En Djordjic på stjärnplats
Ranko Djordjic var stjärna i IFK Norrköping på 1980-talet.Numera är det en annan Djordjic som är på väg in på den stora fotbollsscenen. Sonen Bojan, vars känsliga vänsterfot fört honom från Kista till Manchester United.
Foto: Fotograf saknas!
Orden är Bojan Djordjics, Manchester Uniteds 20-årige svensk, som borde vara den store experten och borde känna till det engelska landslagets styrka. Han spelar till vardags i Manchester United, ingår i den 21-mannatrupp som sir Alex Ferguson förfogar över.
-Alla i truppen spelar i sina A-landslag utom jag, säger den svenske U21-spelaren.
Nu är han hemma i Sverige på semester, sitter på en restaurang i Kista Centrum tillsammans med pappa Ranko, mittfältsstjärna i IFK Norrköping säsongerna 1985-88, och pratar fotboll.
Det var på Hospitalsgatan i Norrköping som Bojans fotbolls-karriär började. Där på gården trixade Bojan, sex år, med kompisarna. En gång i veckan bar det i väg på IFK:s Bollek med Tor-Arne Fredheim (då spelarkompis med Ranko) som chaufför.
Bojan och Ranko ler åt historien.
Bojan är klädd i rött och vitt, Manchester U:s färger, med kragen uppfälld a´ la Eric Cantona.
45-årige Ranko är sig lik. Matchvikten är nära nog densamma som när han slutade 1988, möjligen att den skarpsynte kan skönja ett och annat grått hårstrå i den annars kolsvarta kallufsen.
Familjen Djordjic, Ranko, frun Mira, barnen Bojan, 20, och Maja, 17, hamnade i Kista norr om Stockholm när helvetet bröt ut i Sarajevo 1992.
Bojan Djordjic är inte med i VM i Japan men han kan i stället se många av sina lagkamrater i "Man U" i TV under VM-månaden.
<br><span class=MR>Scholes spelar med glöd</span>
Nio spelare finns i Korea/Japan, eventuellt en tionde om Irlands Roy Keane, lagkapten i Manchester U, tas till en nåder efter bråket med förbundskaptenen Mick McCarthy.
Kvartetten David Beckham, Nick Butt, Paul Scholes och Wes Brown är i det engelska laget.
-Beckham spelar mot Sverige, tror Bojan men den givne favoriten är Paul Scholes, den rödhårige mittfältaren som i Sverige är mest känd för kapningen av Håkan Mild i EM-kvalet 1999.
-Han skjuter bra med båda fötterna, har bra teknik och fina passningar som han kan slå på 10, 20 eller 50 meter, säger Bojan Djordjic.
Scholes engegemang och kämpaglöd passar också bra in i bilden av en engelsk fotbollsstjärna och det gör honom älskad av fansen.
-Jo, för många är det det viktigaste, säger Bojan.
Men han tror inte på England. Argentina får hans tips;
-Spanien blir också farliga. Det måste lyckas någon gång för dem och så har vi Italien.
<br><span class=MR>VM 2006 ett mål</span>
Bojan Djordjic längtar på att VM-festen ska börja och hoppas en dag själv få dra på sig den svenska landslagströjan i en VM-match.
Nästa VM spelas i Tyskland 2006.
-Då är jag 24 år. VM är det största man kan uppleva som spelare och det kan man se. Spelarna är motiverade, får en adrenalinkick, säger han och tar en klunk juice.
Två år tidigare spelas EM i Portugal och även det finns med i de djordjiska planerna - om nu Sverige når dit.
Bojan är alltså bara 20 år men har stått på Manchester Uniteds lönelista i flera år, först som lärling men i november förra året tecknade han ett fyraårskontrakt.
Han har tre år kvar och ser tillvaron i Manchester U som en utbildning, den kanske finaste fotbollsskola en ung talang kan gå.
