Kampsportarna har haft lokalen på Stockholmsvägen vid Marielund sedan 2001. För sex år sedan slogs de olika småklubbarna (karate, ju-jutsu, aikido, kung-fu och bujinkan) ihop under samlingsnamnet Kamphuset. Det var främst ett önskemål från kommunen för att kunna förhandla fram ett varaktigt hyreskontrakt, som ju-jutsu-klubben hade haft själv förut.
Men sedan dess har inte mycket hänt.
Kamphuset har ett löpande kontrakt med Kultur och Fritid som bara förlängs med ett år i taget. Samtidigt förfaller lokalen sakta men säkert utan att något görs från kommunens sida. Fasaden har börjat släppa och taket läcker in vatten. Även i övrigt är det stora renoveringsbehov och där har föreningsmedlemmarna själva ryckt in efter förmåga genom åren.
När NT-sporten träffar Peter Berggren, Jens Johanson, Joel Holmqvist och Bo Eriksson i fiket i Kamphuset är frustrationen stor. De påpekar gång på gång den samhällsnyttiga insatsen som Kamphuset gör i ett socialt utsatt område.
Det handlar i grund och botten om att skapa goda medborgare och i förlängningen förhindra kriminalitet eller radikalisering.
– Varje ideellt satsad krona är värd tio tusen för samhället, säger karateinstruktören Peter Berggren.
Därför borde kommunen hjälpa till, tycker de. Eller åtminstone vara tydlig och tillgänglig för dialog.
– Vi vill ha ett långtidskontrakt så vi vet att det är vår fastighet, och att vi kan satsa vidare på det här. Sen vore det ju trevligt om taket och fasaden vore hel. Vi var på gång att få taket lagat. Pema Partner var här och kollade på det men sen drogs allting tillbaka eftersom kommunen saknade pengar. Dessutom skulle vi vilja få tillgång till hela huset eftersom övervåningen står helt tom. Vi vill få fram verkstad, inte en konflikt. Men ibland känns det som att kommunen bara vill låta allt förfalla så att de kan riva det sen, säger Jens Johanson.
Peter Berggren nickar instämmande i soffan:
– Det är sunt förnuft och inga höga krav, om vi bara kan få till ett samarbete. Jag har hållit på med det här i 38 år och jag kan träna var som helst. Men det är för barnen vi gör det här. Om det här raseras splittras hela kamphusidén, och då får de hitta något annat. Då rekryteras de kanske till kriminella gäng i stället, säger han.
Tobias Carlson är ordförande för Kamphuset och huvudinstruktör för ju-jutsu-verksamheten. Han berättar att det är omkring 140 aktiva som tränar i de fem olika föreningarna, plus ett par skolor som hyr in sig under dagtid. Och han är grundligt trött på att stånga sig blodig mot den kommunala stenväggen.
– Det är helt dött så fort man försöker få ordning på det, och det blir aldrig några klara besked. Man orkar inte hur mycket som helst heller, säger han.
Mångfaldshuset som ligger precis bredvid har det pumpats in miljoner i från kommunens sida. Men Kamphuset kan knappt få till en vettig dialog, och vet inte ens vem man ska vända sig till.
– Ibland hör man något bakvägen. Det är en jättetråkig situation.
Kamphuset är en ideell sammanslutning.
– Det innebär att vi bara kan hyra ett år i taget från Kultur och Fritid, och få möjlighet till hyresreducering. Om vi skulle ha ett långtidskontrakt är vi tvungna att gå via Lokalförsörjningsenheten men i så fall skulle det bli marknadsmässiga hyror. Då skulle vi slå ut oss själva eftersom folk inte skulle ha råd att träna.
Det låter lite som moment 22, att det inte finns någon lösning?
– Det känns som kommunen målar in sig i ett hörn, säger Tobias Carlson.
Sulo Vaattovaara, intendent på Kultur och Fritid, har inte haft en aning om det här ärendet. Men han tänker försöka hitta en lösning.
– Det är helt nytt för mig, men jag har hittat ett avtal med ju-jutsuklubben som gick ut 2012. Därefter verkar processen ha avstannat på något sätt. Jag får börja rodda i det här och försöka utreda varför det inte har gått vidare. Det verkar underligt, säger han.