Hammarbys tränare Kim Hellberg, som kommer från Norrköping, tycker att en del IFK-spelare maskade i andra halvlek.
Jag hörde många röster som förutspådde att Hammarby skulle göra slarvsylta av IFK Norrköping.
I den högljudda grytan fick gästerna mycket riktigt knappt låna bollen, men någon uppvisning från Nahir Besara & Co. blev det inte.
IFK roffade åt sig en skrällpoäng från huvudstaden och visade att det går att spela fotboll på olika sätt.
De grönvita hade onekligen en lång rad målchanser, men i långa stunder upplevde jag att IFK försvarade sig på ett kompakt och disciplinerat sätt. Och när det var på väg att skita sig vägrade Kojo Peprah Oppong ge upp och fläkte sig med ackuratess.
Eller sprattlade David Andersson till mellan stolparna.
Och lite väl många gånger fick gästerna andrum vid diverse skadebreak, som gjorde Kim Hellberg och hemmafansen skogstokiga.
IFK hittade vägar att stå emot det hårda trycket.
Inför matchen hade Hammarby inte släppt in ett enda mål på hemmaplan, men mot en av seriens mest sprakande offensiva uppställningar tog det en kvart innan sviten blev bruten.
Ísak Andri Sigurgeirsson tryckte upp bollen i bortre krysset och underströk återigen vilken känslig avslutsteknik han förfogar över. Islänningen matchas hårt av kommissarie Martin Falk och har tagit ordentliga kliv i det stora spelet. Jag räknar med att det snart kommer florera flyttrykten kring allsvenskans, för tillfället, främste assistmakare.
I målglada IFK:s trupp finns även skytteligaledaren Christoffer Nyman. Med andra ord: logiskt att just IFK lyckades överlista Warner Hahn.
Montader Madjed replikerade med ett Sigurgeirsson-likt skott och successivt trummade Hammarby igång anstormningen mot David Andersson, som gjorde sin bästa match i den här serien.
Enligt Svenska Fotbollförbundets officiella statistik hade Hammarby 13 avslut. Andra statistiska uträkningar pekar på högre nivåer. En statistikplattform, som dock inte är ledande på marknaden, fick det till 22–9 i avslut, varav 6–2 på mål, 1,83–0,50 i förväntade mål och 71 procent bollinnehav för hemmalaget.
Oavsett vilka siffror som är korrekta blev David Andersson utmanad å det yttersta. Ofta imponerade linjemålvakten med sina snärtiga reflexer, andra gånger fick han hjälp av ramverket.
Ìsak Andri Sigurgeirsson.
Jag har förstått att IFK fått en del kritik för sin insats på 3Arena, kanske främst för att de knappt hade bollen.
Någon pekpinne vill jag ogärna fatta, men det är på sin plats att sätta saker och ting i en större kontext.
Hammarby är kanske Sveriges bästa lag för tillfället. Siffror från tillförlitliga Playmaker AI korrelerar med det många tycker sig se. Enligt deras underliggande statistik borde Hammarby varit serieledare inför den här omgången. IFK parkerade precis som i verkligheten på tiondeplatsen.
Statistik ska alltid hanteras med vördnad, det gäller att kunna sätta siffrorna i ett logiskt och relevant sammanhang. Annars blir det lätt vilseledande och missvisande.
Så, för de som vill: ta fram en nypa salt.
I IFK-lägret värdesätts bland annat xT, eller expected threat. Innebörden kan uppfattas som luddig, men enkelt förklarat handlar det om förväntat hot per spelenhet, hur mycket en spelare ökar oddsen att skapa målchanser med sina aktioner.
Ett exempel: när Moutaz Neffati eller Yahya Kalley transporterar boll genom motståndarnas linjer kan det vara handlingar som ökar xT-siffran.
Inför den åttonde omgången var IFK näst bäst i xT-kategorin, bakom Malmö FF. Värnamo var trea och Hammarby fyra. Överraskande nog stack IFK dessutom ut som bäst i klassen vad gäller xTA (expected threat against) per match.
Det säger sannerligen inte allt, men eftersom IFK-staben valt att titta just på de här underliggande siffrorna lär det skapa en intern trygghet kring att riktningen pekar åt rätt håll.
I flera andra statistiska kolumner parkerar IFK naturligtvis lägre ner. Annat vore konstigt. För det här är inget färdigt lag.
Söndagens poäng i Stockholm kan fungera som en fjäder i hatten mot ett bygge som IFK antagligen sneglat åt under sin förändringsprocess.
Här på Söder har bondske kolossen Victor Eriksson blivit landslagskompatibel, Tesfaldet Tekie fått renässans och Pavel Vagic rest sig från superettans gyttja. IFK försöker ta efter och skapa en miljö där spelare kan utvecklas för att göra både laget och föreningen mer slagkraftig.
Ismet Lushaku gjorde ett svagt inhopp i förra omgången, men fick ändå en startchans nu. Innermittfältaren var både sevärd och nyttig. Kojo Peprah Oppong har också tackat för orubbligt förtroende. Ìsak Andri Sigurgeirsson likaså.
Den typen av ledarskap krävs om IFK ska ta kliv kollektivt, individuellt och finansiellt.