Pierre Hampton, till höger, kom tillbaka till Norrköping för chansen att vinna karriärens första titel. Nu har 34-åringen lyckats.
Det krävdes förlängning. Storpubliken i utsålda Stadium arena hann ta sig för pannan flera gånger om. Men till slut stod de där i guldmedaljer och glittrande konfetti igen. Dolphins mesta mästare Tim Schüberg. Förstagångsvinnaren Pierre Hampton. Ovärderlige Shane Hunter. Matchvinnaren Devonté Green.
Och Mikko Riipinen förstås.
Den ikoniske coachen följde matchen från första parkett och rev ned ett enormt jubel när han drogs in på planen av sina tidigare spelare. Johs Andersen tog emot SM-guldet – tätt följd av Mikko Riipinen.
Arkitekten och efterträdaren.
Ögonblick innan det, när spelarna öppnade champagneflaskor på innerplan, möttes klubbdirektören David Bergström och Johs Andersen i en omfamning, lite vid sidan av guldjublet.
Det var inget litet uppdrag 25-åringen ärvde. Ett både tacksamt och omöjligt jobb. Det är fortfarande Mikko Riipinens lagbygge – och han rekryterade SBL:s bästa och bredaste trupp. På så sätt hade den tidigare assisterande coachen alla förutsättningar att lyckas. Samtidigt var det svårt att göra mer än vad som förväntades. Så stor var pressen.
Det har svajat på vägen. Men 25-åringen ledde laget genom motgångar – som att tappa den andra finalen på hemmaplan – och stod till sist där som vinnare.
Ett nytt konfettiregn över Dolphins spelare.
Nathan Dawit har haft en omtumlande vår. Han har fått sitt första barn och vunnit sitt fjärde SM-guld.
Underskatta inte svårigheten i det Dolphins just har bjudit oss på.
Till och med det extraordinära kan bli vardag.
På måndagen slöt Norrköpingsbor upp klädda i orange för att fira ännu en triumf i en arena fylld till sista plats. Så har det verkligen inte alltid varit. Dolphins har byggt en så dominant dynasti att det är lätt att tappa perspektiven.
Gör inte det.
Ibland är det svårt att inse när historia skrivs förrän långt efteråt. Inte nu. Den senaste klubben att vinna fler än fyra SM-guld i följd var Alvik – på 1960-talet, när basketen var en helt annan sport i Sverige. I modern tid är det unikt.
Historiskt.
Plannja var ligans starkaste klubb under ett årtionde runt millennieskiftet, men fick aldrig ihop en liknande svit. Södertälje petades från tronen efter fyra raka titlar.
Det ska knappt vara möjligt. I basketvärlden har Sverige blivit ett transitland. Spelare med ambitioner vill vidare. Till college eller större europeiska ligor. För de utländska spelarna är ett kontrakt i Sverige oftast en kickstart på karriären eller ännu ett stopp på vägen. Kontinuitet är inte sällan ett undantagstillstånd.
Det ska inte vara en tid för dynastier.
Ändå har Dolphins byggt en.
Två vinnare: grundseriens MVP Marcus Tyus och Devonté Green, finalseriens MVP från 2023.
Marcus Tyus sprutar champagne över fotografer och medspelare efter SM-guldet, hans tredje i klubben.
Borås har egentligen gjort en alldeles utmärkt säsong. Men Norrköpings ständiga utmanare var inte byggt för att komma till spel utan en av ligans bästa importer i Jase Townsend. Där hade Dolphins marginaler med sig, så är det bara.
Trevor Blondin gjorde länge vad han kunde för att hålla gästernas säsong vid liv. I den femte finalen såg det tidigt ut som om mästarlaget skulle springa ifrån. Dolphins tog till och med två stora ledningar. Men Borås bet sig fast i matchen, kom tillbaka och tvingade fram en förlängning.
Naturligtvis blev det ett drama.
Men inget lag har kommit tillbaka och vunnit från ett 3–1-underläge. Inte den här gången heller.
Inte mot ett Norrköping med så många vinnare i laget.
Marcus Tyus och Shane Hunter, genomgående säsongens två bästa spelare, klev fram i den första finalen. I Dolphins andra seger, den första av två i Borås, var just Hunter ostoppbar. Innan Devonté Green hittade en växel från förr, samtidigt som Tim Schüberg pressade ett allt tröttare hemmalag i den tredje segern.
Tim Schüberg. Spelaren som fick stående ovationer redan under introt på måndagen och som mer än någon annan förkroppsligar lagets vinnarkultur.
Devonté Greens säsong symboliserar svårigheterna som mästarna mött på vägen hit. Han återvände som en guldhjälte från 2023, men hade svårt att konsekvent hitta sitt spel från före hälskadan. Och trots det var han som bäst när allt skulle avgöras. Det var inte effektivt – i stället stoppade defensiven Borås medan spelare som Green och Hunter satte tillräckligt många skott.
De klev fram.
Som mästare gör.
Ett gyllene farväl? Shane Hunter blev finalseriens MVP och amerikanen lär vara eftertraktad under sommaren.
Nu är en era slut.
David Bergström har aviserat att klubben kommer ta ut en ny riktning. Samtidigt är klubben i en position att bygga vidare och, om man har ekonomin, konkurrera både i Sverige och i Europa. Kärnan med veteranerna Tim Schüberg, Nathan Dawit och Pierre Hampton borde ha fler säsonger i sig. Sebastian Forsling är också under kontrakt.
Fem SM-guld visade sig vara möjligt.
Det behöver inte stanna där.