– Farsan borde ha suttit i den här, konstaterar Bojan lugnt medan han njuter i det blåvita tyget.

Han bodde tre år i Norrköping som barn, och har en del minnen härifrån.

– Jag hade min lilla "Formel 1" som jag brukade ta nedför backen mot ståplats. Där brukade jag stå och det finns lite bilder på det.

Artikelbild

| Bojan Djordjic.

– Det starkaste minnet är att jag alltid ville spela fotboll. Jag började i IFK:s fotbollsskola och det var på Himmelstalundsfältet, och den som hade äran att köra mig dit var Tor-Arne Fredheim. Nu är han ju i Ljungskile men han och pappa bildade ju mittfältspar på den tiden.

Mest minnen i Norrköping har pappa Ranko skapat. Bojan är ruggigt stolt över honom och gläds att man fortfarande kommer ihåg honom i stan.

– Kan man kalla honom hjälte? Han var väldigt, väldigt omtyckt. Det värmer att se att så många äldre Norrköpingsanhängare stoppar en på stan och säger "hälsa till far". Och då förstår man också betydelsen av hur stor han var. Jag var väldigt ung då, för ung för att minnas. Jag vet att han hade ett fantastiskt skott och spelförståelse. Lite lat också, jag har pratat med Sören Cratz om det också, haha. Såna saker värmer självklart att höra, speciellt när man kommer till stan där han var. Även om det hände för 30 år sedan värmer det fortfarande i hjärtat att höra såna positiva saker om sin far.

Vi träffar Bojan Djordjic timmen före Kalmarmatchen. Han är i stan över helgen för att göra ett tv-program om fotbollsstaden Norrköping, det första av flera nedslag landet runt. Och det är inte bara familjekopplingen som gör att Nya Parken är speciell för honom. Det är nämligen där som han gjorde sitt enda (!) mål för AIK under de tre åren. Det skedde 2008 när AIK slog ut IFK ur Svenska cupens åttondelsfinal

Artikelbild

| Bojan Djordjic och Tommy Wisell, som var med och varvade Bojans pappa Ranko till IFK 1985.

– Jag har aldrig haft ett bra skott, jag har mer varit framspelare. Men så kommer det enda målet på ett fantastiskt skott från 25–30 meter och borrar sig upp i krysset. Och pappa var på plats. Det är ett minne jag kommer ha med mig för livet.

Intervjun görs innanför dörrarna på Parken medan folk strömmar in till matchen. Och Bojan rör sig som barn i huset och far upp för att hälsa på de gamla välbekanta IFK-ansiktena Tommy Wisell (som var med och värvade Ranko), Thomas Westerberg och Tony Martinsson mellan varven.

Artikelbild

| Ranko Djordjic i en match mot IFK Göteborg 1985.

Men det hinns med också.

Den tilltänkta mastodontintervjun komprimeras till en dryg kvart eftersom Bojan har ett munläder av sällan skådat slag. Han propagerade för Zlatan Ibrahimovics inträde i landslaget för 13 år sedan – och därefter har det bara fortsatt.

Artikelbild

| Tommy Wisell och Ranko Djordjic.

– Jag hade "In med Zlatan-t-shirt" redan 2002 och då tyckte folk jag var naiv. "Nej, det kommer inte räcka". Nu är han kung i många hem, kanske större än kungen själv, säger Bojan ivrigt och lägger på en lång harang till.

Han har svar på allt – i alla fall när det handlar om fotboll – så det är bara att trycka på den röda knappen och luta sig tillbaka.

Artikelbild

| Ranko Djordjic och Tor-Arne Fredheim på IFK:s mittfält.

– Folk kommer alltid ha lite frågetecken när det gäller mig. Man får lite skit och det är jag beredd på. När man är så pass rak, ärlig och öppen i Sverige med vad man tycker och tänker, så måste man vara mottaglig mot kritik. Och det har jag förstått, säger han medan han skriver en autograf.

