Sebastian Andersson blev den siste att lämna IFK-truppen i sommar när han blev klar för Kaiserslautern förra veckan.
När transferfönstret summeras är det minus på spelarkontot men ett stort plus i plånboken. Supportrar som hellre ser snabba resultat än att bygga för framtiden har rasat på sociala medier den senaste tiden.
– Det är klart att det känns lite märkligt när man har tappat fem från startelvan och bara fyllt på med en eller två, säger Michael Kihlman.
Han själv har också märkt av ett antal upprörda röster i leden även om han håller en lägre profil i kritiken. Han har också svårt att väga in ”storleken” på missnöjet.
– Jag har väl sett ungefär lika mycket som ni. Men varken jag eller Peking Fanz har tagit ställning åt något håll. Men det går ju inte att blunda för vad folk skriver på nätet, säger Kihlman.
Har du någon förståelse för kritiken?
– Det är klart. Som supporter vill man ju alltid att det ska gå så bra som möjligt för laget, det är ju alltid ens mål. Man ställer sig ju lite frågande till vad IFK har för rent sportsliga ambitioner i framtiden.
En del som har köpt årskort känner sig lite blåsta på produkten. Hur ser du på det?
– Jag går ju alltid och ser IFK ändå, men det är ju roligare att gå när det går bra. I min värld går man på matcherna oavsett resultat.
Sen finns det ju många marginalåskådare som inte är som du, som är lite mer känsliga för vinden.
– Det går ju inte att komma ifrån. Jag vet inte om IFK sålde kanske sju–åtta tusen årskort. Det är väl ett par tusen under det som är grundstommen och marginalpubliken riskerar ju att försvinna. Samtidigt kanske man kan hoppas att marginalpubliken har skapat sig den kärleken till IFK ändå, som gör att de köper årskort nästa år också.
Ekonomin har i alla fall skjutit i höjden och innan försäljningen av Sebastian Andersson förfogade IFK över ett eget kapital på omkring 70 miljoner kronor, där huvuddelen är inlåst i Norrköpings Idrottspark AB.
– Det är klart man kan glädja sig åt ekonomin, med tanke på hur det har sett ut en gång i tiden, säger Kihlman.
Får ordföranden Peter Hunt cred för det, eller får han mest skit för att pengarna inte används till spelarköp?
– Han ska ha all cred i världen för vad han har gjort för IFK Norrköping. Sen tycker man kanske att pengarna som har kommit in skulle återinvesteras på ett eller annat sätt. Men vems ansvar det ligger på, det låter jag vara osagt. Jag har inte den insynen. IFK ska ju ha ett medlemsmöte snart också, och det ska bli spännande att se vad som sägs då.
Utifrån hur truppen och tabellen ser ut nu, vad kan vara en rimlig målsättning i höst?
– Jag hoppas ju fortfarande på topp fem. Det hade jag inför säsongen och det har jag fortfarande en förhoppning om, även om det har varit lite upp och ner. Men jag vet faktiskt inte hur det ska gå, om jag ska vara ärlig, säger Michael Kihlman.