Janne Hellström i "fel" tröja när Örgryte mötte Malmö FF 1986.
Det var i IFK-podden Genom ljuva livet som Magnus Sjöcrona berättade om sitt livslånga supporterskap till IFK Norrköping. Han målade upp en kärlek som ärvts ner i generationer. En kärlek han själv för vidare till sina barn.
– Responsen som jag fått har varit helt överväldigande. Det är så många som har hört av sig, säger han.
I podden berättar han att han inte hade funnits om inte för IFK Norrköping. Mamma Christina och pappa Leif träffades nämligen på en match i oktober 1966.
– I podden sa jag att de var 13 år, men de har rättat mig. De var 15. I pausen vågade min pappa gå fram och prata med mamma och på den vägen är det.
Att IFK besegrade Malmö FF med 3–0 den där dagen för 58 år sedan gör inte historien sämre.
I hans första IFK-minnen skymtar Ranko Djordjic hästspark till skott. Men också den enorma besvikelsen av att se störste idolen Janne Helström i en annan tröja, när målskytten lämnade IFK för Örgryte.
Glädje och sorg. Upp och ner. Det är så han beskriver det. Många av de lyckligaste och mest deppiga stunderna i livet har han upplevt genom IFK Norrköping.
Som när Christoffer Nyman sköt tillbaka IFK till allsvenskan 2010.
– Jag satt på läktaren i Sundsvall när vi åkte ur. Jojje (Karathanasis) sköt i stolpen, hade den suttit hade vi hållit oss kvar. Efter det kom alla ökenår i superettan. Jag kommer ihåg hur vi förlorade borta mot Café Opera och allt bara var kaos. Så när "Totte" sköt upp oss igen kändes det så enormt. Det kändes som att det var framtiden som startade där och då.
Eller som när det senaste SM-guldet bärgades i Malmö 2015. Han delade glädjen med pappa Leif. De kramades. De grät tillsammans.
– Pappa kommer från en generation där man inte ska visa känslor. Men där och då möttes vi på ett sätt som vi aldrig har gjort förut. IFK har alltid varit länken mellan oss. När vi inte har haft så mycket att prata om har vi alltid kunnat ringa upp varandra och prata om det.
Tusentals IFK-suportrar tog sig ner till Malmö när guldet bärgades 2015. Två av dem var Magnus Sjöcrona och hans pappa Leif.
Jurslasonen Magnus Sjöcrona flyttade från Norrköping 1999 för att studera juridik i Uppsala. I dag är han 43 år och har en chefsroll på riskkapitalbolaget EQT. Han bor i Saltsjö-Boo, utanför Stockholm, men Norrköping har aldrig lämnat honom. IFK är kroken som gör att han håller kontakten med sina rötter.
För ett år sedan fick han frågan att ingå i IFK:s styrelse. Han tackade ja. Sedan blev han väldigt känslosam.
– Jag kände en enorm stolthet. Jag brukar säga att jag har gjort en bra civil karriär i mitt liv, men jag hade bytt ut allt det för att få springa ut med stjärnan på bröstet och spela fotboll för IFK Norrköping. Att få vara med i styrelsen och bidra officiellt till vår historia betyder jättemycket.
Det är mot den bakgrunden som hans avhopp redan efter första året väcker många frågor.
Varför väljer du att kliva av?
– Just nu går det inte att driva frågorna jag tycker är viktigast i det tempot jag vill. De stora strategiska frågorna där vi kan blicka 10-20 år framåt i tiden. Där ligger mina styrkor och de frågorna har inte varit på agendan tillräckligt mycket. Ska IFK äga arenan, gymmet och restaurangen? Hur sänker vi driftunderskottet? Hur omsätter vi en miljard om tio år? Hur får vi kontinuerligt fram talanger? Jag vill inte sitta i styrelsen för sakens skull, utan jag ska göra en skillnad. Jag har svårt att göra det just nu. Det är viktigt att säga att jag känner noll bitterhet. Det har varit ett fint år på många sätt.
Är det tufft för en styrelse att jobba med tioårsplaner? Är småbränderna som måste släckas här och nu för många?
