Axel Brönner är bara barnet, men är redan assistmakaren som får greppa megafonen och höra folket på Curva Nordahl sjunga att han ska till landslaget.
David Andersson bjuder på Isak Pettersson-parader.
Besten Kojo Peprah Oppong käkar upp forwards i parti och minut och har gått från att agera opolerat i superettan till att vara försäljningsaktuell.
Yahya Kalley är topp tre vänsterbackar i allsvenskan. Åtminstone enligt Andreas Alm, som nyligen sa det i en TV4-sändning.
Arnór Traustason ser ut att brinna på ett harmoniskt sätt.
Många IFK-spelare har på kort tid vuxit i takt med den nya modellen.
Samtidigt har det varit två smekmånader. Omtaget handlar till syvende och sist om utveckling över tid.
Jag vill påstå att IFK Norrköping har chansen att välta Häcken. Plötsligt är "Peking" två segrar från att bli i Europa om några månader.
Det är en galen tanke.
Sånt här kan skapa en urkraft i och runt en förening, men det är samtidigt viktigt att förväntningarna inte skruvas upp i för febrig utsträckning.
Det är, för alla inblandade, av yttersta vikt att komma ihåg att det så sent som i höstas var fara och färde och ett superettanhot som tjöt.
Ta veckans ekonomiska larm som en färsk påminnelse om att IFK Norrköpings framtid handlar om större frågor än vårens cupdans.
Se det här äventyret som en belöning under fortsatt härdande och prövande tider, och som en indikator på att vinden kanske vänder en vacker dag.
Inte för att vara djävulens advokat, men IFK har bara mött ett allsvenskt lag längs sin cupresa. Jag har sett många goda tendenser och flera höga höjder i alla matcher, men också läckage, brister och förbättringsområden. I ärlighetens namn var matchen mot Gais inte en 3–0-seger sett till prestationen.
Nu hotade Trelleborg i långa stunder, IFK tvingades göra en rad korrigeringar för att vända på söndagssteken.
Skrällaget från palmernas stad kom ut starkt medan IFK ofta hade för lågt bolltempo. När hemmalaget fick till spelvändningar och aktiverade yttrarna David Moberg Karlsson och Ísak Andri Sigurgeirsson hände grejer, och successivt förbättrades nivån.
Axel Brönner, som fyller 17 år om knappt en månad, är briljant med bollen på små ytor. Han kommer må bra av att utveckla det längre vändningsspelet, men kan redan konsten att hitta attackerande passningsvägar. Som när han serverade Tim Prica till 1–1. Eller när en snudd på identisk passning skapade förvirring hos TFF-mittbacken Tobias Karlsson, som gjorde ner Sigurgeirsson och blev utvisad.
I matchminut 100 gjorde Axel Brönner en hockeyassist när Sebastian Jörgensen spelade fram till Ìsak Andri Sigurgeirssons 3–1.
Sportchefen Magni Fannberg flög upp från sin stol och glädjevrålade tillsammans med Daniel Ekvall och Christopher Telo.
Ett mål och en assist i Sebastian Jörgensens debut ger Magni Fannberg vatten på sin kvarn.
Generellt sett ogillar jag lån. Korttidslösningar utan äganderätt i framtidsfrågor har varit en obehaglig fälla för många klubbar.
Men i det här fallet tycker jag faktiskt att IFK tänkt vettigt. Sebastian Jörgensen är i grunden en spelare av en annan kaliber än till exempel Joseph Ceesay, som blev inlånad från Malmö FF förra våren.
Här finns playmaker-egenskaper som kan vara utslagsgivande i sista tredjedelen. Poängkapacitet, positionell flexibilitet och en högstanivå som uppenbarligen var värd 15 miljoner kronor så sent som sommaren 2023.
Med ont om finansiella medel och offensiva spetsspelare som inte lär stå på startlinjen i 30 omgångar (David Moberg Karlsson och Christoffer Nyman) ser jag denna kortsiktiga affär som en brygga till det långsiktiga.
IFK är i en uppbyggnadsfas och bör kunna skapa en poängmässig allsvensk buffert med tunga pjäser som Arnór Traustason, Nyman, Moberg Karlsson och Jörgensen.
Vill det sig väl kan Jónatan Gudni Arnarsson – vars explosivitet är att betrakta som intressant – ta vid när Jörgensen lämnar.
Det går absolut att ifrågasätta kortsiktigheten i det här draget, men samtidigt får ynglingarna i truppen ytterligare en referensspelare och IFK:s nya scoutingorganisation mer tid att flytta fram positioner.
Om det här lånet hade skett om ett år skulle jag antagligen vara mer konfunderad, men i en uppstartsfas kan det ibland behövas vissa undantag till reglerna. Dessutom har de äldre gardet i truppen gått i gång på Sebastian Jörgensens ankomst. Det är också en faktor att ta hänsyn till.
Inte för att vara sån, men det är en annan aura kring Sebastian Jörgensen än kring fjolårets inlånade nummer 15.
Men det här får inte vara starten på en lånekarusell. Eniss Shabani, som tillhör tyska Mainz reservlag, kopplas samman med IFK. Tyder det på att Ture Sandberg (som jag trodde skulle få mer speltid i cupen) är på väg mot utlåning? Kan Jacob Ouro Ortmark vara på väg bort? Eller är ryktet om Eniss Shabani bara ett rykte?