UNGDOMARNA
Det har pratats länge om behovet av att ge de unga spelarna chansen. Det, och ett nytt spelsätt igen, har onekligen fått precis den start som Martin Falk och IFK hade önskat. Det var visserligen skakigt i inledningen på Bravida Arena och ärligt talat levde IFK farligt första halvtimmen.
Men även i det finns det svar att ta med sig. Vad som inte funkade.
Och det är på ett sätt enklare att göra när laget ändå redde ut det och vann.
Gais satte en hög press i början och det hade IFK länge svårt med, och flera gånger tappade man bollen i farliga lägen. Men Gais hittade aldrig den sista avgörande passningen eller kunde utnyttja de misstagen. Och när IFK nästan för första gången i matchen spelade sig ur det på ett kontrollerat sätt innebar det ett fint anfall fram till 0–1 på tavlan.
Den som öppnade upp planen?
Axel Brönner vars passning gav ytan som Ísak Andri Sigurgeirsson kunde löpa på och därefter spela inåt. I andra kom även Åke Andersson och Noel Sernelius (vann bollen före både andra och tredje målet) in när matchen förvandlades till en lång kamp med mycket dueller. Det small rejält vid flera tillfällen men den biten var nästan det mest imponerande med IFK:s insats.
Hur laget stod upp där, tog segern in i mål.
DYRKÖPT ELLER LUGNANDE BESKED?
IFK:s unga satsning är spännande men är också beroende av de äldre spelarna runt omkring. Att Arnór Traustason inte ens kunde stödja på vänsterbenet när han leddes av planen var på det sättet väldigt oroande bilder för IFK:s del.
Han, Christoffer Nyman och David Moberg Karlsson är en rutinerad och väldigt viktig trio som, tillsammans med Max Watson, behövs för att balansera upp den unga truppen i övrigt.
Nu vet ingen hur illa skadan är, och Martin Falk gav någorlunda lugnande besked för IFK efteråt, men skulle islänningen vara borta länge vore det tufft för Peking. Så viktig är Traustason för den här nystarten. På lång sikt bygger IFK något, vilket cupavancemanget visar, men i det korta perspektivet är de rutinerade spelarna ännu mer vitala.
UTVECKLING VIA SEGRAR
IFK är fortsatt obesegrat under Martin Falks ledning. Att ta sig vidare till kvartsfinal i cupen och dessutom ha spelat sig till en hemmamatch kommande helg är starkt. Man ska inte underskatta värdet av segrar när laget är under utveckling.
Tålamod är en sak men utveckling mår också bra av en känsla i truppen att det man jobbar på ger resultat. Oavsett om allt inte flyter hela vägen och hela tiden.
MÅLVAKTSKAMPEN
David Andersson har fått ansvaret. Och tagit det under våren. När David Mitov Nilsson har varit skadad är det den unge keepern som fått kliva in och mot Gais svarade han för sin bästa tävlingsmatch i karriären.
Det törs jag nog slå fast.
Första nollan var det hur som helst för en målvakt som har behövt vänta på sin chans och jobba på i det tysta i några år nu.
Och några gånger i andra halvleken räddade han IFK när Gais försökte forcera för en kvittering. Och så hade han ribban med sig en gång. Han är bra med fötterna men spelar kanske till och med med lite väl små marginaler ibland, det kunde ha blivit straffad någon gång i första halvleken men totalt sett var han bäst i IFK när 90 minuter summerades.