Under hela sommaren har namnet funnits med i floran av rykten gällande spelare som skulle kunna bli aktuella att komma tillbaka till Peking-truppen. Kopplingen till sportchefen Tony Martinsson finns där och IFK har redan varit den klubb mittfältaren har återvänt till en gång förut.
Alexander Fransson, 30, bröt sitt kontrakt med cypriotiska Omonia Nicosia efter den gångna säsongen och har sedan inte tillhört någon klubb.
Diskussioner med IFK har funnits där, och ledde till slut fram till som jag förstår ett läge att kunna göra en värvning under transferfönstrets elfte timme. Det ska inte heller ha handlat om några stora pengar eftersom Fransson ska ha gått med på att spela för en relativt liten kostnad. Rykten säger dessutom att det fanns externa finansiärer beredda att kliva in. Men i slutändan ska det ha landat i att en oenig styrelse sa nej.
Rätt eller fel?
IFK har en för stor trupp, men är också i ett läge där det krävs poäng och segrar i höst för att undanröja hotet som stavas den tuffaste bottenstriden. Det innebär en balansgång. Det är också lite osäkert i vilken form Fransson är just nu och hur sent det här blev konkret, men skulle han nå sin potential under hösten skulle han definitivt vara en förstärkning.
Och att han har ett hjärta för IFK är svårt att bestrida.
Det är i alla fall ganska tydligt hur det här har landat hos många spelare. Både nuvarande och före detta som har uttryckt sin besvikelse på olika sätt. När IFK var en framgångsrik klubb på allvar byggde mycket på hur man fick ”grabbarna från stan” att växa tillsammans med rätt nyförvärv och byggde både sportslig framgång och ekonomi på det sättet.
När spelare från stan som fortfarande hade år kvar att ge ville hem tog man emot dem.
Det var IFK:s själ.
Klubben har en policy att satsa på unga spelare nu också och vill tillbaka till att bli den klubben igen, att bygga på spelare från de egna leden som kan bli framtidens utlandsproffs och sedermera hemvändare. I den policyn kan jag tycka att även det här ingår.
Det är nog det som skaver mest.
Att Alexander Fransson är en spelare från stan, fortfarande borde kunna ha en bra allsvensk nivå i sig, men att IFK ändå inte hittar en väg att välkomna honom tillbaka nu. Med rätt förutsättningar hade han definitivt kunnat göra nytta som spelare och kulturbärare i kampen för att rädda det allsvenska kontraktet.
Nu blir det inte så.