Eder Rodriguez blev för tuff i tre raka set. En motståndare som Alexander Öhgren räknar med att han hade vunnit mot frisk.
Bordtennisspelaren från Norrköping har varit med länge och gjorde i Paris sitt fjärde Paralympics i karriären. I Tokyo 2021 blev det dock inte så mycket med mästerskapet. Då blev han sjuk tätt inpå spelen och fick kasta in handduken.
Den här gången hände samma sak.
Sjukdom lagom tills det var dags att kliva in i singelklassen MS3.
Skillnaden mot förra gången: Nu kom i alla fall Alexander Öhgren till spel. Han hade dock svårt att göra sig själv rättvisa även om han pressade spanjoren Eder Rodriguez genom tre tuffa set. Rodriguez vann till slut med 14–12, 13–11, 11–8.
När NT får tag på Alexander Öhgren sitter han isolerad på hotellrummet efter uttåget redan i första matchen. Det är lite blandade känslor med tanke på vad som hände under söndagen.
– Det är lite tungt idag, jag är lite mer snorig, hostig och tung i bröstet. Det är både ett fysiskt och mentalt efterspel efter gårdagen, säger han.
Han berättar om den dramatiska dagen när han skulle spela första matchen i årets Paralympics, det handlade om minuter för att ens komma till spel.
– Det kan man säga att det var. Inte minst för att ens hinna fram till hallen i tid. Mentalt hade jag redan kastat in handduken. Det kändes som en mardröm med tanke på vad som hände i Tokyo. Det är inte sant att det sker två gånger i rad. Osannolikt och orättvist, säger Öhgren som övertygades i sista stund om att ändå ta sig till hallen och ge det en chans.
Väl där kunde han ändå genomföra matchen och spela den till slut även om det blev förlust.
– Till slut tog jag mig till hallen, genomförde inbollningen och kunde även slutföra matchen. Första steget var att sätta sig i bilen och åka dit, sedan var det en boll i taget.
Kan du vara nöjd med tanke på de förutsättningarna?
– Ja, på ett sätt, även om jag inte har kommit till den nöjdheten än. Jag har fått väldigt mycket positiv energi från övriga. Det här är en spelare som jag normalt sett har slagit alla gånger tidigare och om jag hade kunnat anstränga mig lite mer hade jag nog vunnit ganska komfortabelt. Det är tråkigt. Lottningen var bra och jag var i riktigt bra form, säger Öhgren som såklart är besviken på att få ett Paralympics till förstört på grund av sjukdom.
– Det är väl för mycket folk, för mycket baciller och jag är något mer mottaglig. Det är otroligt tråkigt att det händer just till Paralympics som är vårt största skyltfönster men allt kan man inte styra över.
Från tv:n på rummet får han följa de övriga svenska idrottarna i Paris. Han får matleveranser till dörren och hoppas hinna bli frisk så att han åtminstone kan uppleva något av Paralympics live.
Det är tidigt än, men känner du att du skulle orka med en satsning fyra år till för att få göra dig rättvisa i ett Paralympics?
– Det är svårt att säga. Det kräver väldigt mycket, både av en själv och av omgivningen. Det är en mental utmaning om man ska orka göra det racet en gång till och så är risken att man kan bli sjuk igen. Först och främst ser jag väldigt mycket fram mot hemma-EM i Helsingborg nästa år. Det är till och med så nära att man kan ta bilen till hallen samma dag. Där gör jag en storsatsning, svarar Alexander Öhgren från sitt hotellrum.
Andra raka Paralympics som förstördes av sjukdom var inte vad han hade hoppats på inför avresan till Paris.