– Ja, det är precis så det är. En styrelse måste vara stark nog för att klara av att driva båda kortsiktiga och långsiktiga agendor samtidigt. När jag känner att vi hittar en sådan miljö sitter jag gärna i en styrelse igen.
Har det att göra med var du kommer ifrån yrkesmässigt?
– Jag är en partner på EQT, ett av världens största riskkapitalbolag. Det är en extrem prestationsmiljö men som samtidigt är varm. Om jag ska vara med i IFK vill jag att miljön ska genomsyras av en hårt spänd båge både när det gäller ambition och viljan att förändra. Jag önskar att det fanns betydligt mer av en känsla av nödvändig skyndsamhet i IFK.
Du pratar om stora, viktiga frågor. Du får en realistisk trollstav av mig. Hur ser IFK ut om tio år?
– Då har herrarna minst 14 SM-guld, alltså minst ett till. Och damerna har vunnit sitt första. Vi kallas Snoka av en anledning. Förr snokade vi upp de största talangerna och jag ser möjligheten att vi kan bli Snoka i folkmun igen. Vi kan bli en maktfaktor i svensk fotboll genom ett idogt arbete med att fostra egna talanger och krydda med att utveckla andra unga spelare som kommer till Norrköping. Vi måste kontinuerligt leverera år efter år.
Spelar IFK på Parken?
– Ja, men någon annan äger den och har utvecklat den till en evenemangsarena, avsedd för fotboll, med en modern arenastad runt den med affärer och bostäder. Men den utvecklingen ska andra parter göra, inte IFK. Sedan ska vi i stället bygga vårt "IFK-gården" eller "Stjärngården", nära stan med åtta planer, gym, kansli och eget kök. Norrköping ska bli ett trovärdigt alternativ för varje mamma och pappa att placera nästa Fridolina Rolfö eller Zlatan Ibrahimovic i. Vi är en liten storstad. Vi kan erbjuda en tryggare miljö än i storstäderna, med mer rimliga boenden, för de bästa talangerna att utvecklas i.
Är det möjligt att omsätta en miljard om tio år i en stad av Norrköpings storlek?
– Absolut, det tror jag. Klubbarnas balansräkning har svällt så mycket redan nu. Om tio år måste man omsätta det för att vara relevant. Det har inte med stadens storlek att göra. Jag tror snarare att den är en fördel för Norrköping. Konkurrensen som sponsorpengar är mindre här än i Stockholm där fler vill dela på kakan. Tittar man i hela Östergötland så är potentialen stor här, både när det gäller befintliga partners och nya.
Kommer omsättningen främst att komma från spelarföräljningar?
– Ja, vi ska vara plantskolan i Sverige. Det naturliga valet för talangfulla ungdomar. Vi ska kunna erbjuda en trygg och familjär miljö, utan storstadens otrygghet och anonymitet.
Christoffer Nyman och Linus Wahlqvist var två av guldhjältarna i Malmö 2015.
Vad skulle få dig att tacka ja till att sitta i styrelsen igen?
– Jag skulle vilja se det som att jag har tagit en paus. När stjärnorna står rätt i skyn, när vi vill och kan jobba intensivt med de långsiktiga frågorna kommer jag tillbaka. Om medlemmarna vill ha mig. Jag har skämtsamt sagt att om Linus Wahlqvist kommer tillbaka så kommer jag tillbaka. Vi pratade om det senast i lördags. Den dagen han är en överviktig sportchef ska jag kandidera till ordförandeposten, haha.
Vad har ni för relation?
– Vi har funnit varandra. Han representerar verkligen "grabbarna från stan". Han är så himla intresserad av allt som har med IFK att göra och har en bra strategisk förmåga. Han brinner oerhört för Norrköping, var han än befinner sig.
Hur kommer du följa IFK kommande år?
– På samma sätt som jag alltid har gjort. Jag kommer att se minst lika många matcher live. Jag och min familj kommer att vara lika nära laget. De kommer inte undan oss.
Hur ser du på säsongen som kommer?
– Jag vill hylla laget för förra året. De gjorde det otroligt bra trots att det var rörigt med tränarbyten. De ska ha en enorm eloge för det. Jag tror extremt mycket både på herr- och damlaget. Det är skrällvarning på båda lagen.