Romantikern David Wallin tog OS-guld i konst
Brotta ned någon, hoppa högre än andra eller cykla fortare än resten. Det finns många olika sätt att vinna ett OS-guld. Det ser vi dagligen i sändingarna från Aten. Man kan förstås också, som David Wallin från Östra Husby, måla känsligare, djupare och mer poetiskt än någon annan.
David Wallin i sin ateljé.
Foto: Fotograf saknas!
OS-guldet ökade på David Wallins berömmelse som en av de stora romantikerna i den svenska konsthistorien.
- Naturligtvis har den olympiska guldmedaljen i Los Angeles spelat en stor roll för intresset för min konst. Och även jag är glad åt den, sade David Wallin i en intervju med tidningen Vecko-Journalen 1933.
I dagens läge är naturligtvis konst en otänkbar OS-gren. Konsten petades också från OS-programmet för gott efter sommarspelen i London 1948. Men mellan 1912 och 1948 tävlande man i fem olika kulturgrenar vid sommar-OS; litteratur, måleri, arkitektur, skulptur och musik. Bakgrunden var tävlingarna i Olympia i det antika Grekland, föregångaren till de olympiska spelen, där deltagarna inte bara mätte sina krafter i fysiska kamper utan också genomförde andliga övningar i bland annat musik och poesi.
Pierre de Coubertin, de moderna spelens skapare, ville föra in samma anda i OS och allehanda konstnärer skulle, var det tänkt, förse den idrottsliga dramatiken med en smula "pedagogisk stimulans". Till saken hör också att de Coubertin själv diktade och han vann händelsevis OS-guldet 1912 med verket Ode an den Sport som han skrev under pseudonym.
Från svenskt håll var intresset för dessa kulturyttringar inom ramen för OS till att börja med ytterst svalt. Det var inte förrän i Los Angeles 1932 Sverige ställde upp med en välmeriterad trupp måttligt idrottsintresserade konstnärer (bland annat skulptörer, glasgravörer och arkitekter) med målarna Bruno Liljefors och Isac Grünewald i spetsen.
Dessutom, förstås, David Wallin.
David Wallin föddes 1876 i Östra Husby och växte upp på Varby gård. Han studerade senare vid Konstakademien i Stockholm och gjorde långa studieresor till Italien, Tyskland och Österrike. Åren 1910-13 var han bosatt i Paris. David Wallin var mycket produktiv under sin karriär och hans verk finns i samlingar i åtskilliga muséer och gallerier. Han beskrevs som den store romantikern bland svenska konstnärer och kännare tyckte sig kunna ana den svenska folkvisans vemod i Wallins måleri. David Wallin själv hade ingenting emot den stämpeln och kallade romantiken för "livets outforskade källsprång och visdom".
Dessutom var han känd som nakenmålare och i Los Angeles ställde han upp med tavlan Vid Arilds strand som mycket väl representerade både hans nakenskildringar och hans intresse för samhörigheten mellan människan och naturen.
Ett verk sportjournalisten Mr Jones beskrev så här målande (!) och entusiastiskt:
Tavlan är en vacker färgsak, hållen i Wallins skira, något diffusa färgskala och präglad av hans friska skildringssätt. Den har intet sportsligt inslag utan är en viloscen efter bad. En kvinna träder fram i den nordiska bleksolen, vackert halvnaken. Hon ser ut som om hon frös en smula och har ett tankfullt drag över ansiktet, som om hon ville säga: ´den som ändå stode och badade på en strand i det soliga Californien´. En annan dam har sjunkit ned bland klipporna och somnat in under solbadandet med en gosse i knät. Och skuggan har börjat falla över henne.
Som sagt, en nordiskt kylig färgsymfoni, en sträng och knapp komposition; man förstår, att den skulle kunna göra starkt intryck nere i detta den eviga och vitglödgade solens förlovade land. Och visserligen var den inte sport, men i alla fall ´efter sport´, en hymn till fri och frisk luft.
Den nordiskt kyliga hymnen till frisk luft föll juryn alldeles på läppen.
Det blev guld till David Wallin. En tung merit med tanke på att konsten togs med största allvar i dessa OS-sammanhang.
David Wallin var själv inte på plats i Los Angeles - han nöjde sig med att skicka dit tavlan - men året därpå, 1933, bjöds han över för en turné med en vandringsutställning som bland annat gästade New York. OS-guldet betraktas som David Wallins största framgång, trots att de olympiska spelen knappast hade något högre anseende i de kulturella kretsarna vid tiden för sommarspelen i Los Angeles.
Sveriges ende OS-guldmedaljör i måleri dog 1957 och för fem år sedan donerade hans arvingar en stor del av David Wallins målarutrustning till Norrköpings Konstmuseum. Samlingen, som bland annat innehåller Wallins målarskrin, palett, staffli, ateljépall och målarrock, brukar visas på muséet med jämna mellanrum. I muséets samlingar finns också självporträttet "På balkongen" som David Wallin målade under åren 1916-19.
Så jobbar vi med nyheter