Den första inteckningen kom i Atlas Cup för Reijmyre som slapp straffar i finalen. Alexander Segelström petade förbi bollen som sakta rullade in i Sonstorps mål. Två finallag som överraskade de flesta och som speakern annonserade ut som "bonnderbyt där störst traktor vinner".
Den hade Reijmyre.
I alla fall i målvakten Hampus Harrysson som var finalens bästa spelare, han täckte det mesta.
– Skönt att det inte gick till straffar. Man trodde inte det här i morse. Vi skulle bara göra en bra turnering, hade inga förhoppningar direkt. Men det här var skönt.
18-årige Hampus har spelat hela sitt liv i Reijmyre.
– Vi har ett bra lag på gång. Alla tränar hårt och vi kan gå upp i femman med det här om vi jobbar på, sa målvakten som hade hjälp av sina snabba reaktioner, stolpar och tåspetsar.
På vägen till finalen sparkade Reijmyre ut kompisgänget Borggård som återuppstår varje år för att spela Atlas Cup. En hel del innebandyprofiler och lokala löpare i en salig blandning med tejpade siffror på ryggen.
Det märktes att de inte var uppväxta med futsal, som när FFK:s två yngre upplagor möttes.
Här var det mer klassisk utomhusfotboll under tak, stela hälsenor och putande fysik som gällde.
– Vi är flera där som har spelat i Borggårds nedlagda herrlag förut. Vi skulle kunna vara med i oldboysklassen, sa Henrik Nyrén.
Semifinal hade de inte räknat med.
– Vi hade bokat bord vi sju. Vi brukar käka efteråt. Lagsammanhållningen är häftig, sa löparen vid 21-tiden.
De lysande orangea matchstället har hållit i fem år, de ska hålla fem till.
– Inga skador. Det är första året. Men jag skulle kunna vara pappa till en del spelare ute på planen. Det här är enda gången någon av oss rör boll. Så det här var spännande, sa 38-åriga Henrik om semifinalen som innehöll två röda kort och ett par utvisningar.
– Lite vinnarskallar är det. Men det har varit en bra stämning och en fantastisk turnering, sa han före utgången och lördagsmiddagen.