2008 kom Bruno Marinho till Åtvidaberg för första gången. Det blev starten på många roliga år för honom och klubben.

Peaken var de tre åttondeplatserna i allsvenskan 2012–2014.

Marinho blir varm i rösten när han tänker tillbaka på de gyllene åren.

– Det var magiskt, det är det rätta ordet. Jag kom in och allt gick uppåt hela tiden. Arenan byggdes om, det blev konstgräs och vi hade jättebra stöd av publiken. Jag bodde i Åtvidaberg en tid och det var verkligen många som var intresserade och ville prata och peppa, säger Bruno Marinho.

– Och allt började med att jag kom dit på ett tre månaders provspel som ledde till ett treårskontrakt.

Bruno Marinho lyfter fram kollektivet som ÅFF:s stora faktor bakom framfarten.

– Vi hade mycket individuell kvalitet. Men framför allt pratade alla samma språk, på och utanför planen. Vi trivdes jättebra ihop. Vi var som en familj. Jag saknar fortfarande de där tiderna – det var grymt kul, säger den forne mittfältsgeneralen.

34 år är han nu, Marinho. Han bor fortfarande kvar i Linköping där han har funnit sig väl tillrätta.

– Jag trivs jättebra med allting. Jag tycker om Sverige och det svenska folket. Det enda som är tråkigt är vädret på vintern, men jag har lärt mig vilka kläder som gäller med åren (skratt).

– I december brukar jag dock ta ledigt från jobbet och åka till Brasilien. Det är kul att träffa familj och vänner. Och så är det 30-35 grader varmt.

Marinho jobbar på företaget Solarplexius – som tillverkar solskydd för bilar. Någon fotboll har han inte spelat sedan knäskadan förstörde karriären 2015.

– Jag har knappt varit på en fotbollsplan. Ibland saknar jag det jättemycket, jag ska inte ljuga. Men jag gnäller inte, utan är tacksam för allt jag fick uppleva med Åtvidaberg, säger Bruno Marinho.

Han följer hur det går för Åtvidaberg och tror och hoppas på ett lyft framöver. Dessutom har han ett vakande öga på Linköping City där hans bror, Mateus Garcia Fernandes, spelar.

– Det är inte lätt att hinna träffa alla gamla lagkamrater, men jag har kontakt med många. På sistone har jag stött på Amir Suljic, Oscar Möller och Simon Skrabb. Det är alltid kul att snacka. Och Daniel Hallingström har jag bra kontakt med, jag var på hans bröllop bland annat, säger Marinho.

En annan ÅFF-profil från de starka allsvenska säsongerna är Allan Olesen. Han var i sju olika klubbar under sin seniorkarriär – och håller Åtvidabergs FF skyhögt.

– Det är den bästa klubben jag har varit i. Jag tänker ofta på åren i Åtvidaberg. Det var fantastiskt, allt från spelarna, tränarna, styrelsen och hela bygden som stöttade oss. Alla höll ihop, säger Allan Olesen.

– Att det gick så pass bra för oss var till stor del att vi arbetade så bra ihop som lag. Alla gjorde sitt jobb och hjälpte varandra. Nyförvärv kände sig välkomna.

Allan Olesen var ingen tråkig person, tvärtom så var han en glädjespridare.

Han mixade bland annat ihop fruktdrinkar – med egenköpt frukt – till sina lagkamrater efter träningarna. Och han är spelaren bakom monstermasken, som river av någon slags breakdance, i den omtalade ÅFF-videon.

– När jag var i Finland (IFK Mariehamn), så startade vi i laget en juicebar och höll på en hel del med det där. Jag hade sedan en maskin som jag kunde ta med mig till Åtvidaberg. Det var en rolig grej, plus gott och nyttigt, säger Olesen på en inte helt ogrötig danska.

Allan Olesen har en hel drös med ÅFF-matcher som han gärna blickar tillbaka på.

5–1 hemma mot Elfsborg (30 juni 2012) och 2–1 hemma mot Malmö (1 november 2014) lyfter han fram.

– Vi tog ju ett par skalper mot topplag. Elfsborgs-matchen var speciell, vi var nykomlingar och bara körde mot serieledarna, säger Olesen om matchen där Boråslagets Anders Svensson kokade av ilska.

Precis som Marinho så har Olesen god kontakt med ett antal forna lagkamrater. Olesen var också på Daniel Hallingströms bröllop och ber oss glatt hälsa tillbaka till Marinho när vi vidarebefordrar brassens hälsning till honom.

Efter säsongen 2014 vände Allan Olesen hem till Danmark för spel i Fremad Amager i danska andraligan.

– Vi var ju halvtidsproffs bara. Jag gick upp vid fem och kom hem vid nio på kvällen. Det blev ingen succé för mig där, så det kändes rätt att lägga ner spelarkarriären efter en säsong, säger Allan.

Olesen var efter det tränare för ett danskt lag på lägre nivå. Innan han i år har lagt fotbollen åt sidan helt.

– Även om det bara var träningar två gånger i veckan och en match på helgen, så tar det sin tid. Jag har ganska små barn och vill umgås så mycket som möjligt med dem. Det är dags för det nu, säger Allan Olesen som jobbar som säljare.

36-åringen följer ÅFF:s resultat i division 1 södra.

– Det är jobbigt att se att de har det tufft. Jag hoppas verkligen att det går bättre framöver. Det är alla inom klubben värda, säger Allan Olesen.