Jens Gustafsson har fått en blandad start på året som tränare för Häcken. Cupspelet var bra men sedan har skador stört inledningen på allsvenskan.
Han kom med ganska kort tids erfarenhet av tränarjobbet på högsta nivån, tog över efter Janne Andersson i den breda managerrollen, och fick IFK att utmana i toppen under flera säsonger. Parallellt med att klubben sålde spelare för närmare 300 miljoner och byggde en stark ekonomi vid sidan av planen.
Jens Gustafsson, 46, har hunnit med mycket sedan dess.
Även att få lite perspektiv på åren i Norrköping.
Tre år skrev Jens Gustafsson på för med Häcken. Han trivs bra i den allsvenska klubben från Göteborg.
Efter tiden i Hajduk Split, på förbundet som förbundskapten för U21-landslaget, Pogon Szczecin och det omdiskuterade valet av saudiska Al-Fateh är han tillbaka i svensk fotboll i år.
Och under söndagen tillbaka på Platinumcars Arena.
– Det är faktiskt första gången som jag kommer att vara där sedan jag slutade. Klart att det ska bli kul, säger han till NT före fredagens träning med BK Häcken i Göteborg.
– Jag har knappt varit i Norrköping sedan dess, lägger han till.
Har du saknat det?
– Med lite distans så är det klart att jag ser tillbaka på tiden i Norrköping med glädje. Det är också en tid som har präglat ganska mycket av det som har hänt efter det. Det här arbetet är så intensivt och fotbollen är så intensiv och ibland behöver man lite distans för att summera och se saker ur ett annat perspektiv.
Vad ser du idag när du tittar tillbaka på åren i Norrköping?
– Det var en väldigt fin tid, det måste jag säga. Vi hade många människor som gjorde allt för att klubben skulle må så bra som möjligt. Både på och utanför planen. Sedan har det hänt så otroligt mycket i Norrköping sedan jag var där. Men det är fotbollens verklighet.
Det är inte samma IFK längre?
– Nej. Det finns inte så många människor kvar, varken på eller utanför planen.
Är du stolt när du ser tillbaka?
– Oja. Det var en tid som, återigen, innebar att vi gjorde så många saker för IFK Norrköpings bästa. Vi var i Europa, vi fajtades om topplaceringar och Parken, som det hette då, var ofta full av människor. Det fanns ett djupgående intresse och det är det vi håller på med det här för. Sedan var det inte minst många spelare som tog sitt avstamp i karriären mot sina drömmar. Det är en viktig aspekt, många spelare hjälpte IFK men kunde också nå sina mål genom Norrköping.
Jens Gustafsson kom till IFK på sommaren 2016 och lämnade klubben efter säsongen 2020. Det var år där IFK utmanade i toppen av allsvenskan.
Om IFK är på en annan plats idag än när han lämnade klubben så är det detsamma med honom själv. Ekonomiskt har klubben en annan verklighet, sportsligt är det inte det självklara topplaget som han tränade då.
Hur har de åren präglat din egen karriär?
– En hel del skulle jag säga. Jag fick en gedigen utbildning i både föreningskunskap, fotbollsekonomi och även att tidigt lära mig att hantera stora staber. Och många skickliga spelare också. Det har präglat hur jag arbetar idag. Sedan har de resultaten som vi gjorde i Norrköping präglat vilka möjligheter jag har fått efteråt, säger Jens Gustafsson.
Hur ser du på skillnaderna mellan allsvenskan du lämnade och hur serien är nu?
– Intresset har ökat en hel del. I form av att det är ännu fler supportrar på matcherna och ännu fler som följer det. Sedan har försäljningsdelen av spelare påskyndats och anammats av många fler. Vid det tillfället var det nästan bara vi som arbetade med att sälja spelare. Det är inte hela sanningen såklart men det känns som att vi öppnade några dörrar där. Det gör att de flesta klubbarna arbetar på det viset idag. Spelarna hinner knappt vara bra i tio minuter innan de ska lämna men det är en del av fotbollen, svarar Jens Gustafsson.
– Rent fotbollsmässigt har den taktiska delen av fotbollen fått ännu mer plats. På gott och ont.
Linus Wahlqvist Egnell var ett namn för Häcken i vintras men Jens Gustafsson säger att någon värvning aldrig var nära.
Under de första månaderna på Hisingen har den förre IFK-managern hunnit med att ta laget till en cupfinal – men också att ha en resultatmässigt ganska skakig start på allsvenskan.
Flera tuffa skador har stört.
Men han trivs i klubben som han har skrivit ett treårskontrakt med.
– Häcken är en jättefin förening med många kompetenta och bra människor som har drivit klubben i många år och gör det än idag, säger han.
Hur ser du på er start?
– Vi har börjat året väldigt, väldigt bra och tog oss till cupfinal. Sedan har vi åkt på många skador på betydelsefulla spelare som har påverkat starten på allsvenskan och som kommer att få konsekvenser hela året. Det har påverkat vår slagstyrka kortsiktigt men har också gjort att andra har fått möjligheten istället. Det har tagit lite tid att balansera förväntansbilden men jag tycker att vår match mot Hammarby påvisade att vi har kommit en bit i det arbetet.
Under vintern skrevs det en del om att han, i klubbens jakt på försvarsspelare, försökte få Linus Wahlqvst Egnell att dra på sig den gulsvart-randiga tröjan. Någon värvning från Polen blev det dock aldrig och därmed inte heller något återseende för duon som har jobbat ihop både i IFK och i Pogon Szczecin.
IFK-produkten är kvar i sin polska klubb.
Hur nära var det?
– Haha. Det vill jag ge till alla Norrköpingssupportrar, varje dag som jag är tränare skulle jag vilja vara ansvarig för Linus Wahlqvist men hans kärlek för Norrköping är betydligt starkare än hans kärlek för mig. Det är helt rätt också. Norrköping ligger honom varmt om hjärtat och att jag skulle lyckas locka honom till en annan klubb än IFK i Sverige tror jag skulle vara omöjligt.