Norrköping Det finns tre saker Ellinor Rosenquist, 21, alltid gör före en tävling.

 Packar ryggsäcken med säkerhetsnålar.

 Målar naglarna.

 Slutar läsa på rätt sida i boken på nattduksbordet.

- Är det blött, blåsigt och regnigt så fäster inte ansatsmarkeringarna på banan ordentligt. Det är där säkerhetsnålarna kommer in i bilden. Jag lämnar inget åt slumpen. Det är sån jag är, säger hon.

Vi träffas mellan två mästerskap över en kopp te i Stadium Arena, som är hennes andra hem.

Det var här hon kom tillbaka från influensa och vann ett vackert SM-silver i söndags.

Det är här hon, mer eller mindre, bor och laddar för nya uppdrag i Tjalves blåvita och landslagets blågula dress.

Modigt val
- Jag kör tio pass i veckan. Det krävs det om man ska kunna hänga med i toppen och slåss om medaljerna. Konkurrensen blir tuffare för varje år. Fler och fler vill utmana.

Det finns onekligen ett mod i Ellinor Rosenquists val av gren i friidrott.

Sjukamp.

Carolina Klüfts egna paradgren.

Hela Sveriges eviga idol och affischnamn.

- Hon hann tyvärr lägga av med sjukamp innan jag började, men hon bevisade att det verkligen går att lyckas och bli bäst i världen. Det är ju tack vare henne vi är så många som håller på.

...och hon och Jackie Joyner-Kersee, som har världsrekordet (7 291 poäng), målade också gärna sina naglar.

- Vi är nog lite annorlunda, men fråga mig inte varför. Jag går i gång och får en kick, när jag tittar på mina naglar och ser den starka färgen. Den måste vara det.

Favoritfärg?

- Jag hade en speciell färg en gång i tiden, men det var för jobbigt. Jag köpte flera burkar av samma färg så den inte skulle ta slut. I dag räcker det med bara en stark färg.

Snyggt?

- Knappast... Ibland är den så hemsk så jag tar bort det direkt efteråt.

Mycket siffror hit och dit
Att tävla i sjukamp är att leva med siffror, där varje resultat i de olika grenarna ger poäng och räknas samman för en slutställning. Det är väldigt mycket siffror hit och dit.

- Jag brukar inte ha så stor koll under själva tävlandet. Jag har mer en känsla av läget, men jag frågar alltid före de avslutande 800 meterna vad det krävs av mig. Jag gillar också 800 meter så det är inga problem. Många andra kan känna skräck för löpningen, men inte jag... Det är en fördel.

Höjdhopparen Stefan Holm brukar tydligen köra en egen tiokamp i huvudet, när han under längre bilresor översätter mötande bilars registreringsnummer till resultat i en av de tio grenarna och räknar ihop det.

- När jag ligger och läser en bok före tävling kan jag inte sluta på ett sidnummer, som skulle kunna vara ett resultat som jag inte är nöjd med.

Vad?

- Om jag är på sidan 170 kan det motsvara det i höjdhopp. Jag måste läsa till sidan 175 för att jag ska vara nöjd. Det är extra känsligt med just höjdhopp.

100 meter häck, höjdhopp, 200 meter, kulstötning, längdhopp, spjut och 800 meter står på tävlingsprogrammet i en sjukamp under två laddade dagar.

- Längd, spjut och 800 meter är mina favoriter.

Det är en udda kombination.

- Det finns ingen direkt logik det.

"Jag var rastlös"
Varför blev det friidrott?

- Jag var rastlös och hade mycket spring i benen, när jag var liten. Jag var en orkan, som drog fram där hemma. Mamma och pappa hoppades nog att jag skulle kunna göra av med en del energi på friidrotten. Det var så det började.

Hur är du nu då?

- Lugnare... men jag vill ha något att göra hela tiden.

Hur kopplar du av?

- Jag bakar bröd.

Jaha?

- Jag älskar det. Jag bakar alla sorters bröd. Får jag lite tid över bakar jag. Jag gör något, men kopplar av samtidigt. Det är bra.

Ellinor Rosenquist bestämde sig för sjukamp 2006.

Tidsprogrammet inför ungdoms-SM i Karlskrona var intensivt och tufft, när tränaren Morgan Andersson föreslog att hon skulle testa sjukamp.

Hon hade, före det, inte bestämt sig för vilken gren hon skulle satsa på.

- Jag testade, vann SM-guld och blev fast. Spjut och kula var väl inte mina direkta favoriter då, men nu går det bättre. Vi tränar hårt.

Tävlingsinriktade syskon
I dag heter tränarna Krister Hultberg, Mikael Markstedt (längdcoach) och Christer Liljeblad, som har ansvaret för spjut och kula.

Liljeblads finska påbrå har gett resultat i hennes utveckling. Bästa träningskompisen är lillebror Fabian, som också tog SM-silver den gångna helgen.

- Vi är båda tävlingsinriktade och ska verkligen tävla om allt. Det har blivit bättre med åren, men sitter vi hemma och spelar spel vill båda vinna. Det är självklart.

..men ni kollar väl varandras resultat?

- Det fanns en tid, när vi gjorde det. Vi gör inte det längre. Ska han lyckas måste han ju gå om mig. Jag får acceptera det. Det finns dock lite prestige kvar i spjut, som är en av mina bättre grenar och en av hans sämre. Där skiljer det inte så mycket. Vi kan vara väldigt olika privat, men inne på arenan är vi väldigt lika.

Slet hårt i Himmelstalundshallen
Himmelstalundshallen ligger granne med Sveriges vassaste inomhushall för friidrott. Det var där allt en gång började.

- Om vi inte hade fått den här hallen hade jag nog tvingats flytta, men det behövs inte nu. Jag vill inte vara utan åren i Himmelstalundshallen. De betyder mycket.

På vilket sätt?

- Vi var inte bortskämda med träningsmöjligheter utan fick slita hårt i den hallen. Det var nyttigt. Man fick inte ge upp. Jag hade inte varit lika bra utan den tiden. Den hårda skolan blev en bra grund.

Junior-EM i Tjeckien blir, tillsammans med Europacupen, sommarens stora utmaning innan hon tar det definitiva steget upp bland de stora. Juniortiden blir historia.

- Det känns lite nervöst. Man har levt i en viss trygghet under flera år. Nu väntar något nytt.

OS i London 2012?

- Det är svårt. Man kan kanske ta några jättekliv i sommar, men jag saknar rutinen från mästerskap. Det måste man ha om man ska vara med och tävla på den nivån. 2016 i Rio de Janeiro känns mer realistiskt. Jag är 27 år då. Det är en bra tid.

Rosa nagellack ger guld?
Ditt roligaste ögonblick hittills i karriären?

- Jag tävlade i längdhopp under galan Weltklasse i Zürich. Vi bodde på samma hotell som alla stjärnor. Det var pirrigt att bara äta frukost med sprintfantomerna Usain Bolt och Asafa Powell vid borden intill. Att sedan få tävla på deras arena och känna trycket, när höjdhopparna Blanka Vlasic och Ariane Friedrich hoppade var mäktigt. Mitt eget resultat var inte det bästa, men upplevelsen var fantastisk.

I morgon, söndag, hoppar hon för SM-guld i Sätra.

Vilken färg har du på naglarna?

- Jag har inte bestämt mig än. Det kan bli rosa...