Jag hade inte protesterat om det blivit tvåsiffrigt
Säsongens överlägset bästa IFK-spel, bästa hemmamatchen på år och dar och att matchen bara slutade med 6?1-seger ska Gefle IF vara ytterst tacksamt för.
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Med Gallo växte IFK-mittfältet flera klasser och en så passningskicklig mittfältare har vi inte sett i IFK-tröjan sedan Thomas Olsson försvann till Malmö FF efter den allsvenska nedflyttningen hösten 2002 och det är egentligen det bästa betyg som går att få.
IFK-tränaren Stefan Hellberg har sökt efter spelare tio enligt manualen under året, Viktor Rönneklev, Andreas Alm och Rodrigo Pontes har försökt men med blandade resultat.
Gallo kom in på den positionen och vips lyfte IFK-mittfältet ? man kunde tro att kvartetten Viktor Rönneklev, Markus Hansson, Mikael Blomberg och Pierre Gallo spelat tillsammans i flera år. De kompletterade varandra perfekt. Gallo och Hansson passningsäkra, Blomberg rivig och Rönnerklev snabb och det var länge sedan ett IFK-mittfält fungerade så tillfredställande som i går.
Pierre Gallo fanns inblandad i de flesta av IFK-målen och hans framspelning till Bruno Santos 1?0 var så skönt att skåda att jag fick gåshud och att det överträffades i skönhet när Santos fastställde slutresultatet 6?1 i 82:a minuten ? sedan bollen gått på ett snöre mellan IFK-arna, klapp-klappspel av bästa sovjetiskt märke för att tala hockeyspråk ? berättar vilken show IFK-arna bjöd på.
Jag gläds lite extra med Markus Hansson som inför hermmapubliken äntligen fick visa att han är en skicklig bollspelare. Vi som har sett honom i Sylviadressen vet vad han kan och har förbryllats över ?Mackes? kräftgång i kamraterna.
Jag hade inte protesterat om det blivit tvåsiffrigt, målchanser saknades inte och det är en gåta att Gävlelaget ligger på allsvensk plats, det fanns inte en spelare som var i närheten av det som kan kallas allsvensk kvalité.
Den senaste veckans två matcher i Östergötland har ur Gävle-synvinkel varit rätt jobbig, eller vad sägs om först 0?2 mot ÅFF och i går 1?6 mot IFK Norrköping, sammanlagt 1?8 i baken och det av ett lag som före de två senaste matcherna bara släppt in tolv mål på 22 matcher i superettan.
Jag skulle inte vilja vara i Gefletränaren Kenneth Roséns kläder. Så här på höstkanten kan det rasa fort utför och det som för en vecka sedan såg ut som en säker allsvensk biljett känns plötsligt osäker.
Synd att IFK Norrköping sedan tidigare schabblat bort den allsvenska biljetten, även om avståndet upp har krympt så känns det fortfarande avlägset.
Att idrottsmän/kvinnor vägrar att uttala sig i medierna händer men det förekommer trots allt väldigt sporadiskt och i så all är det uteslutande superstars.
Det mest kända exempelt är kanske tennislegenden Björn Borg som kategoriskt undvek att prata svenska på presskonferenserna för att visa sitt missnöje med rapporteringen i svenska medier.
Men att det ska ske på IFK-nivå, i superettan, hade jag aldrig trott i min vildaste fantasi. Det känns en smula overkligt och närmast skrattretande att anfallsbrassen Bruno Santos tar till tystnaden när medierna äntligen vill prata med honom efter hans fyra mål mot Gefle.
?Jag är för trött?, sa han själv men det kröp snart fram att han varit missbelåten med betygen i bland annat Norrköpings Tidningar.
Jo, han har fått en hel del ettor och tvåor. Rätt eller fel, det kan diskuteras och det finns säkert de som har avvikande uppfattning men jag är övertygad att väldigt många i IFK-publiken delar vår syn.
I sådana här sammanhang finns dessvärre inget givet facit, bedömningen är i allra högsta grad subjektiv men enligt oss på NT, och faktiskt andra medier också, har Bruno Santos i långa stycken varit ett stort misslyckande på planen, inte alls den injektion och målskytt alla hoppats på och det har förstås avspeglat sig i vår spårvagnsliga.
I går gjorde Santos en utmärkt match, fyra mål med bud på fler och väl värd fyra spårvagnar men tyvärr mötte han pressens frågor med tystnad.
Färre och färre ser på IFK Norrköping, drygt 3000 i går mot serieledande Gefle på Idrottsparken och det visar att intresset sjunkit för klubben och om IFK-spelarna vägrar att uttala sig efter matcherna så lär det bli ännu glesare på Parkens läktare.