Emma Lind vet om att det är tuff konkurrens med Sofia Hjern i målet - där båda vill stå.
Sofia Hjern har varit klar etta under åren när IFK Norrköping klivit upp genom seriesystemet. Och är U23-landslagsspelare.
Emma Lind är rutinerad och har upplevt utlandsspel och Champions League inför fullsatta arenor.
Vem är etta i IFK?
Omöjligt att säga. Så jämnt är det.
Emma Lind medger också det när vi ses på den spanska sydkusten. IFK:s läger är mer än halvvägs, matchen mot Malmö FF spelad och värmen ligger på utanför det stora hotellfönstret.
28-åringen kom hem till Östergötland och Vadstena i somras och skrev på för två och ett halvt år. Alltså även över nästa säsong.
– Det är skönt att vara hemma. I stora delar i alla fall. Sedan är det klart att man saknar Italien på vissa sätt. Det var mycket som var bra där också. Men det är skönt att vara nära familjen och det är det man landar i till slut, säger Lind vid det lilla bordet i hörnet av lobbyn.
Det var det som avgjorde att du flyttade hem?
– Dels familjen och dels att jag ville spela. Ge det en sista push och se vad jag kan göra.
Det är svårt att undvika det ämnet att ni är två målvakter som båda vill stå och är väldigt jämna, hur hanterar ni det?
– Egentligen är det bara att gå till träningarna och göra det man kan. Mer än så kan man inte göra. Varken jag eller Sofia bestämmer vem som ska spela. Och vi är bra på olika saker. Vi kompletterar varandra på så sätt, det beror lite på vad man vill ha för matchens skull kanske. Det skulle kunna skifta sinsemellan men det är klart att jag är här för att spela. Och det är Sofia också.
Det ger en annorlunda situation specifikt för att målvaktsplatsen är speciell också?
– Det är en känslig position på så sätt. Som lag kan det vara skönt att ha stabilitet där, men sedan kommer det att bli stabilt och bra vem som än står. Men återigen, man vill ju spela.
Emma Lind har testat på utlandsspel i både Tyskland och Italien.
På den spanska sydkusten förbereder sig IFK och Emma Lind för säsongen.
Det kan vara olika vilket man föredrar, att ha tuff konkurrens eller att vara gjuten och given etta. Det finns säkert lika många åsikter som det finns målvakter.
– Det är blandat. Såklart är det alltid skönt att känna förtroende från tränaren och att spela vecka ut och vecka in. Men det är många matcher på en säsong och en startspelare dör inte av att få pausa ibland. En del mår bra av pressen, andra gör det inte.
En av er kommer ändå vara besviken varje vecka, hur hantera man relationen mellan varandra i det?
– Så är det. Den som inte får spela har all rätt att vara besviken och jag tycker att man ska vara det, annars betyder det inte någonting. Skulle jag få spela hade jag förstått om Sofia var arg och besviken och att hon har all rätt att vara det. Och vice versa skulle jag vara besviken också. Men det är inte för att jag är sur på Sofia utan sur på Tor-Arne (Fredheim) i så fall.
Har det sagts något om hur ni är tänkta att matchas?
– Nej, vi vet ingenting. Det kommer vara de små sakerna som avgör, svarar Emma Lind, som gillar förutsättningarna som IFK har i dag.
När hon lämnade Smedby 2014 efter två säsonger i Norrköpingsfotbollen såg den lite annorlunda ut.
– Det är andra tider och andra förutsättningar, säger målvakten.
Vad är dina intryck av IFK så här långt?
– Bra skulle jag säga. En stor förening där det finns muskler. Sedan gäller det att använda dem på rätt sätt. Det är på väg att bli något bra och det är en resa man vill vara med på. Det är inte så många damföreningar som har en stark herrklubb också där det publikmässigt ska kunna gå att locka folk till båda delarna. Man ska försöka bli en av storklubbarna som jag tror att IFK skulle kunna vara.
Emma Lind lämnade Italien för att komma hem till Östergötland och ge karriären en chans.
Emma Lind har sina styrkor och Sofia Hjern sina. "Vi kompletterar varandra på så sätt."
Tiden i Italien gav häftiga upplevelser med publikfester i Champions League.
De möjligheterna betyder mycket, speciellt när man är i det skede av karriären som Emma Lind är.
– IFK är nog en av de bättre förutsättningarna sett till faciliteter med omklädningsrum, gymmet och restaurangen. Det är en sådan miljö som krävs för att man ska vilja gå till jobbet och trivas, säger Emma Lind.
Många klubbar satsar nu på sina damer, känns det som att det är på rätt väg?
– Det är det. Sedan går det fortare utomlands än det gör här. Generellt är damallsvenskan en liga som inte är så bra som den var förr. Det gäller att försöka få hit namn utifrån som har etablerat sig någon annanstans och på så sätt få publiken att komma. Sverige är också en bra liga för yngre att utvecklas i, det är många som spelat här och tagit klivet. Men det gäller att inte bara bli en utvecklingsliga heller.
Kan du jämföra med nivån i Italien?
– Rent taktiskt är det bättre i Sverige men individuellt skulle jag säga att det är bättre utomlands. Det går lite fortare, är lite rakare.
Emma Lind vet. Hon har varit en kort sväng till Tyskland och Turbine Potsdam och en längre till Roma i Italien.
Vad har de åren gett dig?
– Mest erfarenhet. Och att få se olika miljöer. Man lär sig saker om sig själv och vad man själv tycker är viktigt. Även om det var en kort sväng i Tyskland så ledde det mig till Italien senare och där fick jag vinna ganska mycket och spela Champions League. Det är jag jättetacksam för.
Är Champions League en dröm igen?
– Jo, men absolut. Det var fantastisk stämning när vi hade första hemmamatchen på Olympico i Rom och det var 56 000 åskådare. Det var häftigt. Och häftigt när det var ännu mer publik i returen i Barcelona och 62 000 på Camp Nou. Sådant som man bara sitter och drömmer om, när man får uppleva det vill man såklart få göra det igen. Det vore kul om ett svenskt lag kunde etablera sig där.
"En stor förening där det finns muskler", säger Emma Lind om IFK.
Rutin kan bli avgörande när IFK går in i sitt andra år i damallsvenskan, tror Emma Lind.
Nu står den landslagsmeriterade östgötska målvakten inför IFK:s andra säsong i damallsvenskan. Medan lagkamraterna har olika individuella möten i soffgrupperna intill säger Emma Lind att det är en tuff utmaning.
Det klassiska andraåret som man brukar prata om just på det sättet.
– Det jag känner mest från förra året är att vi måste hitta vår identitet, vad IFK ska stå för och hur vi vill spela fotboll. Om vi blir trygga i det blir det lättare att prestera som lag när alla vet åt vilket håll vi ska dra. År två är tufft. Det gäller att bita i och sikta på övre halvan i alla fall. Att slå lagen under oss som vi ska slå, det kommer att bli viktigt. Och kunna ta poäng mot topplagen också.
Blir ni rutinerade extra viktiga ett sådant år?
– Det tror jag. Vi behöver behålla lugnet i de matcherna som vi vet att vi måste vinna. Det är de som är svårast att spela.
Det säger Emma Lind som först och främst hoppas att hon får göra just det.
Spela.
Konkurrensen är tuff – bara en av två kan bli nummer ett.