Egentligen heter han Ignatius Malki, men alla säger ”Igge”.
Den 22-årige veteranen gör femte säsongen i klubben. Här bland höghusen i Hageby och vid Sydvallens konstgräs växte han upp och här fortsätter hans fotbollsliv.
Vid sidan av de etablerade storvärvningarna finns ”Igge” kvar på sin vänsterkant. Nu på heltid som både spelare och ungdomsledare.
En eftermiddag i klubblokalen berättar han om sin förändring.
Uppväxten på Plåtslagaregatan var ganska tuff. Mamman var ensam med de tre barnen. ”Igge” saknade sin pappa och fick själv ta ansvar hemma.
– Jag hade behövt en pappa som sagt ifrån, i stället var jag ute sena nätter och på väg åt fel håll. Det var mycket kriminalitet här då. I 17–18-årsåldern kom brudarna, det var mycket fest och jag hängde med fel folk.
Det följdes av pokerspel om nätterna.
– Jag trodde att jag skulle bli fotbollsproffs. Jag sket i skolan och gjorde bus.
Som vad då?
– Förstörelse. Kastade sten på fönster, för att känna sig jagad och få en kick. Det kunde ha gått dåligt, svarar han.
”Igge” fick hjälp och kunde vända sitt liv. Charbel Gabro, forward i klubben, och sportchefen Robert Ertas, tog hand om honom. Han får även stöd av nye backen Armando Ibrakovic.
– Utan dem hade jag inte spelat fotboll längre. Jag har mycket att tacka min flickvän för (Emma) också. Hon hjälpte mig på rätt väg. När vi flyttade ihop kunde jag inte vara lat. Jag måste ju också diska, städa och laga mat.
Glidaren som levde på hamburgare och pizza har gått från 83 kilo till 67. Han gymmar tre gånger i veckan utöver de fem fotbollspassen och nu pratar han om hur viktigt det är med sömn, kost och vila.
– Sköter man det faller allt på plats. Min dröm är att bli personlig tränare, att få jobba med idrott och hälsa. Det är intressant.
Skillnaden märks även på planen. Han har gjort en stark försäsong.
– Förut var det jaget framför laget. Jag tänkte bara på mig själv. Jag blev lätt irriterad och klagade på lagkamraterna, berättar han om hur ”divan” blev en lagspelare.
Grabbarna i P 04-05 har fått en ny förebild och tränare. Några av dem ropar och hejar igenkännande när ”Igge” fotograferas.
De är ett 30-tal nio- och tioåringar som tränar tre gånger i veckan.
– Jag kan känna igen mig i dem och kan se i ögonen att det finns mycket bus i dem. De är unga och vill testa, inget konstigt. Det gäller att hålla det på lagom nivå. De är livliga och kan vara jobbiga ibland, men höjer jag rösten lyssnar de. Det är coolt att få vara förebild för dem.
Själv har han stora förhoppningar på sin säsong som startar i morgon med IFK Stockholm borta.
– Jag ska ge fotbollen det här året. Vi har en bra mix av svenskar och utlänningar i laget. Tjafset är borta. Vår nye tränare (Jan Melle) har byggt upp en stark sammanhållning och vi har fått starka nyförvärv. Vi ska vara med i toppen, tycker ”Igge” som tackade nej till Sleipner.
– Assyriska har ställt upp för mig. Jag vill ge tillbaka och hjälpa laget upp i tvåan, säger mittfältaren som tänkte om och blev halvproffs, ungdomstränare och förebild.