IFK Norrköpings supportrar öppnade säsongen med en hyllning till klubbens gyllene eror.
Med en kvart kvar började delar av publiken att gå hem. Det går att förstå. Taha Ali och Stefano Vecchia hade just dansat in 0–5 och firade framför bortaklacken. Vårvärmen hade gått över i kyla.
Den allsvenska premiären blev precis lika tuff som befarat för IFK Norrköping.
Kanske till och med värre.
Säsongspremiärer är annars högtidsstunder. Den här påskaftonen var inget undantag. Norrköping kom klätt i vitt och blått. Längs Södra Promenaden myllrade supportrar på väg till allsvenskans hundrade säsong. Utmed sidogatorna runt arenan tog parkeringsplatserna slut långt in i Ektorp. Föräldrar och barn – tänka sig – med halsdukar gick hand i hand mot en match där det osannolika ännu var möjligt.
Den ovisshetens lyx som endast finns i början av en säsong.
Om man nu kan säga det om allsvenskan 2024. Malmö FF har byggt sig en särställning i svensk fotboll – och är allas favoriter till ett nytt SM-guld.
240330 IFK Norrköpings supportrar inför fotbollsmatchen i Allsvenskan mellan IFK Norrköping och Malmö FF den 30 mars 2024 i Norrköping.
Foto: Magnus Andersson / BILDBYRÅN / COP 308 / MN0067
Så frågan är vilka förväntningar som fanns just den här påskaftonen. Det hade krävts något extraordinärt för att besegra Malmö FF vilken dag som helst. Ännu mer en eftermiddag när IFK saknade lagets två största stjärnor i startelvan.
En sjuk Arnór Traustason missade matchen helt och hållet. Christoffer Nyman – spelaren som mer än någon annan symboliserar klubben och staden med sitt sätt att arbeta för laget – hade inte mer än ett inhopp i sig efter en vecka där han missat stora delar av passen. Där tappade IFK självklart väldigt mycket kvalitet.
Och det mot ett Malmö FF som kunde sätta Taha Ali på bänken.
Men 13 028 åskådare fick länge se ett modigt och smart IFK. I kontrast till cupmötet i Skåne flyttade IFK upp spelet bättre. Eller om Malmö nu bjöd in till den matchbilden. Kevin Höög Jansson, som ersatte Traustason i startelvan, droppade ned i backlinjen i uppspelsfasen och med ytterbackarna framskjutna hittade IFK ofta vägar att hantera Malmö FF:s press.
Fast 90 minuter mot Malmö är långa. Även i en första halvlek där IFK skapade nog med chanser i det öppna spelet för att matcha gästerna ökade trycket successivt. Och att hantera hörna efter hörna mot huvudspelare som Pontus Jansson, Derek Cornelius och Isaac Kiese Thelin är att be om bekymmer.
Den senares 0–1-mål var inte överraskande, men faktum är att IFK kan ta med sig många idéer från den första halvtimmen. Daniel Eid prickade stolpen. Kevin Höög Jansson dök upp i straffområdet.
Goda intentioner som faktiskt går att bygga vidare på. Särskilt när Andreas Alm får fler spelare i matchform.
Men goda intentioner räcker inte mot årets Malmö.
Kevin Höög Jansson, Tim Prica och Dino Salihovic tvingades konstatera att Malmö var alltför starkt.
Tim Prica blev avvinkad för offside i 25:e minuten. Erik Botheim borde nog ha blivit det. Men i en allsvenska utan VAR stod sig hans mål.
Sebastian Nanasis 0–3 just före halvtid tog udden av den spänning som fanns kvar i matchen. Gästerna hade kvaliteten att utnyttja ytorna, misstagen och bolltappen från IFK.
Nej, det här var inte premiären IFK ville ha. Ingen kan vara nöjd med att förlora med 1–5 på hemmaplan. Så vad drar man för slutsatser av det?
IFK är förmodligen inte så svagt som siffrorna visar. Samtidigt som Malmö skulle kunna vara just så starkt.
Andreas Alms första säsong som tränare i "Peking" kunde ha fått en smidigare start. Men samtidigt är inte det här en match som ett IFK under ombyggnad ska vinna.
Vad som händer härifrån är viktigare än vad som hände på påskafton.