Tappad ledning i Malmö och noll poäng. Tappad ledning två gånger mot Kalmar och en (viktig) poäng.
Jag är inte särskilt nöjd med de egna krönikorna eller efter matchen-analyserna som mer eller mindre blev ett identiskt rabblande om att det känns som vi kan blåsa degraderingsfaran över.
Upprepade rader om att Glen Riddersholm lyckats styra in ett lidande och vilset fotbollslag på rätt spår med basala medel.
Kämpa, ta kampen, stå upp.
Eller för att ta det på 50-åringens mest opolerade sätt:
– Det är ert jobb att jobba – att bibehålla nivån. Varenda jävla dag här. Ni måste pusha! Jag vill inte se att ni tycker synd om er själva.
Till mitt försvar, att inte utvärderingen av Pekings utveckling bidragit till mer insiktsfullhet, lyfter jag fram att vi egentligen inte vet så mycket vad IFK Norrköpings nya tränare vill ha ut, rent fotbollsmässigt.
Taktiken och spelidén, så här långt, känns som den sträcker sig så långt till att matcha de som förstår alla aspekter av att fightas.
Det gör Marco Lund och det gör Daniel Eid som båda lever på att försöka vara starkare och orka mer än motståndaren.
Välkomna tillbaka in i startelvan.
Anes Mravac och Vedran Vucicevic valde att ta tillbaka fyrbackslinjen under deras temporära inhopp i skarven mellan Rikard Norling och Glen Riddersholm.
Utan att fundera en sekund fortsatte dansken med samma antal där bak, och fick välkommen spets från Island som han förlitar sig ska dra poänglasset och dansa offensivt i hopp om att medspelarna förstår stegen.
Ser vi till Arnór Sigurdssons effektivitet, klass och statistik är det svårt att anmärka på att så mycket ansvar läggs i landslagsmannens knä – men 23-åringen är på lånad tid, lär knappast bli kvar bortom CSKA-överenskommelsen och är en bultande huvudvärk att försöka ersätta.
I en intervju med Sporten efterlyste Riddersholm ett rakare spel och klankade på omställningsspelet där han räknade till blott nio mål på omställning de två senaste säsongerna.
Det är ungefär så tydlig bilden är av Glen Riddersholms taktiska syn på laget.
Vad som kommit fram vad han inte vill se och vad han önskar ändra för att IFK ska ta den utveckling han önskar de kommande tre åren.
Med tanke på hur illa tilltyglat IFK var, och till viss del fortfarande är, så är det här ett par höstmånader där stormen ska ridas ut.
Det påverkar drastiskt möjligheterna att forma ett lag fotbollsmässigt, men det gör inte framtiden mindre spännande att se vilka vägval Glen Riddersholm tar och vilka beslut han fattar när han får en chans att bygga från scratch.
Men känslan är att det inte kommer bli så mycket mer invecklat än så här.
Om Rikard Norling är en taktisk nörd som älskar sina detaljer, gärna petar i petitesser och styr om direktiven sju-åtta gånger under match, är det mer tuta och kör nu.
Uppträd på ett sätt som anstår klubbmärket och personerna som betalar för att se dig.
Har man sett IFK Norrköping spela hyfsat regelbundet de senaste åren är det ingen uppfattning som sticker ut att det varit ett för envist kladdande utan att vinna mark.
Kalmar, bäst i allsvenska klassen i ett vägvinnande passningsspel, visade att det finns att jobba på.
En kortare, rakare väg mot motståndarmålet skulle inte missgynna anfallsspelet och där är Riddersholm aldrig sen att dela ut en applåd.
Skickar du en signal att du är villig att offra tandköttet för att freda eget mål och ta jobbet utan att känna efter så får du en ryggdunkning till applåden.
Om det lever kvar en ledstjärna i den gamla arbetarstaden att premiera den som tar jobbet, så är det en hörnsten som trumfar hoptrasslade uppspel, planlagda löpvägar och med vilken fot du bäst sätter in pressen.
I alla fall hos Glen Riddersholm.
Frigörande.