Tor-Arne Fredheim har sju ligamatcher kvar som tränare för IFK-damerna.
"Tack för den här gången, kapten".
De blå bokstäverna mot den vita bakgrunden smyckade betongen på Curva Nordahl. My Cato var hemma igen för att säga på återseende. Fansen gjorde detsamma.
Den tidigare lagkaptenen är den första damspelaren som IFK Norrköping säljer till en större liga. Förmodligen inte den sista. Det blir ännu en stig som hon hjälper klubben att trampa upp.
Hösten 2021 var My Cato den då nye managern Tor-Arne Fredheims första värvning. Nu har han sju matcher kvar som tränare för laget. Slutet på en era blir knappast tydligare.
Särskilt inte som två 17-åringar byttes in mot BK Häcken.
Framtiden är här.
My Cato och Tor-Arne Fredheim lade på olika sätt grunden. Tog IFK hit, till damallsvenskans övre halva. Andra får ta vid.
Matchen mot Häcken visade hur långt IFK Norrköping har kommit – och avståndet till toppklubbarna man jagar. För även om Häcken hade spelet för fler än ett mål är den defensiva stadgan bättre under andra året i ligan. IFK har skalat bort nästan ett halvt förväntat insläppt mål per match, jämfört med fjolåret. En imponerande förbättring.
Samtidigt hamnar laget på hälarna när BK Häcken, Hammarby och Rosengård trillar boll. Mot topplagen kommer IFK ännu inte åt matchbilderna. Tekniskt och taktiskt är det ett hopp till den översta hyllan. Vilket inte är märkligt. Men: IFK gör ett så starkt år att det är uppåt klubben ska blicka.
Laget har förvisso blivit skarpare och gör fler mål nu – kvaliteten på startelvan är avsevärt högre efter ett lyckat vinterfönster – men bollinnehavet har faktiskt sjunkit. Som nykomlingar ägde IFK 47 procent av bollen, nu är den siffran under 45 procent. Jag skulle inte bli förvånad om det är en faktor bakom beslutet att gå i en annan riktning.
Hon är inte ordinarie kapten, men Wilma Leidhammar skulle kunna växa ut till nästa symbolspelare i IFK efter att My Cato lämnat.
Freja Lindwall var en av två 17-åringar som hoppade in i lördagsmatchen mot Häcken.
Tabellfemman är i en övergångsfas. Med ett väntande tränarbyte och nya spelare – Carrie Jones hann visa lovande attackvilja, ett löpsteg med tempoväxlingar och en känsla för både ytor och kombinationer i debuten – som ska integreras.
Säsongen är i praktiken över. Tränare avskyr den här typen av resonemang. Men ur ett större perspektiv spelar det mindre roll om laget slutar fyra eller sjua. Drömmarna om Europaplatser får vänta minst något år. Det blev, om inte förr, definitivt efter 0–1-förlusten mot Häcken på lördagen.
Därför handlar hösten redan om nästa säsong.
IFK behöver utnyttja den till att planera truppen och se vad man har i laget.
Är Caroline DeLisle en utmanare till Sofia Hjern eller en reserv? På vilken position ska Carrie Jones primärt spela? Om hon är en ny nummer tio påverkar det antingen spelsystemet eller Wilma Leidhammars roll i det.
På tal om Leidhammar: om Sara Kanutte Fornes inte blir kvar, hur skulle IFK fungera med 21-åringen som ensam nia? Hon ses i klubben som en kommande landslagsspelare. Fredheim har varit inne på att det är målproduktionen som saknas för att verkligen konkurrera. Med mer tid i boxen skulle troligen chanserna öka – och hon är redan en utmärkt uppspelspunkt för laget.
Det är några frågor som sportchefen Dennis Popperyd skulle kunna söka svaren på.
Och hur många av framtidens spelare är redo för allsvenskan? Freja Lindwall, 17, såg allt annat än vilsen ut på lördagen. En annan 17-åring, Sigdís Eva Bárdardóttir, byttes också in mot Häcken. Hur mycket kan de växa med fler minuter under hösten? För att inte glömma Svea Rehnberg, 20, Viktoria Veber, 19, eller kanske till och med Agnes Karlsson, 16.
IFK kommer inte att få ett bättre läge att testa talangerna.
På väg in i en ny fas. IFK Norrköping och Sofia Hjern får börja om med en ny tränare nästa säsong.