Förutom en åsiktsmaskin av rang är han främst en fotbollsspelare. Senaste klubben var Chennaiyin FC i den nystartade indiska ligan som blev hans åttonde fotbollsland.

– Karriären kommer fortsätta. Jag siktar på tio länder, det ska vara dubbelt, haha. Jag orkar fortfarande slå en passning från mittcirkeln. De vill att jag ska skriva på för nästa säsong och jag har till den 31 juli på mig att bestämma. Det är svårt och jag måste väga in det kortsiktiga med det långsiktiga. Jag är fortfarande anställd av AIK och fick tjänstledigt för att åka till Indien. Jag har hand om juniorerna på Solna gymnasium och spelade i samarbetsklubben Vasalund förra året, berättar han.

Chennaiyin vann grundserien men åkte sedan ut i semifinalen i slutspelet, när Bojan och storstjärnan Elano var skadade. Men tiden i Chennai (tidigare Madras) gav minnen för livet.

– Jag levde väldigt skyddad, som en Bollywoodstjärna. Men Indien var ett fantastiskt äventyr. Jag var lagkapten i ett lag fullt med stjärnor. Alessandro Nesta, Marco Materazzi, vi hade Elano, Bernard Mendy och Mikaël Silvestre. Och jag fick äran att vara lagkapten. Det var ganska konstigt att stå i tunneln och se Alessandro Nesta bakom.

– Att gå från Skytteholm där det var 27 personer och en hund till 80 000 borta mot Calcutta. Det var sjukt. Sen var inte klimatet som i Solna heller, haha.

Bojan spåddes en lysande karriär när han var tonåring och tillhörde Manchester Uniteds ungdomsakademi. Men vägen gick inte spikrakt mot stjärnorna. Han har vunnit titlar, visst, men han har också fått sin beskärda del av fotbollens baksida. Långa skador, utlåningar, tjafs med tränare med mera.

Men i det stora hela är han ändå rätt nöjd.

– Jag känner mig stolt över det jag har åstadkommit. Sen kunde det alltid ha blivit bättre. Men jag har lyckats att spela i klubbar som jag har älskat sedan barnsben. Nummer ett, första kärleken, är såklart Röda Stjärnan. Och då när vi kom till Stockholm 1992 var AIK den stora klubben. Jag har haft säsongsbiljett sedan 1992. Och att ha vunnit både ligan och cupen i båda dessa klubbar känns enormt speciellt. Jag är en spelande supporter. Jag tror folk har förstått att mitt mål aldrig var att spela i Real Madrid. När jag var liten drömde jag att spela på Maracana-stadion i Belgrad och på Råsunda och det har jag gjort.

Har IFK aldrig varit aktuellt under alla de här åren?

– Nej. När jag kom till Stockholm var det ju Brommapojkarna och sen blev det ju AIK, och det var den klubben jag ville komma till när jag kom hem från England. Jag har aldrig haft någon kontakt med IFK. Sen har man kanske hört från journalister eller folk runt omkring att man kanske hade velat att jag hade följt i pappas fotspår när jag kom tillbaka. Det är ju fortfarande hans favoritklubb och de enda matcherna han ser på Friends, förutom derbyna.

Vad säger du om dagens IFK-lag?

– Det såg inte så bra ut efter ett par omgångar men nu efter alla raka utan förlust, och massor av segrar, har man hittat en identitet. Det betyder att folk som är i IFK i dag och vet vad det betyder att spela för klubbmärket har fått chansen. Och de har inte fått chansen för att de är unga utan för att de är tillräckligt bra för att spela ute på Nya Parken. Och det har de gjort väldigt, väldigt bra. Fjärdeplatsen (förra helgen) man ligger på har man gjort sig förtjänt av.

Har du superkoll på alla lag?

– Jag är singel. Därför har jag så bra koll på alla lag, både i Sverige och utlandet. Inga barn, ingen fru som tjatar, bara jag och min fotboll, haha. Jag har all tid i världen för att bli så bra som jag kan på mitt jobb, säger Bojan Djordjic.

Räkna med att han kommer höras lång tid framöver.