Första proffset kom från Gryt

Det är Hjalmar Olsson han syftar på. Hjalmar Olsson från Nyhägns torp på Stora Getterö i Gryts norra skärgård. Den 5 oktober 1882 blev Olsson Sveriges förste proffsboxare genom att knocka amerikanen Ed Chambers vid en gala i San Francisco. I den elfte ronden fick han in den avgörande punchen som sände Chambers till golvet en gång för alla.
Men så dags hade förstås Hjalmar Olsson redan bytt namn till Jack Campbell. Ett namn som naturligtvis klingade aningen bättre inom den skoningslösa amerikanska pugilistbranschen.

Gav mer stryk än han tog
Storyn om Hjalmar Olsson utgör ett av de mest fascinerande kapitlen av våra krokars idrottshistoria. NT har skrivit om Olsson/Campbell förr, även om det är bra länge sedan vid det här laget. Ändå är det få som känner till hans namn. Åtskilligt om Hjalmar Olssons öden och äventyr i de amerikanska boxningsringarna är också fortfarande okänt, men Christer Franzén har forskat i ämnet och kan bekräfta att det verkligen var en boxare som kunde sina saker.
- Han var bra, säger Christer Franzén. Riktigt bra. Han slog flera av den tidens främsta amerikaner. Jag har en gammal bild på Hjalmar som visar honom när han återvände till Sverige igen 1919. På den ser han påfallande välbehållen ut. Inga inslagna näsor eller söndertrasade boxaröron.
Uppenbarligen gav han mer stryk än han tog.

Flyttade till USA som tonåring
Hjalmar Olsson föddes den 9 november 1864. Pappan var skeppare i Gryts skärgård. Den rastlöst äventyrslystne Olsson stack till USA redan som tonåring. Han mönstrade på som lättmatros på fartyget John Dacosta och klev iland i Portland på den amerikanska västkusten.
Väl i USA fick han, efter en tid av kringflackande, kontakt med den store boxningsmanagern John Maynard, som bland annat hade regerande världsmästaren i fjädervikt, John Mitchell, i sitt stall. Olsson, eller Campbell, började som sparringpartner åt Mitchell.
Hjalmar Olsson, också han fjäderviktare, släpptes fram i sin debutmatch den 5 oktober 1882. Det var samma år som de allra första boxningsuppvisningarna genomfördes i Sverige. Vid sin debutmatch var Hjalmar Olsson/Jack Campbell 17 år, tio månader och 26 dagar gammal. Han vägde 57 kilo och var 170 cm lång.
Debuten slutade, som sagt, i triumf och den matchlista som Christer Franzén presenterar i sitt imponerande verk "Ringside" (Den svenska professionella boxningens historia) berättar om 21 segrar och bara fem nederlag totalt i mästerskapsfighter. Två av hans matcher slutade oavgjort, bland annat den mot Young Jack Dempsey (ej att förväxla med den "riktige" Jack Dempsey) den 13 maj 1885 som stoppades av polisen. Därtill gick han en rad uppvisningsmatcher.
- Dåtidens boxning handlade egentligen bara om att tåla stryk, berättar Christer Franzén. Två killar stod mitt emot varandra och bankade på tills den ene låg ned. Det var mycket brutala matcher. Den som tålde mest vann. Det hade ytterst lite med dagens boxning att göra och tekniken var obefintlig.

Knockout efter 65 ronder
Hjalmar Olssons andra match i karriären torde ha varit hans allra tuffaste. Den gick den 13 april 1884 i Redwood City i Kalifornien och än en gång mötte han Ed Chambers.
Vår vän från Stora Getterö vann igen.
Teknisk knockout - efter 65 ronder.
Utan handskar.
- Sådana pugilister görs inte längre, säger Christer Franzén med ett skratt.
Hjalmar Olsson gick några matcher utan handskar, så kallade bareknuckle-matcher. Ett par av dem i privat regi. Såvitt man vet är Hjalmar Olsson den ende svensken genom tiderna som boxats mot betalning utan handskar.
Det tagna namnet Jack Campbell har ställt till oreda för amerikanska boxningshistoriker genom åren. Att det var en svensk som gömde sig bakom namnet anade ingen som ville forska efter Olssons/Campbells bakgrund.
- I USA har man alltid trott att han var irländare, säger Christer Franzén.

