I IFK Norrköpings trupp finns olika utmärkande egenskaper. Som Christoffer Nymans avslutsteknik, Tim Pricas vänsterslägga – och Ture Sandbergs förmåga att springa.
Den sistnämnde har länge stuckit ut på diverse löptester, senast för ett par veckor sedan då IFK-spelarna fick i uppdrag att springa en kilometer så snabbt som möjligt.
– Jag är så pass överlägsen, om jag kan kalla det så, på att springa, säger Ture Sandberg.
– Som Jamie (Steel), vår förre fystränare, sa: Det är en x-faktor. Att jag håller en internationell nivå där. Fystränarna som är nördiga på sånt här har uppmärksammat det. Palmar blev ju chockad.
Palmar Hreinsson är IFK:s nye fystränare.
– Jag tror att jag sprang på 3.09. "Nico" (Nicolas Santi Aguilar, fysioterapeut) kom först och sa att det var Premier League-nivå. Det visste jag inte, så jag frågade Palmar. Han sa att medelhastigheten på det här testet i Premier League är typ 3.16. Men han sa också: "Alla spelare kanske inte gör det, så man får ta informationen med en nypa salt". Men någonting säger det.
Palmar Hreinsson ler när vi tar upp Ture Sandbergs rivstart på säsongen.
– Tycker han att jag var förvånad? Jo, kanske lite grann, att han har den kapaciteten för att vara så stor, kraftig och en höghastighetslöpare. Ture gjorde det superbra på testet.
Hur bra är han på det här i en allsvensk kontext?
– Det brukar finnas någon i varje lag som sticker ut. Det är just det att han är så stor, kraftig och explosiv och att han ändå har förmågan att hålla hastigheten så pass länge. Det är intressant.
Som 16-åring fick Ture Sandberg ansträngningsastma utlöst av pollen. Inför varje träning tar han en dos medicin.
Mittfältaren har inte märkt att konditionen blivit försvagad.
– När jag var mindre sprang jag mycket, när vi badade på sommaren sprang jag några varv runt sjön. Jag tror att jag har en bra grundkondition sedan jag var mindre, säger han.
– Jag gillar fortfarande att röra på mig. När vi är lediga brukar jag springa på sand och i backar. Jag bor i Svärtinge, där har jag jobbat i de jävla backarna. På sanden har jag också bara sprungit fram och tillbaka. Jäkla idiotövningar egentligen.
Kanske är genetik en annan faktor bakom 19-åringens löpkapacitet.
– Mina föräldrar säger i alla fall att de har gett mig detta, att de varit bra på att löpa. Mamma spelade fotboll i Värnamo, i deras superetta, säger han.
– Det har även med mat att göra. Jag äter väldigt bra och ger min kropp bra bränsle för att orka.
Vad äter du?
– Mycket. Jag vill inte käka processad mat, utan vanligt. Svensk husmanskost eller thaimat. En hamburgare säger folk är onyttigt, men det går att göra allt så nyttigt man vill.
Vad undviker du?
– Godis. Jag snackade med Jamie (Steel), och nu med Palmar (Hreinsson), om att ju mer du går ner i fettprocent desto bättre blir du. Men man ska inte ta det till en överdrift. Jag försöker undvika – vilket är tur eftersom jag inte ens gillar det – smör, ost och mjölk. Jag har fått till mig att smör inte är wow. Det är inte dåligt, men ska du steka någonting är det bättre med olivolja.
– Sådana val gör jag, men det är inget jobbigt. Jag har gjort det en tid, nu skulle det vara konstigt att göra något annat. Jag gillar att laga mat också, det är intressant att lära sig.
På pappret vore det enkelt att applicera Ture Sandbergs löpförmåga i en roll som box-till-box-mittfältare. Det är där han främst ser sig.
Samtidigt är det av stor vikt att springa rätt.
– Det snackade jag och "Henke" (Henrik Pekkala, assisterande tränare) redan när jag var i P19, att springa smart. Jag ska inte springa för springandets skull, säger han.
– High speed running, som är snabb löpning men inte sprint, kan jag göra en hel dag känns det som. Jag blir inte trött av det. Sprintar jag däremot, då blir jag ganska trött.
Explosiviteten är inte hans styrka.
– Min maxhastighet är ganska normal, jag behöver bli ännu bättre på att komma ur snabbare. Det jobbade jag mycket med under ledigheten, med hopp, tunga vikter och snabba rörelser.
I fjol gjorde Ture Sandberg ett mål och två assister på tolv allsvenska matcher, varav tre från start. Nu har han blivit årets första IFK-målskytt.
Vi frågar vad han fattas för att nå sitt genombrott.
– Det är så svårt att svara på. Det har varit riktigt rörigt här, vi har varit så många i truppen. Nu när Martin (Falk, tränare), Magni (Fannberg, sportchef) och alla de här kommit hoppas jag att det blir något i år. Det är min känsla. Jag tycker själv att jag börjat bra.
Lyssna på senaste avsnittet av Studio Peking: