Den 20-åriga landslagstjejen från Ghana har väntat tålmodigt på sina chanser i IFK Norrköping.
Sedan hon kom till Sverige för drygt 16 månader sedan har det bara blivit sex matcher från start i "Peking".
Två av dem har kommit i allsvenskan – den senaste månaden.
"Zun-Zum", som hon kallas av lagkamraterna, var en av orsakerna till att laget suddade ut den långa sviten av förluster i och med 3–2-segern mot Växjö i måndags.
– Det känns bra, förstås. Både att få chansen till att ge ett bra intryck och avtryck i en match – och att få spela nittio minuter. Det har varit tufft för laget de senaste veckorna. Vi har jobbat hårt för att skapa målchanser och vinna matcher, men det har inte gått vår väg. Förrän nu, säger hon till Sporten efter torsdagens träning.
Att Azumah Bugre skulle ersätta finska spelmotorn Vilma Koivisto var den stora skrällen i startelvan från manager Tor-Arne Fredheims håll.
– Jag fick bara veta att planen skulle vara ojämn och svårspelad, särskilt den mittersta delen av den, och att vi skulle spela enkelt och vårda passningarna så att lagkamraterna inte skulle få problem, förklarar hon.
Det var tufft och fysiskt, är det "din" typ av match?
– Det är den sorts match som det spelas på den här nivån, men det är inte det jag gillar. Men i allsvenskan är det nödvändigt att klara det fysiska spelet. I de flesta matcher i år har vi blivit "fysically bullied" (ungefär underlägsna) så jag har insett att det krävs mer tuffhet och lagen är också taktiskt skickligare än i elitettan. Är du inte beredd på att ta och ge smällar blir det jobbigt. För det tillåts mer i den här serien och det är en del av skillnaden när man tar steget upp. Spelarna är snabbare, kan spela i högre tempo och är aggressivare. Många är också mer erfarna, poängterar "Zum-Zum".
Som ser fram mot måndagens andra stora rivalmöte, östgötaderbyt mot Linköping FC, på Platinumcars aerena.
Innan du och jag dansat de första stegen runt midsommarstången var över 5 500 biljetter sålda till "årets match" på arenan.
Frågan är om mittfältaren får en ny chans från start eller inte mot LFC, som vunnit fem raka matcher i allsvenskan och nu skuggar Häcken och Hammarby i toppen.
– Oavsett om jag startar eller får komma in har jag samma inställning: jag ger mitt bästa för laget. Kan det bli likadant som mot Växjö, att jag serverar passningen till Wilma (Leidhammar) så att hon avgör och jag får se leendet hos henne efteråt blir jag lika glad som hon. Det syntes hur mycket hon behövde det målet eftersom det gått länge sedan hon gjorde mål, påminner "Zum-Zum".
Hur ska ni göra för att det ska bli poäng även i derbyt på måndag?
– Den frågan får du ta med tränaren, jag är bara en spelare och min plikt är bara att vara en del i det spelsystem och struktur av laget som han sätter upp på planen, skrattar Azumah Bugre.
Några funderingar har du...?
– Vi ska hålla tempot uppe, använda lagets fighting spirit och utnyttja våra bästa fömågor för att vinna. Vi behöver vara starkare fysiskt än i första mötet, mentalt redo och beredda att till hundra procent genomföra den taktik som läggs upp inför matchen.
Har du tvivlat på lagets kapacitet under den här tunga perioden?
– Nej, jag tror på laget och mig själv. I flera av matcherna är det vi som skapar flest och bäst chanser och för det mesta har det laget turen som krävs för att vinna. Men det har inte vi haft. Vi har förtjänat bättre än det vi fått med oss.
Själv har Azumah Bugre tvingats vänja sig vid att vara en av spelarna på avbytarbänken.
– Det har varit en utmaning. Att inte få spela är tufft, mentalt. Du får jobba hårt, pusha och bevisa dig själv och tränaren att du är värd en chans, säger hon om situationen.
Den första tiden i Sverige var en prövning för den begåvade spelaren som lämnade Sekondi Hasaacas Ladies i Sekondi-Takoradi i den västra delen av landet.
– Det var svårt med omställningen, till exempel att äta mat som jag inte visste något om. Nu äter jag allt, vilket behövs. För jag måste ha energi för att orka träna och spela. Den anpassningen var en del av det nya livet. Jag har mognat under den här tiden och nu är det bra, när solen skiner och det är varmt. Men jag hatar vintern när det är så kallt att du inte känner händerna...
Förutom värmen och familjen saknar hon framförallt en sak:
– Min favoritsoppa, med ris och jordnötssmör.
Men den kan väl laga själv här...
– Självklart, men jag vill ha mammas. Den smakar speciellt.