Finspång bra ort för innebandy

Sport2001-12-03 04:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Finspångs IBK:s insats så här långt är en missräkning och för tillfället ligger FIBK kring kvalstrecket och strider.Det var inte alls meningen, målsättningen innan serien var en plats bland de åtta som tar sig till slutspelet. Det verkar i dagsläget, när en cirka en tredjedel av elitserien färdigspelats, vara ett avlägset mål men för den skull inget omöjligt uppdrag.
FIBK:s upptakt har alltså varit tung där förlusterna duggade tätt och söndagskvällens hemmamatch mot Uppsalalaget Storvreta, en så kallad "måstematch" för att FIBK skulle hiva sig över kvalstrecket och inte hamna för långt efter lagen som går till slutspel.
Vi såg knappast till några slutspelskvalitéer i Aluceum även om sista periodens 5­0 var lysande uppvisning i effektivitet och bra målvaktsarbete av FIBK-keepern Magnus Lönnberg som gjorde att hemmalagets segersiffror skrevs till 8­3.
Övertygande, visst men de två första perioderna höll däremot ingen högre klass. Misstagen frodades och att inte Storvreta skaffade sig en betryggande ledning berodde inte bara på Magnus Lönnbergs stabila målvaktsspel i Finspångskassen. Storvretas miserabla skytte var i hög grad en orsak samt deras iver att hålla i gång bollen genom att spela den runt ett samlat Finspångsförsvar.
Så länge de inte sköt så var det fullständigt ofarligt för hemmalaget.
Inför den tredje perioden plockade FIBK-tränaren Lars Jedheim bort tre spelare, satsade på två femmor och den taktiska åtgärden blev Finspångs lycka den här gången.
Det blev högre tempo och flera målchanser.
Och framför allt mera skott!
Just skyttet, eller avsaknaden av skott, förvånade mig med tanke på att innebandymålvakterna släpper till så många returer.
Deras uppgift är svår, inte bara att de saknar handskar och riskerar få blåslagna fingrar, utan bollen fladdrar i luften och det är gott om ben, armar och klubbor i synfältet som gör det ännu vanskligare att fånga bollen.
Trots det sköts det väldigt få skott utifrån men när det tunga artilleriet väl avlossades så blev det farligt, i synnerhet framför Christer Rönnmark i Storvretas mål som fick släppa förbi sig fem bollar i slutperioden.
Bredvid målvakten Magnus Lönnberg så var fyramålsskytten Jonas Friberg en stor hjälte i hemmalaget. Jonas visade upp en bred reportoar i grenen hur man gör mål. Jonas gjorde mål på frislag, skott från håll, rundande kassen och lade in bollen "köksvägen" samt petade in en retur.
I nästa match väntar Umeålaget IBKDalen, tippat slutspelslag, och då vill det till att FIBK utnyttjar hemmaplansfavören för att inte halka ner i kvaldramatiken igen.
Att säkra elitseriekontraktet utan ett kvalspel måste vara det grundläggande målet för Finspångs IBK, en klubb som satsar ambitiöst på att skapa ett östgötskt innebandycentrum i Finspång.
Inför säsongen kontrakterades tränaren Lars Jedheim, en rutinerade herre med SM- och europacupmästarmeriter, som ett första steg att etablera Finspång på innebandykartan.
Varför inte. Här finns ett innebandyintresse som Finspångs kommun hjälper till och stöttar med ett lokalt innebandygymnasium, som ger kommunen profil. Det lokala näringslivet ställer också upp, en förutsättning för att hålla elitidrott vid liv.
Innebandy är ­ till skillnad mot fotboll, ishockey och kanske basket ­ en resurssvag idrott där ersättningarna, om de överhuvudtaget finns, är blygsamma och det gör att en ort som Finspång kan ha ett elitlag.
FIBK omsätter en miljon kronor per år, Linköpings HC 45 miljoner för att ta ett exempel.
All elitidrott måste heller inte koncentreras till de östgötska "storstäderna" Norrköping och Linköping.
De östgötar som är intresserade av innebandy kan gott åka till Finspång, precis som fotbollspubliken beger sig till Idrottsparken i Norrköping, hockeyfolket till Linköping och bandyåskådarna till IFK Motala, eller varför inte Katrineholm som för många östgötar ligger både geografiskt bättre och närmare hjärtat.
I lördags middag kom lottningen för sommaren fotbolls-VM. Sverige kom i en på papperet svår grupp med Argentina, England och Nigeria. Argentina tillhör de givna favoriterna till VM-titeln men sedan är det hur öppet som helst i gruppen.
Vi måste komma ihåg att England alltid är bäst inför ett stort mästerskap - aldrig under om vi bortser från 1966 (avgjordes i England).
Sverige har heller inte förlorat en tävlingslandskamp mot England sedan 1968 - det är möjligen det som talar för England.
Eller att det har en svensk förbundskapten.