Sara Svanberg och Moutaz Neffati pratar minnen från tiden i skolan.
Den lilla läktaren i den stora salen är fylld två gånger om när IFK-spelaren är tillbaka där mycket en gång började. Navestadsskolan var från årskurs fyra till nio Moutaz Neffatis andra hem.
Idag är han sedan två månader fotbollsspelare på heltid i IFK Norrköping.
På onsdagen är han tillbaka och träffar elever och lärare – och berättar om sin nya vardag.
– Oerhört kul att vara här. Det känns fortfarande som hemma. Det var här jag egentligen växte upp. Här jag mognade. Jag hade kul och busade lite också. Nu är jag bara tacksam och glad, säger 19-åringen under en träningsledig dag.
Det är många som vill ha hans autograf. Många som vill ta bilder och passa på att ställa frågor.
"När är din födelsedag?", undrar någon.
"Tjänar du en miljon?", undrar en annan.
"Gillar du Messi eller Ronaldo bäst?", frågar en tredje.
Moutaz Neffati gillar det och svarar alla. Han berättar om hur han själv hade det som elev på skolan och vad som gjorde att han lyckats ta stegen dit han är idag.
– Jag lärde mig mycket här och njuter när jag ser tillbaka. Jag ville bli fotbollsspelare och älskar man något är man villig att uppoffra allt för det, säger han.
– Sedan är det viktigt hur man är som människa. Mina förebilder privat är mina föräldrar, fotbollsmässigt är det Trent Alexander-Arnold i Liverpool. En spelare som jag fått upp ögonen för på senare tid. Inte bara för hur han är som spelare utan också hur han beter sig utanför planen. Det är lika viktigt hur du är mot andra. Du kan vara bra som Messi men om du inte är en bra människa, hur kul är det då om ingen ändå tycker om dig?
IFK:s Moutaz Neffati besökte sin gamla skola i Navestad, träffade lärare, elever och fick skriva autografer.
På skolgården var det bara fotboll hela tiden för Neffati under åren på Navestadsskolan. Precis som efter att skoldagen var slut.
– Det var extremt mycket. Det var inte så ofta jag kom in på lektionerna i tid, haha. Jag var fem minuter sen hela tiden. Sara, du kommer väl ihåg? Du stod och skrek på mig i fönstren att lektionen hade börjat, säger Moutaz Neffati med ett skratt mot Sara Svanberg, en av hans före detta lärare.
Anneli Nygren som också kommer ihåg Moutaz Neffati extra väl och som också bjudit in honom till skolan nu säger:
– Jag minns att jag träffade dig i stan halv åtta en kväll efter skolan. På cykel och med cykelhjälmen på sned. Du skulle på träning och den var på Bollspelaren, på andra sidan stan. Jag är så himla glad när jag läst om dig i tidningarna, U19-guldet och veckan efter ett A-lagskontrakt. Men jag är inte förvånad, den historien visar varför du har kommit dit, säger Anneli.
– Vi är imponerade och skryter lite om dig, säger Sara Svanberg.
– Du har inte fått det gratis och har bevisat för dig själv och andra, fyller Kamilia Hablani i.
Sara Svanberg, Kamilia Hablani, Anneli Nygren och Moutaz Neffati tillsammans igen på Navestadsskolan.
Mycket är sig likt sedan han lämnade för fotbollsgymasiet och en rejäl satsning på det han ville bli. Det som också tog honom till ett delmål på vägen mot något ännu större i framtiden.
Känner du igen dig i barnen du träffar här nu?
– Verkligen. Jag har alltid varit den som gillar att snacka. Jag ser mig själv i dem och förstår exakt hur de känner. Jag försöker berätta att man måste fokusera på skolan också. Det är flera bitar som går hand i hand. När jag var ung tänkte jag att de (lärarna) snackar bara skit men när man vuxit upp och mognat själv ser man att det stämmer ju. Sedan var jag motiverad i skolan då också. Jag ville lyckas och var aldrig nöjd om jag inte var åtminstone ganska bra. Det är samma i fotbollen. Bara okej är inte tillräckligt.