Anes och Alan Zekovic.
Det råder liksom inget tvivel att nummer tre och tio i Dolphins är syskon, men det är också en identifieringsfälla att gå i när bröderna har slående lika frisyrer, luggen åt samma håll och nästan samstämmig trimning på skägget.
Att det skiljer tre längdcentimeter mellan storebror Anes och tre år yngre Alan underlättar inte heller när man snabbt ska försöka uppfatta vem det var som stoppade i bollen eller foulade.
Bröderna som spelade två säsonger tillsammans i Uppsala delar nu samma klubbfärger i Dolphins.
Något som betyder mycket för dom.
– Vi har tränat ihop länge. När vi var yngre pratade vi om att spela ihop på högsta nivå. Det är jättekul, säger Alan.
Som är tillbaka i Sverige efter ett år på college i Salt Lake City.
Även om USA-vistelsen beskrivs som både lärorik och rolig så är 21-åringen glad att vara i Sverige sida vid sida med Anes.
– Jag var inställd på att stanna i fyra år men vi fick en helt ny tränare och coaching staff som ville ha sitt eget lag. Jag tror inte att det var någon som stannade kvar. Det var lite otur, jag kollade efter nya skolor men det var ingen som jag fastnade för, berättar Alan.
Och fortsätter:
– Mitt första år i ligan, när jag var 17, spelade jag och Anes tillsammans första gången. Utanför basketen är vi bra polare.
Anes var en få spelare som blev kvar när Dolphins tvingades staka ut en ny inriktning med halverad budget och utan ett par tunga namn som valde att lägga av.
24-åringen har andra krav på sig den här säsongen och gillar det.
– Men det är fortfarande lite under omställning. Jag är en av de äldre nu. Det innebär mer ansvar. Förra året hade vi Kjellbom, Lindquist och "Saksen" som erfarna spelare. Det var bara att följa dom, nu ska man själv leda de yngre lite. Jag gillar ansvaret. Det är bara kul, säger Anes.
Dolphins som slirar i ligans tabellbotten möter en viktig match borta mot Umeå på fredag. Trots att förlustraden är uppe i sex raka torskar är det inte uppgivet i Stadium Arena.
– Det är ingen panik. Vi har varit med i alla matcher nästan. Jag tycker vi förtjänar några vinster. Det är bara att jobba hårdare och göra rätt saker till nästa match, menar Anes.
Alan:
– Det är många matcher kvar också. Vi har ett nytt lag, väldigt många nya spelare. Det tar tid att bygga upp lagkemin och spelet.
Vad saknas?
– Bra fråga, säger Anes.
– Kanske lite mer rutin, funderar Alan och fortsätter:
– Vi är väldigt många unga spelare. Många spelar sina första år. Rutin och vara fokuserad i 40 minuter för att kunna stänga matcherna tidigare. Vi lär oss av våra misstag.
När Zekovic-bröderna växte upp i Uppsala spelade de fotboll i Danmarks IF och var lika lovande med bollen vid fötterna som de var i basket.
– Jag tyckte det var ett svårt val. Jag tyckte fotboll var roligt, men vi var sådär i fotbollslaget. Vi förlorade nästan varje match. Det var inte så kul, men för mig gick det bra. Sen har pappa spelat basket, vi har det i familjen, säger Alan.
Du har inte ångrat dig att du valde fel sport?
– Nej, men det hade varit kul att se var man hade varit om man hade spelat fotboll fortfarande, svarar Alan.
Anes Zekovic snittar 7,8 poäng, 3,3 returer och 1,3 returer i ligan den här säsongen.
– Jag tycker att jag utvecklats här och visste att jag skulle få en större roll. Det är bra träningsmöjligheter.
Samtidigt hymlar ingen av bröderna med att de gärna vill ta steget utomlands.
Innan det ska Anes och Alan se till att göra Dolphins till vinnare igen – allra helst redan på fredag när Umeå väntar i Västerbotten.
En inte helt oviktig match på flera plan. Tabellmässigt och för välmåendets skull skriker Dolphins efter en seger.
– Det skulle stärka vårt självförtroende och vara en boost, säger Alan.
Anes nickar instämmande.
