De utländska namn som finns med i årets trupp kommer förbises. Det innebär att Marcus Tyus, Issac Vann, Karl Gamble och CJ Penha inte får plats den här gången.
– Deras historia är inte färdigskriven ännu, motiverar Mikko Riipinen, men får ihop ett skapligt gäng ändå.
Här är Dolphinstränarens bästa import-femma och varför just de är uttagna.
KAMAU STOKES
– En expert på att manipulera spelet. Han kunde bryta ned försvar helt själv, oberoende på vilken typ av försvar han mötte. En oförutsägbarhet som var fin. Vi hade förväntningar, men det började knackigt. Han sköt skitdåligt i början. Det tog ett tag för honom att komma in i det. Det var en otäck kollision med Phil Carr, men han var en jätte i finalerna. Han var en spelare som verkligen behövde ha något att spela för. Det var inte lätt att få honom att träna full fart på träningarna en mot noll, bara för att. Man fick motivera Kamau med mycket tävling och vi hade en bra trupp för det det året med Hugo som var hungrig och Felix var på g också. Vi hade fyra killar som tävlade rejält. Det är bra. Bästa minne? Det är klart att kollisionen med Phil var tuff, men det gjorde också att man kom varandra nära. Jag pratade med hans familj mycket i den vevan men i finalerna var han enorm och hade ett par matcher där han var otrolig. Vi hade tittat på honom året innan och han ringde mig själv på Facetime en dag och sa att han ville komma hit och spela.
DEVONTÉ GREEN
– Mycket matchvinnarkvaliteter, men också bra i försvar med tanke på att han är en poänggörare. Han var otrolig på att sätta tuffa och svåra skott. Han gick nästan i gång på det. Han fick ordning på saker när han var här. Det var inte bara linserna, han hittade sig själv med hjälp av vår kultur och den grupp vi har. Han fick vara sig själv till fullo. Han hittade sig själv emotionellt. Det var viktig för honom att vara viktig. Han var haussad i semifinal och final och var otroligt hårt uppvaktad. Bästa minnet? Det är väl i kvartsfinalen när han gör 40 poäng mot Nässjö på typ 27 minuter.
TERRY LARRIER
– En klasspelare med en elegant spelstil. Jämför du med Kamau så var han mer förutsägbar, men du kunde inte stoppa honom ändå. Sättet han spelade på var väldigt NBA-aktigt. En ren spelstil. Bra på att sätta tuffa skott och verkligen en näsa för att göra mål. Han hittade andra sätt att göra mål på än de tuffa skotten. Nu är han i Libanon, innan det var han i Sydafrika. Ska man vara ärlig så har Terry tagit en väg för att tjäna pengar. Han fick bra betalt i Rumänien och spelade bara Europamatcherna. Det är ingen hemlighet att jag pratat med honom många gånger och har försökt att få tillbaka honom. Det var en gång när vi var överens. De sista papperna skulle fixas. Men när jag vaknade dagen efter hade han gått skilda vägar med sin agent och den nya fick chansen att se sig runt vad som fanns och då blev det för sent.
JACKSON ROWE
– Han var "the total package". En cool aura, lågmäld och ständigt omtyckt. När han hittade sin roll i laget dominerade han totalt. Jag kan inte minnas att han hade en dålig match. Det tog ett tag även där. Jag minns i början att det var skriverier från en viss tidning (NT) att är han så bra som ni lovade att han skulle vara. Det var inget konstigt med det. Han blev fast i Litauen när det var corona och fick vara isolerad. Den kanske mest kompletta spelaren vi haft i Dolphins. Han kunde försvara alla positioner. Jag hoppas innerligt att han får chansen i NBA. Han spelar i Golden States andralag. Golden State är kända för att ta upp spelare från sitt eget utvecklingslag. Norrköping ligger Jackson fortfarande varmt om hjärtat. Han gillade sin tid här. Hade vi varit en större klubb hade han kunnat stanna ett år till, men jag sa till honom att mitt samvete inte klarar av att övertala honom att stanna. Hans agentur är den LeBron James äger. Det är för att ge NBA en chans, även om den är liten så är det anledningen att han är i Kalifornien. Jag vet att han fick ett par riktigt stora erbjudanden efter han var i Tyskland.
LADARIEN GRIFFIN
– Den absolut första import jag sajnade. Det känns som en familjemedlem och en Dolphinsmänniska, trots att han spelade en säsong i Luleå. Det är verkligen en person som känns som vår gubbe. Initiativet han gjorde med att samla in leksaker till barn och annat han gjorde utanför planen, men också den spektakulära spelare han var på planen. Prestigelös med stora och häftiga spel. Omtyckt. En superperson.