LÄS MER: Betygen: Så bra var IFK-arna mot Sirius

LÄS MER: Thern: "Sirius är inte odugliga"

Det tar emot att spela det bristande inställningskortet.

Artikelbild

Självklart ville inte IFK Norrköping gå runt och lalla på det här sättet i bastun på konstgräset men ingen kan övertyga mig att det var påkopplat på det sätt som krävs för att vinna en allsvensk match.

Från 2–0 på Friends mot svenska mästarna till 0–1 hemma mot Sirius.

Precis så mycket skiljde sig IFK Norrköpings agerande.

Ett kaxig och väl sammansatt enhet på nationalarenan.

En jämntjock medioker massa som sökte men egentligen Inte försökte. Inte tillräckligt hårt för att det ska klassas som godkänt i alla fall.

När det kändes som det där topplaget var på väg att bli just ett topplag lämnades vi med så mycket frågetecken och funderingar att det snurrade i skallen på slutsignalen.

IFK var tillbaka i gamla bollkladdande synder och ett impotent anfallsspel utan fart och kreativitet.

Ja, det var för varmt för att spela fotboll.

Ja, det var ett svårforcerat och kompakt Sirius-försvar men med så många offensiva fötter är det en stor fet gåta att inte Kamraterna lyckades att etablera ett vettigare anfallsspel och skapa mer.

Det syntes tidigt var det var på väg.

Det kändes tidigt att det var en kväll när det saknades både kunnande och spring.

Tekniska fel i överflöd. Ett obefintligt djupledsspel. Fattigt beslutsfattande.

Det var "Peking" som fick springa mer än Sirius och det märktes att den där energin som brukar bryta ned motståndarna på hemmaplan inte fanns där.

Vi ska inte ta något ifrån Uppsala-laget. De lyckades med sin matchplan perfekt och stängde dessutom igen mot ett lag som aldrig går mållöst hemma.

Sista kvarten var det nära ett par gånger hos Isak Pettersson så när Philip Haglund dunkade in segermålet var det inte alls missvisande men det gör inte att bilden över IFK:s gåtfullt svaga insats klarnar.

Jens Gustafsson inledde presskonferensen med att ta ansvar för den svaga söndagskvällen som kunde skickat upp hans lag ett par pinnhål och närmare slaget om en Europaplats.

När IFK-managern sedan fick följdfrågor på hur han kunde förberett laget bättre så landade utläggningen i att "IFK Norrköping behöver prestera bättre än vad vi gör idag".

Spot on.

Gustafsson menade också att det är hans ansvar att laget inte klarade av att hantera matchbilden "där det togs för många konstiga beslut".

Där håller jag inte med i samma utsträckning.

När Peking kastade bort chansen att på allvar ta den här allsvenska säsongen dit många hoppades att den skulle vara så var det för många spelare som inte såg ut att vilja vara på en fotbollsplan.

En stigande formkurva, bra självförtroende efter skalpen i Solna och dessutom 0–0 i Solna mellan AIK och Malmö som inspiration.

IFK Norrköping såg dock allt annat än inspirerat ut.

Det var mest oroväckande en soldränkt, het och kass IFK-kväll.