Gifte sig i Sverige
Exakt när Hjalmar Olsson lämnade Sverige är obekant eftersom han reste utan att meddela emigrationsmyndigheterna. Han fördes in i kyrkobokföringens obefintlighetsregister och få visste egentligen vad den unge äventyraren hade för sig borta i USA. Det var först i efterhand han kunde berätta. 1894 turnerade han i Europa tillsammans med Young Jack Dempsey och Hjalmar Olssons sista dokumenterade proffsmatch är den mot engelsmannen Charles Tilly i London. Olsson vann på knock i den 16:e ronden, även om det är ett resultat som inte går att få verifierat.
Den 17 april 1894 dök Hjalmar Olsson oväntat upp i Stockholm. Anmälde sin ankomst till Storkyrkoförsamlingen och rätade därmed rimligen ut ett och annat frågetecken rörande hans existens. Han gifte sig hemma i Sverige för att sedan återvända till USA med sin hustru den 1 november samma år.
- Han fortsatte att boxas på varietéer och cirkusar och ställde upp mot vem som helst som ville ta chansen att knocka honom, säger Christer Franzén. Förmodligen gjorde han sig en del pengar. På sitt visitkort presenterade han sig som Professor Jack Campbell.
1919 återvände Hjalmar Olsson till Sverige och hemtrakterna igen. För gott. Han försökte förlänga boxningskarriären, nu som arrangör och tränare. Dock utan större framgång. Han ordnade bland annat en proffsgala i Norrköping den 15 september 1923 (se annonsen här intill) och åtog sig att försöka ordna matcher åt mellanviktaren Carl Landstedt från Norrköping. Galan i Cirkus blev, trots "en ganska talrik publik" och hemmaseger, ingen större succé.

Hetsig publik
Landstedts motståndare Johnny Jackson kom till fighten i dålig form. Så här skrev NT den 17 september 1923.
"Jackson tålde tydligen en hel del, men redan i femte ronden började han få nog och fick fullt upp att göra med sitt försvar. Han mattade av märkbart och var i sjätte ronden ganska illa däran, då han blev knocked down och nödgades taga räkning till fem. Då han reste sig var han ganska groggy och tillkännagav sin avsikt att avstå för att återkomma efter bättre förberedelser. Publiken hade emellertid en annan uppfattning av hans skyldigheter och han måste ge sig in i sjunde ronden, varunder han dock fullständigt tappade humör och stil. Landstedt förklarades under publikens allmänna bifall som segrare".
Några fler matcher lyckades inte Hjalmar Olsson fixa för Carl Landstedts räkning, trots att denne utmanade alla svenska boxare under åren 1920-24.

Hyllning från boxningsförbundet
Inte heller lyckades Hjalmar Olsson som tränare. Han öppnade boxningsinstitutet Tornet, som senare gick upp i Sleipner, och engagerades som tränare för boxningsklubben IF Linnéa i Stockholm. Den sejouren blev dock bara någon månad lång.
- Hjalmar hade inte alls hängt med i boxningens snabba tekniska utveckling, säger Christer Franzén. Den raka vänstern hade gjort entré och den kunde han varken lära ut eller åtstadkomma något försvar mot.
Den 30 augusti 1927 avled Hjalmar Olsson i käkcancer. Han hade då återvänt till Stora Getterö där han slagit sig ned. Han jordfästes på kyrkogården i Gryt.
Senare i år, den 25-26 augusti, kommer Svenska boxningsförbundet att hylla Sveriges förste proffsboxare. Tillsammans med Valdemarsviks kommun och Gryts hembygdsförening kommer förbundet, bland annat, att sätta upp en minnesplatta över Hjalmar Olsson/Jack Campbell i Gryt.
Det är han förstås väl värd, Sveriges förste proffsboxare.