Marcus Thapper är fristående krönikör i NT, med fokus på supporterperspektivet runt IFK Norrköping.
Vi kan ändå börja med lördagens match mot Västerås va? Tänk att en match kan vara så hädisk och vacker på samma gång. Den fotbollen som spelades i 89 minuter var nästan fascinerande att följa på grund av sin uselhet. IFK Norrköping gjorde ingenting och det här VSK som alla i Sverige har varit överens om ”spelar så bra fotboll” fick även de nästan 6624 personer att somna.
När bortalaget fick in sitt mål så kändes det som att alla som såg matchen landade i att ”jaha, jo vi har ju vunnit tre raka så det var väl dags att förlora nu”. Och så fortsatte det, fram till den mest oväntade av hjältar klev fram. När jag såg att Kevin Höög Jansson, i minut 90, tänkte ta skott från 62 meter (kändes som det) eller vad det nu var så skrek jag för mig själv: ”VAD *** GÖR DU?!”. Nån sekund senare hade den missilen stegrat in i mål och nästan tagit sönder nätet, och jag förstod inte vad som hände. Visste liksom inte vart jag skulle ta vägen. Och när 2-1 kom i minut 96 – då var det ett av de mest euforiska ögonblicken jag upplevt sen 2015 kanske. Känslan av att vi nog fan klarar oss kvar. Underbar. Så vacker. Så vet ni vad, jag skiter fullständigt i att matchen var snäppet sämre än när jag och mina kompisar sparkar boll i Folkparken på fyllan – den var helt perfekt ändå.
Tillbaka till där jag började. Publiksiffran på dessa tre måstematcher. Förra säsongen stod Sverige unisont och applåderade IFK Göteborgs och AIK:s publik, som slöt upp mer än nånsin när lagen höll på att faktiskt trilla ur serien. Match efter match var fullsatt. Varför kan vi inte hitta det? Hur kan det vara så totalt ointressant för så många att stötta laget när det är som viktigast? Hur gör vi för att få dit staden?
För visst är det ändå så att man märker på varenda gata hur det går för IFK. Efter dessa segrar har det osat fest och glädje i hela staden. Efter vinst så är känslan att man bara kan promenera runt och inandas glädje, skålande, ramsor på staden och high fives från farbröder som glatt jollrar ”IFK vann!” när de ser ens halsduk. Men varför är dom inte på matchen egentligen?
Nu kan vi faktiskt notera att klubben själva inte får dit mer än runt 6000 på dessa typer av matcher. Kanske är det upp till oss. Supportrarna. Att lösa det själva. Man säger alltid att ”folk drar folk”. Men det är nog upp till oss att lösa det här grundfolket som automatiskt får dit det andra folket. Jag har nog varit för dålig på att tvinga med morsan, gamla kompisar och nån luddig kusin som var på plats när det gick bra. Om jag tänker på det skulle jag nog kunna tvinga med 8-10 personer på nästa match faktiskt. Och om 6624 personer tvingar med sig 8-10 var – då är det väldigt, väldigt slutsålt.
Summa summarum: Du som läser detta måste gå på match. Mjällby hemma är väl ett kanonläge? Alla biljetter kostar bara 100 kronor för att fira Allsvenskans jubileumsår. Men din uppgift stannar inte där. Du måste också säga till din man, fru, kusin eller gamla kompis att följa med. Så visar vi laget och spelarna att vi är här. Att de har staden i ryggen. Och så klarar vi oss kvar tillsammans, och sen stannar vi alla på läktarna. För det är kul att gå på fotboll – och jag vill att firandet efter matcherna ska bli ännu större!