Mitt i julruschens Norrköping dyker han upp.
Handslaget är fast.
Rösten är tydlig.
Det märks att Håkan Ericson är van att leda, även när han inte behöver det.
Det sitter i ryggmärgen.
I det yttre ser förbundskaptenen oförskämt pigg ut.
Den egna fotbollskarriären är det enda som satt tidens tand i den långa och moderiktigt klädda kroppen.
– Jag var i Linköping och rehabtränade knäna förra veckan. Det blev dryga trettio minuters löpning men inte med full belastning. Målsättningen är att komma dit en dag, säger Håkan bland de fikatörstande julhandlarna i Knäppingsborg.
– En svaghet jag har att dricka mycket kaffe på eftermiddagarna, ursäktar han sig.
Vem har inte den böjelsen?
Håkan Ericson var kurskamrat med Erik Hamrén på GIH i Stockholm. Idag jobbar de sida vid sida men i fotbollförbundets tjänst. Hamréns beslut att stanna på sin post som förbundskapten var välkomnande för Ericson, men det kommer knappast förändra hans position som också är kontraktstyrd.
Ericsons U 21-landslag är mitt i ett EM-kval som mycket påminner om A-landslagets avslutade VM-kval.
– Dörren är halvöppen. Vi stängde den halvt när vi åkte på storstryk mot Grekland. Det gör att vi inte har det i egna händer längre. Tre matcher är kvar, det gäller att vinna dem. Sedan finns det en chans att gå vidare genom att bli en av fyra bästa tvåor i de tio grupperna. Men det är en djungel av matematik innan det är klart, säger Håkan.
I Erik Hamréns A-landslag krävs det internationellt spel med något rutinerat undantag.
I Håkan Ericsons U 21-landslag kan det räcka med allsvenskan förutsatt att talangerna ges mycket speltid.
För korta säsonger och för tunna trupper hemma i Sverige sätter sina spår i landslagen.
– I förra U 21-gruppen jag hade tror jag vi hade 40 återbud på fem tävlingsmatcher. Den bredden har inte svensk fotboll att vi har råd att ha spelare på Astrit Ajdarevic-nivå borta. Samtidigt behöver våra unga landslagsspelare vara med i VM- och EM-slutspelen så ofta som möjligt för att kunna förbereda dem för A-landslaget. Vi har försökt hitta förklaringar till skadorna. En kan vara att vi spelar för mycket matcher på kort tid med för tunna trupper här hemma. Då kommer skadorna tyvärr. Där behöver det ske en förändring.
Förändrats har också rollen som förbundskapten.
Spelarna har blivit sina egna varumärken. Förr var de individer i ett kollektiv där gruppen var norm. Idag tweetas och bloggas valda delar sekundsnabbt från spelare, agenter, vänner och föräldrar, alla är inte alltid positiva till att bli utelämnade vid en uttagning.
– Det går inte bara att prata om laget och lagets bästa som för tio år sedan.
– Det finns en annan målmedvetenhet idag. Men jag börjar se en viss skillnad på att spelarna förstår att inte någon annan kommer fixa det här åt dem, utan att de måste lösa det själva. Som ledare behöver vi tänka på ett annat sätt och gå via individen. När man hittar de knapparna kan du nå stor motivation hos spelarna, berättar han.
Före U 21-landslagets kvalspel mot Italien i fjol stormade det runt Håkan Ericson. En fotbollssajt hade gjort en snabbenkät där hälften av 24 spelare var kritiska till hans sätt att leda landslaget. Från ett tränarperspektiv var timingen sämsta tänkbara. Sverige hade vunnit sin kvalgrupp mot starka fotbollsnationer på väg uppåt som Slovakien och Ukraina.
Nu skulle de möta Italien i ett play off.
Nyhetsdramaturgin slog till med full kraft, det var löpsedlar och sidtoppar överallt.
Förbundets egna svar från spelarna om säsongen 2011 gav en annan bild.
