Maya Antoines snabbhet har blivit en snackis i IFK-land. I förhållande till professionella friidrottare känner hon sig dock inte särskilt kvick: "Det ser ut som att de inte försöker, som om de springer utan ansträngning. Men om du jämför mig med någon som inte har gjort den nivån av träning som jag gjort så ser det renare ut när jag springer, om det låter vettigt. Jag har färre sidorörelser."
Efter en hackig start har Maya Antoine blivit en startspelare i IFK Norrköping. Men kanadensiskan, som anslöt i mars, upplever att hon inte visat sitt bästa jag.
– Det finns alltid utrymme att växa. Jag kan definitivt bli bättre i alla aspekter: min tekniska förmåga, försvara, hantera en-mot-en-dueller, läsa spelet, kommunicera bättre. Jag kan jobba på mycket. Det här är första säsongen där jag spelar professionellt. Det är väldigt nytt och jag lär mig fortfarande.
Mittbacken från Toronto representerade senast Vanderbilt University, där hon även studerade folkhälsa. 22-åringen pratar om hur bra hon kommit in i sitt nya lag.
Nu har hon lagt grunden och kan fokusera på att vässa detaljer.
– Jag är väldigt självkritisk. Speciellt när det handlar om baklängesmål. Men när jag fortfarande är på planen kan jag inte fortsätta fokusera på det, för det håller mig tillbaka. Efter matchen när jag har min ensamtid kan jag göra det.
Är du självkritisk när det kommer till andra delar i livet?
– (Skratt) Om jag skulle vara så självkritisk även annars tror jag inte att jag skulle vara en särskilt lycklig person.
Utanför planen är Maya Antoine en bokmal.
– Jag läser mycket. En sommar när jag var yngre läste jag 20 böcker på två månader. Jag gjorde inget annat än att läsa och spela fotboll den sommaren. Det var allt.
Nyligen började hon sjunka in i The Atlas Six, en fantasyroman skriven av Olivie Blake.
– Jag är ett stort fan av fantasy och worldbuilding (konstruktion av en imaginär värld, reds. anm). Den mixen är väldigt spännande.
– Jag gillar att bryta ner karaktärer och fundera på varför de gör som de gör, och försöker förutse vad de ska göra härnäst utifrån olika scenarier. Det går att koppla till fotbollsaspekter, där jag också läser spelet och vad som händer kring spelaren med boll och spelarna utan boll.
På planen sticker Maya Antoines snabbhet ut.
– Jag skulle säga att det kommer från min pappa och att generna från hans sida av familjen har gått ganska långt. Min mamma är också atletisk, men det är mer att hon går till gymmet och tränar.
– Jag har behövt jobba för det, jag gick på en sprintskola. Eller inte sprintskola, men jag extratränade där.
Hon syftar på Richard Bucciarelli, en fitnesstränare och idrottsvetare, som leder ett program i Toronto.
– Han startade det för att fokusera på fotbollsspelare. Vi tittade bland annat på om ryggen var rak när jag sprang, hur jag använde armarna och så vidare. Det var många detaljer. Vi byggde explosivitet också.
Maya Antoine kommer in på ett resonemang om aerodynamik.
– Som fotbollsspelare vänjer du dig vid att springa med dina "fotbollsarmar", du har armarna och armbågarna uppåt och utåt för att skydda dig själv. När du ska springa för att vara snabb behöver du ha armbågarna nedåt. Det hjälper när du springer mot de snabbaste spelarna i ligan.
Så vem är snabbast i damallsvenskan? Ebba Handfast har nu satt sig bredvid sin mittbackskollega på Platinumcars arenas läktare och skämtar om att ingen är snabbare än de själva. Sen kommer de fram till att Hammarbys Ellen Wangerheim nog är vassast i den grenen.
Ebba Handfast konstaterar att Maya Antoine är den snabbaste spelaren hon bildat mittlås med.
– För mig var det väldigt längesen jag spelade med en lika snabb back som Ebba, minst tio år sen, säger Maya Antoine.
– Hamnar jag ur position vet jag att hon täcker upp för mig. Det hjälper så mycket, det är så härligt.