Två år i rad har Örebro varit ett stående inslag i sommarsemestern. Dålig sömn mot hårda golv i Risbergska skolans salar. Promenader fram och tillbaka till Rosta gärde för de spännande matcherna. Som åskådare ska tilläggas. Med kameran i ena handen och med värkande rygg efter dåliga nätters sömn.
Åbys P 00-lag har valt Forwardcupen varje sommar och som intresserad pappa har jag stått vid sidlinjen, funnits med i gänget och servat med det som behövs.
Jag har sett både segrar och förluster.
Glädje och sorg.
Jag kan Örebro ganska bra efter alla turer fram och tillbaka genom stan, till Gustavsviksbadet och Behrn Arena. Jag börjar faktiskt gilla Örebro även om jag inte kan säga att jag någon gång haft några känslor för stadens fotbollsstolthet ÖSK.
Första cupåret såg jag Malmö FF ta ett stort steg mot guldet där. Då var Örebro ett topplag med segervittring. Nu verkar man mest vara en spillra av den nivån.
För min egen del är det också slut med de stående besöken i början av augusti. Det blir inget Risbergska skolan den här sommaren. Min son har nämligen slutat spela fotboll och vill jag ens ha en doft av Örebro får jag hålla tillgodo med helgens besök på Nya Parken.
Det är gott så, även om Åbys P00:or alltid kommer smälla högre än ÖSK:s A-lag för mig.
Inför den här matchen kommer jag åtminstone inte ha ont i ryggen eftersom jag får sova i min egen säng fram till matchdagen.
Mitt tips: 1-0.