-Jag ser ett år till som ren utbildning, när jag blir 22 vill jag veta vad jag ska spela, säger han.
<br><span class=MR>Ingen dålig plats i United</span>
Då nöjer han sig inte med korta inhopp utan vill spela men i dagsläget känner han ingen stress över sin situation. Han tränar med A-laget, reser med A-laget och spelar i bland med A-laget.
Senaste säsongen gjorde Bojan två inhopp i Premier League och en hel match i cupen mot Arsenal på Highbury. Han har också suttit på bänken i alla matchernas i Champions League.
-Egentligen ingen dålig tillvaro, jag är nöjd med det och folk skulle ge sitt vänsterben för att vara där. Jag brukar veva rullen bakåt och det var inte så länge sedan jag spelade i Brommapojkarnas B-lag. Jag brukar titta runt omkring mig när jag sitter på avbytarbänken och där sitter Solkjaer, Veron och de andra stjärnorna och så jag, säger han.
Bojans debut som 14-åring bland de stora i BP är fortfarande pappa Rankos stoltaste ögonblick som fotbollsförälder.
Ranko levde som spelare mycket på sitt fruktade skott, Bojan dribblar hellre en extra på vägen fram mot mål.
Ranko ser en blivande storspelare i sonen men påpekar att han alltid kommer att se på honom som sin son.
-Han har bra inställning, vet att det är hårt jobb som krävs, säger Ranko.
<br><span class=MR>Sista planet från Sarjevo</span>
Far och son Djordjic har ett kompisförhållande men Ranko påpekar att han är sonens störste kritiker.
-Jag kan aldrig ljuga för honom, fortsätter Rano, som aktar sig för att försumma dottern Majas basketspel i Solna Vikings.
Bojan börjar bli otålig. Han ska besöka sin gamla skola i Kista och han tvekade aldrig när rektorn ringde och frågade.
-Det är viktigt att ställa upp. Här finns många invandrar-ungdomar, jag vet hur det känner och det många gånger krävs att vara 100 gånger bättre för att få vara med, säger Bojan.
Bojan är hemma i Sverige på semester, träffar kompisar men ska till morföräldrarna i Sarajevo veckan före midsommar. 12 juli inleds träningen i Manchester United.
Det är snart 14 år sedan Ranko Djordjic lämnade Norrköping, strax före jul 1988 flyttade han hem till Sarajevo för ett fortsatt liv med fotbollen.
Men ödet ville annat, inbördeskriget kom emellan och Ranko flydde till Sverige.
Mira, Bojan och Maja lyckades tre månader senare komma med det sista (!) flygplan som lyfte från Sarajevo innan flygplatsen stängde.
10000 var där, men bara 150 fick plats och bland dem fanns Rankos fru och barn.
-Vi förstår det fortfarande inte att det gick, säger han.
<br><span class=MR>Anonymt i Kisa</span>
Ranko sökte en anonym tillvaro, ville till varje pris undvika att bli fotbollsstjärnan som återvände som flykting och därför blev det Kista i stället för Norrköping.
Där är han kvar.
De åren är självklart mörka minnen i Rankos liv men de har han nu lagt bakom sig och numera är han tillbaka på fotbollsplanen. Som tränare i Spårvägen i division II.
-Vi ligger i mitten på tabellen. När vi spelade på Gotland nyligen kom en gammal IFK-anhängare fram till mig och sa att det var det bästa spel han sett på fem år. Det värmde, berättar Ranko Djordjic.
IFK Norrköping följer han, förstås, och är oroad men hoppas att klubben klarar sig kvar i allsvenskan.
-Det vore en katastof om IFK åkte ur, i så fall finns risken att klubben aldrig kommer tillbaka, säger han.
Ranko har inte besökt Norrköping sedan 1988 men ett återvändande finns i hans tankar.
-Om tre år. Då kommer jag tillbaka som tränare i IFK, säger Ranko och spricker upp i ett stort leende.
Så jobbar vi med nyheter