Träningspassen på Santa Maria Polo Club är intensiva.
Hon är inte en person som går obemärkt förbi. Sam Cary hörs och syns, gillar att prata och har det där lite traditionellt amerikanska sättet där allt ser så självklart ut.
Kvällen är vigd åt olika spelarmöten i hotellets lobby, innan dess hinner den 23-åriga vänsterbacken med en intervju om sin första tid i IFK. Sam Cary sprudlar direkt.
– Jag har verkligen älskat det! Jag har inte varit i Sverige förut så bara att leva där och få uppleva en ny kultur är fantastiskt. Och det har varit så roligt med laget, jag tror att när man är med människor som tar fram det bästa ur dig och som vill ditt bästa kommer fotbollen naturligt, säger hon.
Efter de fem åren på Iowa University fick Sam Cary träna med WNSL-laget Racing Louisville – och det kunde ha blivit något där, men innan något var bestämt dök möjligheten med Sverige och Norrköping upp.
Och hon tog den.
– Det är intressant, som vi lär oss i USA om fotboll är att USA alltid är bäst. Vilket är ironiskt för fotboll är inte ens vår huvudsport. Vi tycker att vi är så dominanta för vi har lärt oss så. Att spela i Europa var något jag ville göra för jag har på något sätt alltid känt att det där inte stämmer. Att komma hit var det snabbaste beslutet jag har tagit, säger Sam Cary med ett nytt leende.
Så USA är inte bäst?
– Haha. Jag skulle argumentera där. Ibland måste vi öppna ögonen för vissa saker. Sedan finns det saker även med det amerikanska sättet att spela fotboll som är bättre. Jag tror att alla kulturer har olika stilar. Den amerikanska stilen prioriterar mer fysik och snabbhet men ibland förlorar vi sammanhangen i en match. Det taktiska och det logiska bakom allt. Det handlar inte bara om att springa snabbast och tackla hårdast.
Har det varit svårt att anpassa sig till?
– Ja och nej. Det är stunder när jag bara vill köra på, men ingen annan gör det. Där kan jag andas i stället. Men jag får använda mitt fysiska spel också och där kan jag hjälpa till att höja den nivån.
Samantha Cary stortrivs i sin nya klubb och sin nya miljö. "Den här korta tiden har jag besökt fler länder än i hela mitt liv tidigare", säger hon.
Vi återkommer till det där snabba beslutet. Betänketiden var inte lång när IFK kom in i bilden. Hon pratade med sin gamla collegecoach från Iowa och vännen Alyssa Walker som har spelat i Kalmar.
Sedan bestämde hon sig.
– Det var galet. Jag hade ingen dålig erfarenhet i Louisville, men jag fick frågan hur jag ville att mitt första proffsår skulle se ut och jag hade inget bra svar. I USA säger man alltid att man vill bli draftad och få spela i WNSL. Jag fick mitt ögonblick när jag blev draftad och fick träna med ett lag, men funderade på om det verkligen var vad jag ville göra. Hur många kan i stället säga att de får resa runt i Europa, ta in nya kulturer och samtidigt göra det via sporten de älskar? Det kändes som att Norrköping var alternativet där jag kunde ta min fotboll till nästa nivå och kasta av mig de amerikanska bojorna.
Vad visste du om svensk fotboll?
– Om jag ska vara ärlig så var det jag visste genom matcherna mot det amerikanska landslaget. Så många stora matcher i OS och VM. Vi gillar inte Sverige där, haha. Det är så vi uppfostras. Att få vara del i ett svenskt lag där flera spelare är med i olika landslag och få lära sig av dem är stort för mig.
Vad betydde åren på Iowa University (laget Hawkeye) för dig?
– Jag älskade att spela där. Iowa är inte känt som ett topp-college när det kommer till fotboll. Många tittade på mig och undrade när jag valde det. Men jag vet att jag utvecklas när jag har rätt personer runt mig och där var staben och spelarna fantastiska. Drömmen att bli professionell fotbollsspelare var något jag länge hade svårt att prata högt om. De gav mig självförtroendet att det faktiskt är något jag kunde göra. Tiden där visade vad fotbollen betyder för mig och där kunde jag visa min personlighet. Gruppen här ger mig samma energi.
Där blev drömmen verklig?
– Exakt. Vore det inte för Iowa skulle jag inte ha varit här. Jag tror att jag hade varit för rädd att ta det steget annars. De pushade mig tillräckligt för att jag skulle vilja hoppa men var också där och fångade upp mig.
Höll du tillbaka innan?
– Jag skulle säga att jag var för rädd att erkänna att jag ville spela professionell fotboll. Jag var aldrig den som var bäst eller stack ut. Jag sågs som en underdog. Iowa visade mig att jag kunde komma dit och hur det skulle gå till.
Löpträning och slalom samtidigt för Samantha Cary och laget.
En halvtimme med Sam Cary går fort. Hon berättar gärna om sin fotbollskarriär och även livet utanför med maken Trey Angel.
Vad har du fått för intryck av staden Norrköping?
– Jag älskar stan, försäkrar IFK-backen. Jag har aldrig bott i en stad som är så promenadvänlig. Jag älskar folket och kulturen. Att kunna gå på gatorna i centrum och ta mitt morgonkaffe någonstans. Jag är en stor matälskare också, jag lär mig genom mat. Det är en del nya saker jag har fått testa.
Någon speciell svensk mat?
– Klassiska köttbullar, så klart. Vi hade lingon, heter det så? Det var gott. Tjejerna har verkligen hjälpt mig. Sedan fick de mig att prova saltlakrits. Det gick inte lika bra, haha. Det var inte min grej.
23-åringen, ursprungligen från St Louis, berättar om hur hon älskar att läsa.
– Jag skulle säga att jag är den största nörden du någonsin kommer att träffa. Jag har alltid huvudet nere i en bok. Jag älskar att lära mig saker. Jag vill lära mig om livet. Båda mina föräldrar är ingenjörer så jag har haft det runt mig hela livet, att försöka ta reda på hur saker fungerar. Jon Gordon är en bra författare som skriver om ledarskap. Jag älskar hans böcker som får mig att tänka på hur jag identifierar mig, hur jag alltid ska göra mitt bästa som fru, syster och dotter. Folk här har också redan lärt sig att jag är ganska högljudd och använder min röst mycket.
Första assisten som proffs. "När man har en spelare som Wilma är det bara att få in bollen till henne", säger hon om Leidhammars mål.
Vi avslutar med lite mer fotboll. Sam Cary gjorde sin bästa match i IFK-tröjan mot Malmö där hon också låg bakom lagets ledningsmål.
– En variant vi kört på träningen. När man har en spelare som Wilma (Leidhammar) handlar det om att få in bollen till henne. Hon vet hur hon ska avsluta. Att se att vi börjar att få spelet att funka är häftigt. Och att jag fick göra min första assist som proffs.
Vad ser du som dina bästa egenskaper som spelare?
– Jag är vänsterfotad och gillar att slå inlägg. Men min starkaste sida är min mentalitet. Jag ska springa upp och ner på kanten och slå min motståndare. Det är du och jag i 90 minuter och jag kommer att slå dig. Den känslan jag har ger mig en extra styrka i allt jag gör.