men han var även verksam som självlärd arkitekt och cirka 35 byggnader runt om i landet har uppförts efter hans ritningar. Fyra av dem är skolbyggnader och paviljongen i Norrköping är den enda Mathssonritade byggnaden i Östergötland.
Mathsssonska paviljongen kom på plats i mitten av 1950-talet och var en del av lösningen när det, i början av 1950-talet, rådde stor brist på klassrum vid Norrköpings skolor. Antalet skolelever i åldern 7–16 år beräknades öka från 9 500 personer år 1950 till 13 000 elever åtta år senare. Trots att Ljuraskolan tillkom 1953 var det just i de östra delarna som lokalbristen skulle vara som mest alarmerande.
Uppdraget gick till Bruno Mathsson. Hans hus ansågs ha många fördelar – bland annat en stomme av lätt träkonstruktion, fasta fönster monterade direkt i stommen, thermoglas som effektivt utnyttjade dagsljusets infraröda strålar samt god isolering och låg driftkostnad.
Paviljongen skulle enligt de ursprungliga planerna ha stått klar den 1 september 1954. Bygget kom inte igång förrän under hösten samma år och exakt när byggnaden stod färdig att tas i bruk har inte klarlagts. Möblerna till lärarrummet beställdes dock inte förrän i april 1955. I färdigt skick kan paviljongen ses som ett bra exempel på Bruno Mathssons "glashus" med fasta treglasfönster.
Redan 2017 började Norrevo undersöka möjligheterna att uppföra en ny skolbyggnad på platsen där Mathssonska paviljongen nu ligger. I samband med det utförde Tyréns, konsultföretag inom samhällsbyggnad, en antikvarisk förundersökning för att studera byggnadens kulturhistoriska värde. I bedömningen heter det bland annat:
"Värdet av byggnaden som ett historisk dokument ligger främst i dess arkitektoniska utformning, dess byggnadsteknik och kopplingen till en av modernismens främsta förespråkare. Byggnaden är unik såtillvida att det är den enda i sitt slag i landet, men samtidigt högst representativ för de andra glashus Mathsson ritade, i synnerhet under 1950-talet.
Samhällshistoriskt är Mathssons paviljong intressant som exempel på hur stadens skolmyndigheter vid tiden löste den lokalbrist som befarades på grund av stora barnkullar. Bruket av paviljonger kan kopplas till en vidare historia som sträcker sig fram till idag. Sammantaget finns flera motiv för ett bevarande av byggnaden".
Tyréns noterar också att en flytt bedöms vara ett gångbart alternativ ur kulturmiljövårdssynpunkt, även om byggnaden inte är flyttbar i sin helhet. Den gjutna bottenplattan, brandgaveln och de murade mellanväggarna behöver ersättas med nya konstruktioner, skriver Tyréns i sin bedömning.
"Det som går förlorat vid en flytt är paviljongens ursprungliga kontext, en länk i platsens utveckling, och på sikt eventuellt även det visuella sambandet mellan Oskarsskolan och Östra Promenaden, i samband med nybyggnation.
Kommunens avgående stadsantikvarie Hanna Domfors har tidigare uttalat sig om Mathssonska paviljongens öde och kallat det för "verkligen jättesynd" om den skulle rivas.
– Om man nu inte kan ha de kvar, så tycker jag att den borde annonseras ut så att någon arkitekturintresserad person skulle kunna köpa den, har hon sagt.