Elsa Blårand värmer upp inför en match i skol-SM. Där, precis som i klubblaget Vita Hästen, spelar hon med grabbar.
Hon snörar på sig skridskorna, ser till att skydd och hjälm är på plats och ger sig ut på isen.
Som så många gånger förr.
Den här dagen är det skol-SM-match med Prolympia som står på schemat.
Forskning visar att det är gynnsamt för utvecklingen att syssla med flera idrotter och vänta med att specialisera sig. Det har också varit ett framgångsrecept för många stora idrottsprofiler.
Elsa Blårand tillhör nästa generations idrottare och har haft många järn i elden ända sedan tidig ålder. När hon var lite yngre höll hon på med så många som sju sporter samtidigt: ishockey, fotboll, innebandy, friidrott, tyngdlyftning, dans och cykling.
Men att ha många bollar i luften har förstås sina utmaningar.
– Jag har alltid gillat att ha mycket att göra. Sen kan det förstås bli väldigt mycket ibland. Men jag försöker se till att ha en vilodag i veckan i alla fall, säger hon.
Ju högre upp i åldern man kommer desto svårare blir det att syssla med flera olika sporter, när träningarna blir fler och kraven på närvaro ökar. Något Elsa fått känna av.
Nuförtiden är det ishockey och fotboll som gäller. Det finns inte tid till mer.
Hon kan ha uppemot nio eller tio träningar en vecka, skolträningar inräknade, och matcher utöver det.
– Man försöker att lösa det på bästa sätt varje vecka. Oftast är det bara att välja vilka dagar jag gör vad. Under hockeysäsongen prioriterar jag mer hockey, under fotbollssäsongen mer fotboll. Så länge jag tycker det är kul så går det bra att kombinera, säger hon.
Uppemot tio träningar i veckan kan det bli berättar Elsa Blårand som spelar både fotboll och ishockey.
Elsa började spela hockey som femåring och fick tidigt finna sig i att spela med pojkar eftersom det inte fanns så många aktiva tjejer. När familjen flyttade från Mora till Norrköping för tre år sen behövde hon hitta ett nytt lag att spela med. Eftersom det inte fanns några flicklag fick hon börja spela med ett av Vita Hästens pojklag i stället. I dag är hon en del av klubbens U16-trupp.
– Jag har alltid spelat med killar egentligen. Det är klart att det är lite tuffare och går lite snabbare. Men jag är rätt van.
Hur är den situationen, att vara ensam tjej i laget?
– Ibland kan det vara lite jobbigt att man inte är en del av laget på samma sätt, men det är oftast inte något stort problem. Det är bara att försöka hänga med så mycket som möjligt. Alla lag som jag spelat i har tagit det bra och accepterat det.
Elsa har spelat fotboll i Smedby AIS sen hon flyttade till Norrköping för tre år sen. Men till nästa säsong är det IFK Norrköping som gäller för den unga mittbacken.
Elsa Blårand, 14, har alltid gillat att vara aktiv. När hon var yngre sysslade hon med så mycket som sju olika sporter. I dag är det ishockey och fotboll som gäller.
I dag kan hon inte få nog av ishockey men det tog ett litet tag innan hon fattade tycke för sporten. "I början tyckte jag inte att det var skitkul. Skridskorna gjorde ont och det var jobbigt, men brorsan (Victor) spelade och han har alltid varit en förebild", säger Elsa.
Hennes tränare Hampus Andersson är full av beröm för den lovande hockeytjejen och hur hon hanterar situationen.
– Hon är lugn och när hon är här så hon alltid här 110 procent. Hon vill göra allt fullt ut. Hon visar noll respekt för att hon möter killar och det är något jag verkligen älskar att se. Hon brinner för sporten, för laget och det hon gör. Det är fantastiskt att hon tagit sådana kliv och möter Sveriges bästa 09-grabbar och klarar av det bra. Det är kul att se, säger han.
Under hösten fick Elsa vara med i Östergötlands och Gotlands TV-pucklag och fick då chansen att spela med och mot tjejer. Hon stod för fem mål och två målgivande passningar i gruppspelet där Östergötland/Gotland tog två segrar och åkte på två förluster. Det räckte inte för att ta sig vidare, men det var i alla fall en häftig erfarenhet för Elsa, som är back i hockey och mittback när hon spelar fotboll.
På fotbollsplanen har hon representerat Smedby sedan flytten till Norrköping, men kommer nu att ta steget till IFK Norrköping och deras akademiverksamhet.
– Jag har mest kört fotboll för att det är kul innan. Nu blir det något annat. De spelar ju SM-slutspel och är jätteduktiga, men det ska bli kul att testa på det.
Nästa år ska hon börja på gymnasiet och hela den här hösten har hon brottats med vad hon ska välja. Fotbollsgymnasium eller hockeygymnasium? Stanna i Norrköping eller flytta till annan ort?
Frågorna och funderingarna är många.
– Jag har varit runt på tryouts i både hockey och fotboll och besökt Frölunda, Brynäs och Linköping. Jag har inte riktigt bestämt mig än, som det ser ut nu blir det nog fotbollsgymnasium i Norrköping eller hockeygymnasium i Gävle.
Elsa Blårand satsar på både ishockey och fotboll. Hon har spelat fotboll i Smedby de senaste åren men tar nu klivet till IFK Norrköping och deras akademiverksamhet.
Hampus Andersson är tränare för Elsas hockeylag och full av beundran för den unga hockeytalangen. "Hon brinner för sporten", säger han.
Hur är det behöva ta de här besluten? Det handlar inte bara om vilket gymnasium du ska gå på utan också vilken sport du ska fokusera på och eventuellt en flytt till en annan stad?
– Egentligen jag har alltid sett framför mig att när man börjar gymnasiet så ska man flytta hemifrån. Min bror Victor flyttade hemifrån när han började gymnasiet. Och det har alltid varit så att om man är duktig i sin sport så är det vanligt att man flyttar när man börjar gymnasiet.
Innebär det här att du måste trappa ner något på någon av sporterna?
– Det blir väl lite skillnad än vad det varit innan. När man blir äldre blir det helårssäsonger på ett annat sätt eftersom man har försäsonger. Det blir svårt men om man vill så kan man. Jag får försöka lösa det på bästa sätt.
Har klubbarna åsikter om att du sysslar med flera olika sporter och får kompromissa?
– Nu på senare år har det blivit lite mer så här att man ska ha 80 procents närvaro för att få spela match. Det blir lite svårt eftersom jag spelar både hockey och fotboll. Men oftast går det att lösa om man bara har en öppen konversation om det. Det är inte som att jag ligger hemma på soffan utan jag tränar ju något annat också.
Du känner ingen stress över att behöva välja sport?
– Alltså, ibland blir det så. Men bara om jag tycker det är så kul att jag vill hålla på med båda, säger Elsa Blårand.