Gre-No-Li

Gre-No-Li. Gunnar Gren, Gunnar Nordahl, Nils Liedholm. Il Professore, il Canonieri och il Conte. Lägg till rödsvarta ränder, rulla ut en boll och hela fotbollshimlen öppnar sig. Det är där uppe de är nu. Kanoniären Nordahl i mitten längst fram, bufflar med backar och väntar på att avlössa bössan. Och på sidan om honom de bägge innrarna, professorn Gren och den elegante greven Liedholm. Guldåren i Milan la grunden till en kärlek som aldrig kommer att svalna från Milans tifosis trots att den sista länken, Liedholm, lämnade jordelivet i måndags. Brandman Nordahl blev Sveriges första fotbollsproffs när han skrev på för AC Milan i januari 1949. 28 år gammal hade han planer på att lägga av med fotboll efter att ha vunnit OS-guld, fyra SM-guld med IFK Norrköping och den allsvenska skytteligan lika många gånger. Men han lockades av det italienska äventyret och en månadslön på 1500 kronor, samt 150 kronor i segerpremie per poäng. -Det var ofattbart, som att vinna högsta vinsten på lotteriet, tyckte Gunnar som dunkade in 16 mål på 15 matcher den våren och bröt isen för framtida svenskar. Under sommaren 1949 fick Nordahl sällskap av göteborgaren Gren och gamle IFK-kompisen Liedholm från Valdemarsvik. Liedholm, som fick en skinnjacka när han värvades från Sleipner till IFK tre år tidigare, tvekade dock inför flytten till Italien. -Jag skrev på klockan fyra på morgonen. Gunnar Nordahl kom hem och pratade om hur fint och bra det var därnere. Sen åkte Milan till Göteborg och spelade. Där skrev Gunnar Gren på. Så skapades Gre-No-Li, berättade Liedholm. Om man ska vara lite petig myntades dock begreppet Gre-No-Li några månader senare, närmare bestämt söndagen den 11 september 1949 på Stadio Marassi i Genua. Det var där svensktrion gjorde sin första gemensamma ligamatch borta mot Sampdoria. Fotbollskrönikören Signore Conju från Corriere Lombardo blev den som förde samman svenskarnas efternamn så att det nästan lät italienskt. -Det var inget genialt. Snarare en dygd av nödvändigheten. Det finns ingen normalbegåvad italienare som kan lära sig sådana konstiga namn som "Gränn", Nårrdall" och "Liddholm". Och eftersom det tydligen är meningen att vi skall dras med de där svenskarna så var det väl lika bra att en gång för alla placera dem i samma påse, sa Signore Conju. Kraven på svenskarna var höga och ganska omgående skulle det visa sig att San Siro hade fått tre nya hjältar, närmast gudar. Milan, med decennier av torftiga tabellplaceringar i bagaget, blev plötsligt ett lag att räkna med och tog upp kampen med ärkerivalen Inter. Under Gre-No-Lis debutsäsong blev det exempelvis åtta raka segrar. Laget hamnade slutligen tvåa i ligan och svenskarna behandladades som kungar var de än hamnade. De överöstes med gåvor och var hedersgäster på de finaste krogarna utan att behöva betala ett enda lire. Året efter exploderade halva Milano i ett enda stort lyckorus när AC Milan vann scudetton för första gången på 44 år, mycket tack vare Gren, Nordahl och Liedholm. Slutet blev dock en nagelbitare utan dess like och inför näst sista omgången hade halva stan förberett segerfesten. Men 1-2 hemma mot Lazio försatte hela San Siro i chock. Tystnaden bredde ut sig, banderoller rullades ihop och alla inväntade istället nästa söndag när det efterlängtade guldet skulle bärgas. -Stämningen var spöklik och vi undrade väl lite till mans vad som nu skulle hända. Två gentlemän ur direktionen hade svimmat och hjärtattacker låg säkerligen på lur. Kvinnor grät utanför omklädningsrummet och vår president Trabattoni som övat på segertalet i veckor var försvunnen-vart visste ingen, berättade Gunnar Gren efteråt. Då, mitt i all bedrövelse, bröt en pigg reporterröst lokalradions sorgemusik. -Torino slog Inter... På en sekund vändes hela Milano upp och ner och firandena som följde visste inga gränser. Milans egen nationalsång "Oh mia bella Madonnia" sjöngs av hundratusentals stolta milanesare, presidenten upphittades och fick äntligen hålla sitt tal och vid klubblokalen på Corso Venezia begravdes en kista med Inters svarta och blå färger. Då, om inte tidigare, insåg svenskarna att de knappast var kvar i Hörnefors eller Valdemarsvik längre. Som italienska mästare fick Gunnar Gren, Gunnar Nordahl och Nils Liedholm även en audiens hos påven i Rom. Pius XII handhälsade på hela laget och imponerades av svenskarnas färdigheter i italienska. -Det var en ovanligt fin man, konstaterade Nordahl efter att påven hade lämnat dem. Även de bästa sagor har ett slut. Gre-No-Li splittrades när Gunnar Gren lämnade Milan efter bara tre år. Han nappade på ett anbud från Fiorentina och blev kvar i Italien i ytterligare några år innan han återvände till Sverige. Gren gjorde sin sista allsvenska match för Gais den 1 oktober 1964, 44 år gammal. Efter den långa och imponerande spelarkarriären blev han tränare fram till 1976. Han dog 1991 i Annedal i Göteborg, 71 år gammal, och står nu staty utanför Gamla Ullevi i Göteborg. Gunnar Nordahl blev kvar i Milan i åtta säsonger innan han rundade av med två år i Roma. Under Milantiden vann klubben ligan två gånger, blev tvåa tre gånger och trea lika många gånger. Nordahl vann den italienska skytteligan inte mindre än fyra gånger och gjorde sammanlagt 225 mål på 291 matcher. Han har än idag det italienska målrekordet med 35 mål på 37 matcher från sitt andra år i Milan. Efter spelarkarriären blev han en framgångsrik tränare, först i Roma och därefter i Sverige, bland med Sleipner och IFK. Han dog i Sardinien 1995, 74 år gammal, och står nu staty utanför Idrottsparken i Norrköping. Nils Liedholm från Valdemarsvik blev Milan trogen som spelare i tolv år och vann scudetton fyra gånger. 1958 var han, liksom Gunnar Gren, med i det svenska laget som vann VM-silver på hemmaplan. Liedholm blev nästan lika framgångsrik som tränare och vann ligan med både Roma och Milan. Han dyrkades i båda klubbarna och så sent som 1997 ryckte han in som tränare för att rädda kvar Roma i Serie A. Den sista tiden tillbringade han sjuk och i stillhet på sin gård Villa Boemia i byn Cuccaro i norra Italien. Han avled i måndags, 85 år gammal.
Det tvistas ofta om vem som är Sveriges bäste fotbollsspelare genom tiderna. Såväl Gunnar Gren, Gunnar Nordahl som Nils Liedholm skulle med lätthet kunna utses till det utan att någon skulle protestera. Exakt så bra var Gre-No-Li.
Fotnot: Uppgifter och citat är hämtade från boken "Svenska proffs".
Läs mer om Nils Liedholm på sidan A 16.