För ett par år sedan bytte den årliga campen namn från att ha haft med basketstjärnan Jeffery Taylor till att ”stå på egna ben”.
I år var åttonde gången totalt för campen med runt 250 barn och ungdomar plus coacher.
– Det kändes bättre att vara neutrala, Dolphins har sitt eget namn ändå numera. Det står sig rätt bra i vilket fall, säger ansvarige Rickard Riis Vågerud.
Till skillnad mot många läger har man valt att inte bygga på stora namn som coacher utan har valt en annan väg.
– Jag rekryterar coacher som inte är de namnkunnigaste, men de ska vara duktiga på att jobba med barn. En del läger rekryterar namnkunniga coacher och presenterar stora namn. För mig är inte det relevant. Det är inte säkert att det blir lärande. Det finns flera perspektiv på det här lägret och ska vara utvecklande även för coacherna. Då blir det utvecklande för spelarna också.
– I år hade vi en coach från Spanien som jobbar för förbundet i Madrig med på just minibasketen. Ihop med våra egna coacher blir det utbildning för dem, fortsätter Riis Vågerud.
Klubben har inte märkt av så stor skillnad efter pandemin. Det är fortsatt väntelista för att få en plats.
– Lägret ska bygga på spelarutveckling. Det är ingen campdans eller så, basketen ska vara rolig i sig. Om vi behöver hitta på andra saker har vi misslyckats. Vårt fokus har varit på spelförståelse, hela campen bygger på det, säger Rickard Riis Vågerud om årets arrangemang som avslutades under söndagen.