IFK Norrköping-supportrar.
Det är fascinerande, ofta skrattretande, hur snabbt vindarna kan vända i fotbollssfären.
I fjol kändes det som att de flesta, inklusive jag, skällde på IFK Norrköpings ledning stup i kvarten.
Klubben har fortsatt en rejäl väg att vandra, så ta mig inte för en naiv kappvändare.
Men mycket av det jag och många andra efterlyst har faktiskt hänt i vinter.
IFK Norrköping verkar ha fattat galoppen igen.
76 dagar efter den bombastiska utandningssegern hemma mot AIK, som säkrade det allsvenska kontraktet i näst sista omgången, var det dags för träningsmatch mot IFK Värnamo.
Många i stan närmar sig nysatsningen med nyfikenhet, ett letande efter svar på om Kamraterna faktiskt är på väg att styra mot lugnare vatten.
För att vara den 19 januari tog många Norrköpingsbor sig till Parken, kopplade på sina Falkögon och försökte se konturerna av det som låtit så spännande.
Kommissarie Martin Falk har blivit headhuntad för att ta Magni Fannbergs omfattande utredning vidare.
Jag är av åsikten att träningsmatcher i januari inte brukar säga särskilt mycket, att man ska ta resultat och även prestationer med en bra nypa salt så här års.
Men IFK Norrköpings insats mot Värnamo fick mig att förstå att föreningens färska vägval är ett ärligt och riktigt försök.
Nytillträdde tränaren Martin Falk har flera gånger pratat om sjukdomsinsikt.
Jag tänker på några meningar som Peter Swärdh, mångårig allsvensk ledare, sa till mig för ett par år sedan:
– Kravbilden måste ligga där man är ekonomiskt. Spelar du i Premier League och heter West Ham kan du inte tro att du ska konkurrera med Liverpool och Manchester City. Det är oerhört viktigt att det finns en samsyn från styrelsen hela vägen ner i spelaromklädningsrummet kring vilka realistiska förväntningar man ska ha.
Den allsvenska konkurrensen är inte bortblåst, snarare klurigare än någonsin. Det föreningspolitiska spelet i IFK är inte över.
Men efter de senaste årens alla självmål utanför planen verkar det numera finnas en större klarhet kring saker och ting.
Sportchefen Magni Fannberg är inte den räddhågsna typen. Jisses, som han lyft på stenar de senaste månaderna. Känslan är att han inte på långa vägar är klar.
Att bevaka IFK Norrköping 2024 kändes som att försöka lösa ett sudoku på högsta svårighetsgraden. Jag begrep ganska lite.
Med Martin Falk vid sidlinjen upplever jag en annan tydlighet såväl spelmässigt som retoriskt.
Många klubbanställda ser ut att bära på en smått förlösande känsla. De ser ut att vilja skrika: "Äntligen!".
Inte för att vara djävulens advokat, men jag måste påminna om att det bara är januari och ännu inte spelas om några poäng. Många brukar vara studsiga och glada den här tiden på året.
Men med det sagt: jag förstår att supportrar, spelare och ledare tror på omtaget.
IFK Norrköping-supportrar.
Söndagens 1–0-seger mot Värnamo, där 16-årige Axel Brönner läckert spelade fram till 19-årige Ture Sandbergs mål, bjöd på flera intressanta inslag.
IFK uppträdde inte bara elegant, klipskt och metodiskt. Det fanns en hårdförhet i duellspelet. Det glidtacklades hejvilt och trycktes antagligen in bra värden i GPS-västarna.
Intensiteten och presspelet, som det snackats mycket om, syntes i praktiken.
Jag såg även en lekfullhet. Starka kontraster till fjolåret, för det här såg ut som ett lag som längtat efter att spela.
Uppspelsfasen var våghalsig och flera gånger effektiv. Hemmaspelarna vågade, och förmådde, bryta centrala linjer. Triangelspelet, finessen och samspelet såg skarpt ut för att vara årspremiär.
Taktiskt flexibilitet och platsförflyttningar är ett vanligt inslag i den moderna fotbollen och ska nu även vara en stor del av IFK:s melodi. För att nämna ett exempel: högerbacken Moutaz Neffati kunde i en uppspelsfas placera sig som en av tre backar för att i nästa anfallsförsök inta centrala forwardsytor.
Det krävs ett väloljat maskineri för att sån dynamik ska fungera, men klickar det är höjden enorm.
I första halvlek såg vi i grunden ett 4–2–3–1-system, eller 4–3–3, och efter paus var det snarare 3–4–3. Kevin Höög Jansson var mittback men blev tillåten att agera likt en box-till-box–mittfältare. Flera gånger fyllde han på i straffområdet och fick stora avslutslägen.
Det går även att ta med sig en del indikationer kring truppbygget. Provspelaren Ziyad Salifu har egenskaper (rycket!) värda att kontraktera.
Fritiof Hellichius och Jesper Lindvall fick inte spela och lär sondera terrängen.
Noel Sernelius bör få förlängt och förtjänar något annat än division 2 södra Svealand.
Noel Sernelius och Åke Andersson, två tonåringar från egna leden, startade.
Står IFK Norrköping som en enad front i år?
Nya, eller nygamla, IFK Norrköping kommer åka på nitar. Kritiken från Alexander Axén är en lågoddsare. De svåra perioderna oundvikliga.
Det är på tok för tidigt för att sia om vilka chanser det här laget har i allsvenskan, men jag tycker mig se en hög potential med det här spelsättet.
Tänk. Stormen har faktiskt dämpat sig.
Nu blåser friska vindar.