Assisterande domaren Per Rehnlund fick föremål kastade mot sig, vilket stoppade matchen i över en kvart.
MODET
Duon Arnór Traustason och David Moberg Karlsson var inte redo att starta – nyss 17-årige Axel Brönner fick debutera från start inför nästan 40 000 åskådare på en förväntansfull nationalarena.
Det krävs mod för att kliva in och kasta all nervositet över axeln och ta för sig när man möter ett lag som vill bädda för en svartgul premiärfest.
Det krävs mod för att ge en tonåring chansen i ett sådant läge.
Det krävs mod att vara så mogen och bra som Brönner var. IFK styrde söndagens allsvenska match i en timme. Det kändes kontrollerat och som att den här omstarten visade på ett lag som har tagit ännu fler stora steg och kan se så rejält ut som man gjorde så långt. Frisparkskvitteringen efter en timme hann inte förstöra det för bollen hade knappt rafsats ut ur David Andersson mål, Axel Brönner tackats av för sin insats i 60 minuter innan Christoffer Nyman gett IFK greppet som man borde ha förvaltat.
Därefter var det AIK som kastade allt över axlarna och körde och då klarade inte IFK att stå emot. Men innan dess fanns det mycket att ta med för IFK från den allsvenska säsongens första bortamatch.
TAPPET
Försvarsspelet rämnade när AIK satte tryck. IFK sjönk och AIK fick självförtroende. Där svängde matchen, även om man också får lägga till att bollarna studsade turligt rätt några gånger för hemmalaget i slutminuterna.
Att man tappade allt, inte ens fick poäng med sig till slut, i en match där IFK hade varit bättre i åtminstone två tredjedelar av de 90 minuterna var förstås ett tufft slut för de vitklädda. Och visade att det också finns en del kvar att jobba på. 7–7 i målskillnad på de två första omgångarna visar nog ganska väl vad som funkar bäst och vad som återstår att förbättra för IFK den här våren.
AVBROTTET
Vilka tjänade på avbrottet och vilka gjorde det inte? Det är såklart svårt att säga vad som hade hänt om matchen bara hade fortsatt där. Men AIK fick ett stopp och möjligheten att snack ihop sig. Efter att den assisterande domaren fått föremål kastade mot sig – och PÅ sig – från långsidans publik hade man mycket väl till och med kunnat valt att stoppa matchen helt.
Då stod det 3–2 till IFK. Och det är, hur man än ser på vad avbrottet och scenerna som föregick det i sig betydde, inte så bra om någon kan kasta in saker på domare, få ett avbrott och sedan går det laget sedan ut och vänder på matchen efter det. Det är en signal som det bara finns en förlorare på.
Svensk fotboll.
BESVIKELSEN
Jag har redan skrivit en hel krönika om det, men när Christoffer Nyman väl klev upp på tresiffrigt antal gjorda allsvenska mål så hade han förtjänat ett bättre slut på matchen.
Det är ytterst få som når 100 mål.
Det är ytterst få som så starkt förknippas med sitt lag och sin klubb som "Totte". Besvikelsen i ögonen lyste mörkt efter förlusten. Orden räckte inte till för att balansera stoltheten att nå milstolpen och frustrationen efter de tappade poängen. Kvällen var värd något mer för IFK:s största i modern tid.
DOMINANTEN
Passningen till 2–1-målet var läcker. Insatsen överlag bitvis riktigt bra. Jesper Ceesay fick stå tillbaka i premiären, nu startade han mot det AIK som han lämnade för Norrköping för ett par år sedan.
Och var överlag bäst på planen.
Axel Brönner tog för sig på mittfältet i sin första allsvenska start i karriären.