Journalist, moderator, programledare, hobbymusiker - och inte minst, idrottsälskare.
Linköpingssonen Lennart Ekdal har många strängar på sin älskade gitarr. Vi tog oss till huvudstaden för att träffa TV-profilen som ser till att främja bevarandet av östgötskan inom televisionen.
I tunnelbanan på väg mot Gärdet:
- Tjena, det är Lennart Ekdal här. Jo, den där lunchen i Kungliga tennishallen blev inställd så jag undrar om vi kan ses inne i stan i stället. Jag sitter på Victoria vid Kungsträdgården.
Självklart. Inga problem.
Har ingen lust att ta en debatt om ett litet spårbyte med just Lennart Ekdal.
Inne på restaurang Victoria har Lennart redan sällskap. Rätt exklusivt sådant. Dels för att bordsgrannen i fråga sällan är i Sverige numer, dels för att han heter Albin och är fotbollsproffs i italienska serie A.
- Vi hörs sen farsan, säger Albin och hastar ut i julhandeln för att leta efter en gåva till mamma Malin.
Lennart suckar lätt uppgivet när sonen går ut genom dörren.
- Det är 17 minusgrader ute och han har varken handskar eller mössa.
TV-profilen, med den östgötska touchen, ler och fortsätter:
- I en intervju med Offside sa tydligen Albin att jag var världens slappaste människa. Men att det ändå är roligare än att ha en stel gammal gubbe till pappa. Man får tacka.
Vi sitter mitt emot 57-åringen för att prata om hans relation till Linköping, men framför allt för att snacka idrott, hans stora passion vid sidan av musiken.
- Jag ser på alldeles för mycket sport. Särskilt allt med boll i. Bollen, världens bästa uppfinning.
En smärtande rygg har satt stopp för det egna idrottsutövandet sedan några år tillbaka. Efter en uppväxt i Linköping med massor av idrott och en hel del squash under de mogna åren i Stockholm finns det i dag en saknad efter motion och tävlingsnerv.
- Känslan av att sätta en perfekt halvvolley, den är svårslagen i livet. Klart att det finns en tomhet, men det är som det är. Det enda jag gymnastiserar numer är fingrarna när jag spelar gitarr.
Under sina första 20 levnadsår, i Linköping, ("jag växte upp i korsningen St Larsgatan/Storgatan, ovanför Fricks skor, så jag var mäkta populär bland kompisarna när mamma och pappa var i sommarstugan ... ") var Lennart en mångsysslare i idrottens värld. Han spelade pingis i BTK Göta, lirade fotboll i Derby, LAIK, LBK och Kenty, spelade tennis i LTK och handboll i RP. Bäst gick handbollen. Där lirade Lennart flera säsonger i RP:s A-lag i division 2.
- Men då såg ju heller inte idrotten ut som den gör i dag, du kunde lätt hålla på med flera sporter och dessutom hinna med att leva ett fullständigt normalt liv vid sidan av.
- Nu tvingas ju nästan ungdomarna att satsa på en sport och det krävs oerhört mycket för att lyckas. Det kan jag ju se bara på Albin, han försakade skolan nästan helt för fotbollen, men lyckades på något mirakulöst sätt ändå gå ut gymnasiet med hyggliga betyg. Det kanske i och för sig säger mer om skolan än om honom, vad vet jag?
Din son kom fram som en så kallad supertalang, fick A-lagskontrakt med BP redan som 16-åring och värvades av Juventus bara några år senare. Hur agerade du som förälder under uppväxten och de här åren?
- Självklart var jag lite orolig när han själv satsade så enormt på fotbollen, men han visste ju att han skulle bli proffs, hur f-n han nu kunde veta det när han var 13.
- Vårt krav som föräldrar var att han åtminstone skulle gå klart skolan innan han stack utomlands. Annars handlar det mycket om att vara närvarande, det är inte säkert att de lyssnar så mycket på råd och så, men att finnas där för sina barn det är vår viktigaste funktion som jag ser det.
Efter åren i Juventus och Siena spelar nu Albin i serie A-laget Bologna och nyligen var Lennart nere i Italien och såg på när Bologna mötte Zlatans Milan.
- Egentligen tycker jag inte att proffslivet är någon gjuten karriär. Visst betalar klubbarna så in i helsike mycket pengar till spelarna, men de får också leva ett väldigt inskränkt liv, nästan helt utan social stöttning och då kan det vara tufft, särskilt för en ung kille som kommer ner utan att kunna ett ord italienska.
- I Bologna har Albin heller inte fått en enda lön sedan han kom dit i augusti. Det har varit en massa strul i klubben, men nu verkar det ändå som en affärsman kommit in och räddat det hela.
Som liten gick Lennart på hockey med pappa Allan och såg Kenty lira på Folkungavallen.
- Vi köpte buljong för 75 öre i pauserna för att överhuvudtaget överleva. Du förfrös fötterna i stort sett varenda gång.
Nu är det en annan tid och Linköpings bästa hockeylag spelar inför tusentals åskådare i en arena med restaurang och loger.
- LHC har gjort en imponerande resa och jag ser dem på teve rätt ofta faktiskt. IFK Norrköping är ett annat favoritlag, de såg farsan och jag nästan jämnt på 60-talet. Kul att de är tillbaka i allsvenskan!
Säg att Linköpingsidrotten skulle vara ämnet i ditt "Debatt" i TV4, vad skulle det handla om då?
- Fotbollen, det är ju en skandal ... eller det är kanske för starkt, men det är ju i alla fall själva f-n att man inte kan få till ett elitlag på herrsidan i den där stan. Många muttrar om att LHC tar alla sponsorer, men det låter som en torftig förklaring, det är ju en stor stad det handlar om, inte Eksjö eller Tranås. Det måste finnas plats för flera elitlag.
Lennart lämnade Linköping som 20-åring, men återvänder ibland för att hälsa på brorsan eller för att spela gitarr sitt bluesband. Dessutom har han en stuga i Österbymo, som särskilt lever upp sista helgen i september.
- Det är då vi samlas med mitt pokergäng. Du ska prata genuin östgötska, det är ett av kriterierna för att få vara med. Annars passar vi på att plocka svamp, dra upp båten, spela kort och diskutera våra vedermödor inom äktenskap och arbete. Det brukar vara riktigt trevligt, och det ser jag faktiskt som en av mina styrkor, att hålla kontakten med mina vänner.
- Alltför många människor prioriterar ryggradsmässigt, särskilt när det handlar om sina jobb.
Tänkvärda rader så här i juletid.
Intervjun är slut och vi skils åt utanför Victoria. Vid isbanan mitt i Kungsträdgården hör vi Elvis sjunga "Blue Christmas" i högtalarna. Det ser ut att rycka i gitarristen Ekdals fingrar.