"Jag var tydlig med styrelsen att jag behövde hjälp för att klara oss kvar i allsvenskan, nu fick jag inte det", säger avgående tränaren Peter Rönnqvist.
Två vinster och en oavgjord är lika med fem poäng och en 15:e plats av 16 lag i bandyallsvenskan. Det är den krassa verkligheten för Faik i återkomsten till landets högsta serie. Den skrala poängskörden gör att laget nästa säsong återfinns i division I igen.
– Det har varit en lärorik säsong. Men visst har det varit tufft att förlora så många matcher. Vi tävlar inte riktigt på samma villkor som våra konkurrenter i den här serien, sammanfattar liberon Alfred Samuelsson efter 6–8-förlusten mot Lidköping i säsongens sista och betydelselösa match.
Hur är det att gå in och lira en match som inte betyder något?
– Jag tycker alltid det är kul att spela match och vill alltid göra mitt bästa. Vi avslutade starkt och var nära att greja en poäng, säger 20-åringen från Norrköping.
Frustrationen av att inte kunna träna och därmed inte heller kunna tävla på samma villkor som sina konkurrenter utvecklas av rutinerade tränaren Peter Rönnqvist, som gjorde sin sista match som tränare för Faik.
– Många av våra unga spelare har gjort det bra och utvecklats mycket under säsongen. Men det är ett stort steg att ta att spela i allsvenskan. Jag hade önskat att klubben hade kunnat värva tre–fyra etablerade allsvenska spelare för att stötta de unga talangerna, säger han och fortsätter:
– Jag var tydlig med styrelsen att jag behövde hjälp för att klara oss kvar i allsvenskan, nu fick jag inte det. Vi har haft ett mittförsvar med snittfödelseår 2004. De har gjort det jättebra efter de förutsättningar de har, men vi har inte räckt till fysiskt.
Vyn över bandyisen på Arena Grosvad.
Den eviga frågan för Faik bandy är möjligheten att kunna träna och spela matcher på Arena Grosvad. Det har gått mindre bra även den här säsongen. Trots en kall vinter har iskvalitén skiftat rejält.
– Från 1 september tills idag har vi kunnat genomföra 22 träningar på fullstor plan med skakig is. Våra konkurrenter har kunnat träna 130 gånger på fullstor plan och på perfekt is. Vi har inte bedrivit samma sport som övriga lag i allsvenskan, det har i princip varit ett omöjligt uppdrag från dag ett, förklarar Peter Rönnqvist.
Den avgående tränaren är rak i sina påståenden.
– Ska Faik fortsätta bedriva elitverksamhet, då måste de få helt andra yttre förutsättningar. Kommunen borde kunna hjälpa till mer och styrelsen i Faik måste vara tuffare både mot kommunen och företag som sponsrar om de nu vill ha elitverksamhet. Vill man något så måste man visa det, säger Peter Rönnqvist.
Hur menar du?
– Om du åker till fjällen och ska åka skidor och backen ser ut som skräp och inte går att åka i, skulle du betala då? Det är samma sak med Faik och kommunen. Är inte isen spelbar för träning och matcher, så betala inte. Det är inte ens lägstanivå på verksamheten och anläggningen, menar Peter Rönnqvist.
"Bara vi med gemensamma krafter kan få ordning på arenan, så ska det nog fan spelas bandy i Finspång i framtiden också", säger Jesper Forsberg.
Jesper Forsberg har precis slutfört sin nionde säsong som ordförande för Faik bandy.
– Vi visste om att det skulle bli svårt, men vi kände ändå att vi skulle kunna hänga kvar i allsvenskan. Vi gjorde en bra försäsong, men vi lyckades inte ta poäng i de viktiga matcherna. På något sätt känns det som att vi inte riktigt kom ihop som lag, säger han.
Även Forsberg återkommer till de taskiga träningsförhållandena.
– Ja, arenan är inte bra och det är inte bara isen. Det handlar om ljuset, som vi har dispens för att få använda, plus andra saker också. Var vi redo för en elitsatsning? Kanske inte, med facit i hand. Har vi haft råd att värva etablerade spelare? Nej, det har vi inte.
Hade ni kunnat gjort något annat?
– Visst hade vi kunnat träna mer på bra is någon annanstans än på Arena Grosvad. Men vi kan heller inte äventyra hela föreningens ekonomi för att rädda kvar A-laget i allsvenskan till varje pris. Vi har en jättefin ungdomsverksamhet som vi också måste värna om, säger Jesper Forsberg.
Faik bandys ordförande Jesper Forsberg säger att det viktigaste för föreningen kanske inte är att ha ett lag i allsvenskan.
Känns det inte som en evig uppförsbacke?
– Arenafrågan tar otroligt mycket energi varje säsong. Det är egentligen något som borde vara självklart och bara fungera. Frågan med arenan lever och vi kämpar vidare, säger Jesper Forsberg med en suck.
Vill ni vara en elitförening?
– Vi har många andra parametrar som är minst lika viktiga. Till exempel att barn och ungdomar ska vilja träna och spela hos oss. Vi vill vara delaktiga i samhället på olika sätt och ha en schysst värdegrund som alla våra medlemmar vet om, säger Jesper Forsberg.
Så?
– Nej, det kanske inte är det viktigaste att vi ska ha ett lag i allsvenskan.
Att bandyn kommer att leva vidare i Finspång oavsett om herrlaget spelar i allsvenskan eller inte är ordföranden säker på. Men det finns ett stort men.
– Bara vi med gemensamma krafter kan få ordning på arenan, så ska det nog fan spelas bandy i Finspång i framtiden också, säger Jesper Forsberg med eftertryck.
Det fanns i alla fall några supporters på plats när Faik spelade sin sista match i allsvenskan för den här gången. Jenny Åsberg, Robert Åsberg och Fanny Millerud gjorde sitt bästa för att hjälpa sitt Faik.
I säsongens sista match så lockades inte massorna till läktarna runt bandyplanen. Supporterföreningen Rödtjut lyste med sin frånvaro. Ändå fanns det några trogna supporters bland de cirka 50 åskådarna.
– Vi har sett alla hemmamatcher och nästan alla bortamatcher. Det har överlag varit sämre med supporters den här säsongen jämfört med förra. Men det är väl roligare att vara supporter när vi vinner matcherna och inte som den här säsongen när vi förlorar så mycket, säger Jennny Åsberg tillsammans med maken Robert Åsberg och Fanny Millerud som hade sambon Melvin Åsberg på planen som back i Faik.