– Det var som en stor familj och spelarna hade uttryckt det själva. Men så blir det förstås en del kontroverser med spelare som inte får spela. Jag måste förstå det. Många har ingen utbildning, de har satsat allt på fotbollen och jag avgör om de ska får vara med i det här skyltfönstret eller inte. Då blir det lätt att en del försöker hitta förklaringar till sånt utanför.
Som moteld fick Håkan Ericson ge sin syn på saken i Svenska Fotbollförbundets egna presskonferens, men något större genomslag fick varken den eller den sportsliga kvalinsatsen.
– Jag är ganska säker på vad som låg bakom turbulensen. Efteråt har jag hört hur artiklarna kom till och hade jag gått ut med det, och fått gehör, så hade säkert ett par personer fått sparken från sina jobb, anser han.
Även om utbrändhet funnits i alla tider så var Håkan Ericson en av landets första tränare som gav tillståndet ett ansikte.
– Det finns en inställning inom idrotten att du ska köra, köra, köra. Går det emot, så bit ihop och kör ännu hårdare.
Den kulturen drabbade småbarnspappan Håkan som ett par säsonger på 1990-talet bott i Krokek, jobbat halvtid i Stockholm och tränat i Motala. När han senare tog över Nacka åkte han mentalt in i väggen.
Han tvingades göra en omstart i livet.
– Jag önskar att jag aldrig blivit sjuk men jag skulle nog aldrig velat haft det ogjort idag. Jag fick något friår där då jag hade tid att hämta barnen på dagis tre, fyra dagar i veckan vilket jag aldrig hade gjort innan. Jag tror det är därför jag har en bra relation till dem idag. Det fanns en del andra positiva saker också, det är sådant man får ta med sig. Att idag jobba hundra procent och ha en sådan tjänst som jag har är jag stolt över. Att jag kunnat acceptera nuläget och klarat av att gå vidare.
Omstarten har också gett insikt. I sin ledar- och föräldraroll träffar han många ambitiösa och högpresterande ungdomar med stora planer och mål.
– Många unga lever i någon form av additionsstress. De tar det bästa från en massa olika personer och försöker sedan bli en person som inte finns och som de jämför sig med. Jag tycker det är skrämmande när unga mår dåligt och till och med begår självmord. Det är ett allt för högt pris en del betalar, i ett land som anses vara ett av mest välbärgade i världen.
Efter att B-A Strömberg lämnade IFK erbjöds Håkan Ericson ett livstidskontrakt med IFK Norrköping. Hedersuppdraget med de omöjliga förutsättningarna blev lite motsägelsefullt också hans kortaste anställning när klubben åkte ur allsvenskan. Sedan dess har Håkan Ericson aldrig haft ett längre tränaruppdrag än två år. Åren efter IFK, då han inte var så het på tränarmarknaden jobbade han som lärare på Örebro Universitet. Senare hamnade han på Svenska Fotbollförbundet där Ericson var med om att göra om landets tränarutbildningar.
Idag läggs all tid och lite till på det blågula uppdraget. Men lärandets värld har gett nya infallsvinklar för Håkan som haft fotboll som yrke i drygt 30 år.
– När jag pratar med företag så känner jag att vi inom idrotten har mycket att lära dem. Samtidigt upplever jag ofta också att företagen har mycket att lära idrotten. På många håll inom företagen är ledarskapet ofta dåligt, men kunskapen om produkten som tillverkas är bra. Om framtiden skulle bli annorlunda, har jag funderat i de banorna. Hur ska jag implementera mina kunskaper i ett näringsliv? Det är något jag skulle vara lite sugen på att jobba med innan man lägger sig ned, säger han bakom bordet med de tömda kaffekopparna.
Ett tankefrö som inte gått i jorden än. Först ska Håkan Ericson få Sveriges fotbollsframtid att öppna den halvstängda dörren till EM.