Ingen engelsk prägel över Norge
Men inte var det särskilt engelskt spelande Norge vi såg i går. I synnerhet intensiteten och kampen saknades och det märktes tydligt att matchen hade mer karaktär av det norska fotbollförbundets 100-jubileum än en tät, het derbymatch mellan två grannländer.
Förr var landskamperna mellan Sverige och Norge en stor händelse, matchen med stort M fram för allt för norrmännen som ville tvåla dit storebror, och landskamperna spelades årligen.
Det utbytet är brutet sedan cirka 20 år tillbaka, numera sker landskamperna sporadiskt och nerven och prestigen har därmed nästan suddats ut helt.
Vi fick se en ganska tradig, snäll och intetsägande match där flera av spelarna, som Fredrik Ljungberg, verkade ha tankarna på de kommande uppgifterna med Arsenal, som går mot en dubbel i England, än landslaget.
Och det ska man ha en viss förståelse för. Arsenal betalar hans lön och så här sent på säsongen är spelarna slitna och som arbetsgivare anser klubbarna att träningslandskamper, med den skaderisk som finns, är ett otyg.
Det lyste vänskap om den 102:a landskampen mellan Sverige och Norge.
Inte kommer väl Sveriges VM-premiär mot England den 2 juni påminna om gårdagens historia på Ullevål?
Då blir det andra bullar, det kommer att springas och jagas i ett - och smällas på i varje kamp, i varje duell och, garanterat, delas ut flera gula kort för hårt spel.
Aggressivitet såg jag inte skymten av i första halvlek. När Magnus Svensson klev in i stället för Ljungberg efter paus ökade farten i det svenska spelet, "Turbo" slet sig loss på vänsterkanten och låg bakom en del farligheter. Han spelade nog till sig en VM-plats i går.
Nu är testperioden slut för Lars-Tommy, Norge var den tredje landskampen i år och den tredje oavgjorda. 2-2 mot Grekland, 1-1 mot Schweiz och nu 0-0 mot Norge - siffrorna pekar inte i rätt riktning för det svenska fotbollslandslaget.
Sverige borde ha vunnit på Ullevål. "Henke" Larsson hade matchens målchans i början av den andra halvleken då han vände bort norske lagkaptenen Henning Berg och kom helt fri. Men Thomas Myhre gjorde en strålande benparad och visade varför han är Mattias Aspers överman i turkiska Besiktas.
Mot England måste "Henke" vara kyligare och sätta bollen i nät om en liknande chans uppkommer.
Förbundskaptenerna har verkligen testat i de tidigare landskamperna, bytt och ändrat, flyttat runt på spelare och nu trodde jag att det kanske skulle upphöra inför Norgematchen.
Nej, exprimenterande fortsatte i full skala och mot Norge. Lars-Tommy gjorde sju (!) byten och släppte in fyra nya spelare som inte förekommit i landslaget tidigare under säsongen: Magnus Kihlstedt, Andreas Andersson, Thomas Antonelius och Andreas Jakobsson. Därmed är antalet A-landslagsspelare VM-året 2002 uppe i 29 stycken, nästan tre hela lag och det måste vara svårslaget.
Det tyder på att de fortfarande famlar, är osäkra hur laget ska se ut trots att det inte återstår särskilt många veckor till VM. Vi får hoppas att de snart bestämmer sig och börjar spela ihop en tilltänkt VM-elva.
Magnus Kihlstedt gjorde en säkert intryck sedan Magnus Hedman hastigt tvingades lämna truppen i måndags för att finnas vid sin sjuke ettårige sons sida.
Det svenska centrala mittfältet sprack fullständigt i och med att Anders Svensson insjuknade kvällen före landskampen. Marcus Lantz, tysklandsproffs, ersatte men hamnade på, för honom en ovan position som offensiv mittfältare.
Tänk om Lars-Tommy och Pär Zetterberg inte hamnat på kollisionskurs då hade vi haft en kreativ kraft på mitten.
Tobias Linderoths flyttning från norska Stabaeck till engelska Everton blev inget lyft varken för honom eller landslaget. Tobias är bänkad i Everton, det märktes i går, han är matchotränad. Hinner han verkligen hitta formen till VM - det återstår bara två träningslandskamper (Paraguay och Japan) innan England den 2 juni.
Så jobbar vi med nyheter